Frivilligorganisationer har en central roll när FN granskar medlemsländernas efterlevnad av de mänskliga rättigheterna – men många organisationer lever själva under hot. Nästa år förhörs Sverige i FN:s rasdiskrimineringskommitté.

En av FN-samarbetets största framgångar är den katalog över mänskliga rättigheter som tagits fram för att reglera medlemsländernas ansvar gentemot sina medborgare. Världens regeringar ges möjlighet att på frivillig basis ansluta sig till konventioner och tilläggsprotokoll och åtar sig samtidigt att låta sig granskas av FN:s experter. FN-systemet förser också medlemsländerna med exempelvis juridisk kompetens och utbildning för att de ska kunna säkra dessa rättigheter.

Viktiga organisationsrapporter

FN kallar regelbundet världens regeringar till granskningar som inte sällan hålls i FN-staden Genève. Inför dessa förhör lämnar regeringarna sina rapporter till FN:s experter. Samtidigt inkommer civilsamhället med rapporter som kompletterar regeringarnas underlag. Organisationsrapporterna är en förutsättning för att FN:s granskningskommittéer ska få en oberoende och bredare bild av MR-situationen i medlemsländerna.

Nio så kallade kärnkonventioner är centrala i försvaret för de mänskliga rättigheterna. FN:s barnkonvention, kvinnokonventionen och tortyrkonventionen hör till de mest kända. I Sverige fördelas ansvaret för att bevaka dessa mellan civilsamhällets organisationer. Svenska FN-förbundet är samordningsansvarig för rapportering om FN:s konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (International Convention on the Elimination of All Forms of Racial Discrimination, CERD).

Granskning av Sverige inom ramen för rasdiskrimineringskonventionen sker nästa gång 2024. Den 21 mars är FN:s internationella dag mot rasism och under våren påbörjas arbetet med den rapport som så småningom ska överlämnas till FN:s granskningskommitté. Arbetet sker under ledning av FN-förbundet i nätverket för mänskliga rättigheter som samlar ett 30-tal organisationer. Därtill kan organisationer lämna egna rapporter till FN-kommittén.

Runt om i världen övervakar tusentals frivilligorganisationer att beslutsfattare och myndigheter följer de åtaganden som deras regeringar har gjort i FN. Att arbetet ger resultat tar sig uttryck bland annat genom att förslag och synpunkter från organisationerna återkommer i de rekommendationer som FN i sin tur ger till regeringarna. Ett konkret exempel är inrättandet 2022 av ett nationellt institut för mänskliga rättigheter i Sverige som föregicks av återkommande rekommendationer från civilsamhället under många år.

Hot mot civilsamhället

Civilsamhällets betydelse för försvaret för de mänskliga rättigheterna och ett öppet och demokratiskt samhälle kan inte underskattas. Ett orosmoln är de inskränkningar av civilsamhällets utrymme till följd av regeringars alltmer auktoritära agerande i skuggan av bland annat coronapandemin. Yttrandefrihet, pressfrihet och föreningsfrihet är under tryck och MR-försvarare, inklusive journalister och aktivister, attackeras, varnar FN:s kontor för mänskliga rättigheter.

Inte heller Sverige är förskonat från denna utveckling. Myndigheten för civilsamhälles- och ungdomsfrågor rapporterar om bred utsatthet bland engagerade och företrädare för det civila samhället. Desinformation, propaganda och näthat utgör nya hot i en digital tid. Samtidigt försämras nu förutsättningarna för många civilsamhällesorganisationer att informera, rapportera och bilda opinion genom nedskärningar av stödet till civilsamhället i regeringens biståndsbudget.

Läs mer:

Så fungerar det – om FN-förbundets rapportering till FN:s rasdiskrimineringskommitté (ur antologin ”Från vardagsrasism till folkmord”)

Demokratin på tillbakagång i världen (Svenska FN-förbundets tidning Världshorisont (nr 4/2022)