Sex veckor före valet av nya medlemmar i FN:s säkerhetsråd startar nu en välkommen diskussion om Sveriges kandidatur, skriver FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic.

Utrikesminister Margot Wallström talade vid ett stort FN-möte i New York nyligen om Sveriges bidrag till en fredligare värld. Världen behöver resurser för fredsbyggande och konfliktlösning, nationellt ägarskap för fredsprocesser och nära samarbete med regionala organisationer som Afrikanska unionen, sa Wallström. Fredsfrågorna, förklarade hon, är en del av den svenska kandidaturen till en plats i FN:s säkerhetsråd 2017-2018.

Att regeringen nu talar tydligt om den svenska säkerhetsrådskampanjen är välkommet. Sverige anmälde sin kandidatur till en plasts i säkerhetsrådet redan 2004 och konkurrerar med Italien och Nederländerna i den västeuropeiska gruppen. Kandidaturen var länge en väl förborgad hemlighet och flera regeringar missade chansen att föra en bred diskussion om hur Sverige bäst ska använda sitt FN-medlemskap. I stället har missnöjda röster och direkta motståndare till kampanjen hörts i debatten.

När nu sex veckor återstår till valet av nya medlemmar i säkerhetsrådet är tonen en annan. Den svenska kandidaturen diskuteras allt mer och regeringen har i betydligt högre grad börjat torgföra kampanjen även här hemma. För några veckor sedan startades också en ny FN-avdelning på Utrikesdepartementet. Där sitter kampanjgeneralen och hans medarbetare liksom andra UD-tjänstemän som hanterar och samordnar FN-frågor.

Den svenska FN-rörelsen har välkomnat den svenska kandidaturen sedan starten. Det är naturligt att Sverige som stor bidragsgivare till FN-systemet också är med och tar ansvar för det mäktigaste FN-organet, säkerhetsrådet. Ett rådsmedlemskap är både ett mål och ett medel för en aktiv utrikespolitik med FN i centrum. Det världspolitiska läget med konflikter, flyktingströmmar och humanitära katastrofer i bland annat Syrien, Centralafrikanska republiken och Sydsudan, kräver att alla världens länder engagerar sig. Också Rysslands aggressiva agerande är ett skäl att stå upp för fredlig konfliktlösning och folkrätten.

Senast Sverige hade en plats i säkerhetsrådet var för tjugo år sedan. Efter att Danmark satt i rådet 2005-2006 har Island och Finland misslyckats att kvalificera sig. Nordens röst behövs i FN. Att små länder kan påverka säkerhetsrådets arbete har Litauen visat i Ukrainafrågan. Sverige hade självt flera framgångar när man satt i rådet senast. Inrättandet av FN-poliser, sanktioner mot Serbien och fredsfrämjande insatser i Afrika är några exempel.

Sverige är en aktiv FN-medlem och en stor humanitär givare. Sverige står upp för flickors och kvinnors rättigheter och vi har goda förutsättningar att bidra till att göra FN till en mer effektiv, öppen och transparent organisation. Att under två år få arbeta med de viktigaste världspolitiska frågorna i FN:s tyngsta församling är ett tillfälle som inte får förspillas. Den 28 juni vet vi resultatet av valet.