Tariq Rauf, en av världens veteraner inom nedrustning, ser mörkt på framtiden. Med över 30 år av engagemang för nedrustning har han upplevt hur synen på kärnvapen förändrats och hur normer förflyttats. Han är kritisk till Sveriges val att stå utanför FN-avtalet TPNW, Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons.  

Kanadensaren Tariq Rauf började engagera sig mot kärnvapen på 80-talet efter att ha inspirerats av Kanadas dåvarande premiärminister. Sedan dess har han haft en lång karriär inom nedrustningsfrågor och bland annat arbetat för Sipri, Stockholm International Peace Research Institute, och IAEA, International Atomic Energy Agency, samt varit rådgivare i frågor om icke-spridningsavtalet NPT, Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons.

– På 70-och 80-talet var nedrustningsrörelsen massiv. Men långsamt har kärnvapnen försvunnit från radarn och andra frågor har tagit över, säger Tariq Rauf.

Kärnvapenländer upprustar sina vapen

Läget idag är ett helt annat än när Tariq Rauf först började intressera sig för nedrustning. Misstro och förnyade spänningar mellan stormakter har satt käppar i hjulet när det kommer till fortsatt nedrustning. Samtidigt utvecklas tekniken snabbt och många kärnvapenländer fortsätter att upprusta och modernisera, lite i skymundan från allmänhetens blick och den aktuella globala agendan.

– Utöver USA fortsätter Kina och Ryssland också att uppgradera och modernisera. Att Joe Biden nu är president förändrar inte läget till det bättre. Indien och Pakistan är också under press att modernisera. När det kommer till Storbritannien har de inte bara valt att behålla sina vapen utan även att utöka antalet. Läget i Mellanöstern är också oroande, med dålig insyn när det gäller Israels kärnvapen och växande kärnenergiprogram i Iran och Saudiarabien. Vapenländerna verkar alltså vara den vinnande sidan, konstaterar Tariq Rauf.

De senaste årens diskussioner om FN:s kärnvapenförbud TPNW (Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons) har dock fört upp frågan på agendan igen. Argumenten för och emot avtalet har varit många. För Tariq Rauf är det egentligen ingen komplicerad fråga.

– Det går inte att välja att stå i mitten när det kommer till kärnvapen, du måste välja sida. Antingen är du för eller emot.

TPNW är ett komplement till andra kärnvapenavtal

TPNW tillkom 2017. I oktober 2020 hade 50 länder ratificerat avtalet och det trädde i kraft i januari 2021. Sverige är ett av de länder som ännu vare sig skrivit under eller ratificerat TPNW. En av de anledningar regeringen framhållit är att avtalet påstås urholka icke-spridningsavtalet NPT, något som Tariq Rauf fnyser åt. Han menar att det finns massor av olika FN-avtal som ingen anser motsäga varandra, så som avtal om kärnvapenfria zoner och förbudet mot provsprängning. Varför skulle då just TPNW göra det, undrar han.

– TPNW är inte ett substitut för något, det är ett komplement till och ett verktyg för att implementera åtagandena i NPT. Det bidrar till att öka pressen på kärnvapenstaterna, säger han med eftertryck.

Tariq Rauf ser positivt på TPNW och betonar att han inte tror på att bygga broar mellan de som är för och emot. Han menar att Sverige har valt att försöka hitta en medelväg som han själv inte anser existerar – och att vi utsatts för påverkan utifrån. Han tror att Nato sätter press på länder att inte skriva under. Om Sverige skulle ratificera TPNW skulle det ses som icke-Natovänligt, menar han. Han påminner även om att USA:s dåvarande försvarsminister James Mattis under 2017 varnade Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist om att svensk anslutning till TPNW skulle kunna få allvarliga konsekvenser.

Risken för kärnvapenkrig behöver försvinna helt

Förvisso har Sverige, genom Margot Wallström, lanserat det så kallade Stockholmsinitiativet, ett nedrustningssamarbete mellan 16 länder. Men i övrigt har Sveriges ställningstagande varit milt under senare år. Här och i många andra länder lyfts ofta argument för riskreducering och önskemål om återhållsamhet bland kärnvapenstaterna. Tariq Rauf tycker vi måste ställa hårdare krav än så.

– Så länge stater har kärnvapen kvar finns det en risk. Därför borde vi inte prata om riskreducering, vi borde fokusera på att eliminera risken helt. Och det är bara om vapnen tas bort som risken försvinner, konstaterar han.

Tariq Rauf känner frustration över att nedrustning inte prioriteras internationellt och att kärnvapenfrågan hamnat i skymundan. Han upplever att mycket kunskap förlorats i takt med att experterna gått i pension och andra frågor fått ökat fokus. Allmänheten och den yngre generationen ser inte kärnvapen som en prioriterad fråga.

– Här kan gräsrotsrörelsen spela en viktig roll som institutionellt minne. Den kan tillhandahålla expertis och information och sätta press på regeringar. Fortsätt att påminna om det som har överenskommits och om det som återstår att göra, uppmanar han.

Kärnvapenfrågan är en miljöfråga

Han påpekar även att det i dessa tider, då klimatfrågan är mer aktuell än någonsin, är viktigt att påminna om att kärnvapenfrågan också är en miljö- och en humanitär fråga. Ett kärnvapenkrig skulle ha förödande konsekvenser för djur, natur och människor. Han hoppas att miljö- och freds- och nedrustningsrörelsen hittar sätt att kunna enas kring sitt engagemang.

– Vi måste jobba tillsammans och gjuta nytt liv i gräsrotsrörelsen, säger Tariq Rauf.

————

Denna text är hämtad från ett nummer av Svenska FN-förbundets tidning Världshorisont (nr 3/21).

Bli medlem eller prenumerera för att få Världshorisont i brevlådan! Tidningen ingår som förmån för FN-förbundets medlemmar. För prenumeration (250 kr per år) kontakta redaktör AnnaLena Karlsson Andrews.