FN:s högnivåvecka i New York har präglats av globala kriser inklusive Rysslands fullskaliga invasion i Ukraina. Samtidigt har en viktig diskussion om FN:s framtid påbörjats. Vart leder den?

Utvecklingsmål som riskerar att inte nås, skuldkris, klimathot, hälsoutmaningar och ett utdraget invasionskrig som förstärker de pågående kriserna – den gångna högnivåveckan i FN har präglats av de multipla kriser som pandemi, konflikter och klimathot skapar.

Det finns också en annan bild av läget. FN:s medlemsländer under året beslutat om avtal om skydd för havsmiljön och mot plastnedskräpning. FN agerar i Ukraina genom humanitär hjälp, registrering av misstänkta människorättsbrott och genom att försöka återstarta Svartahavsinitiativet för spannmålsexport till världens hungriga. En potentiell miljökatastrof kunde undvikas i somras tack vare att FN samordnade hanteringen av en läckande oljetanker utanför Jemen. Under den gångna veckan har länderna beslutat att påskynda arbetet för att nå de globala målen, diskuterat goda exempel i kampen för klimatet och fortsatt arbetet för att nå god hälsa för alla.

Bilden av FN kännetecknas alltså av såväl framgångar som utmaningar. En fråga som aktualiserats av FN-chefen António Guterres, president Zelenskyj och flera andra är om dagens FN klarar att hantera kriser som Ukraina och andra utmaningar – eller om mer eller mindre drastiska förändringar krävs. Frågorna om FN-systemets utformning är inte nya men de ställs på sin spets i ett läge då multilateralismen utmanas av en multipolär ordning med länder som eftersträvar regionalt inflytande och brister i respekt för överenskomna spelregler. Det tydligaste exemplet är Rysslands invasionskrig i Ukraina.

En återkommande tanke, som under högnivåveckan omfamnades av såväl USA:s president Biden som president Zelenskyj, handlar om att förändra sammansättningen av FN:s säkerhetsråd. Diskussionerna om utvidgning av rådet har hittills varit resultatlösa på grund av motstånd från vetoländerna och regionala motsättningar. Kanske har ändå den politiska, ekonomiska och befolkningsmässiga utvecklingen under senare år bidragit till ökat stöd för att göra rådet mer inkluderande och representativt.

Vetot var en förutsättning för FN:s bildande men det fungerar i dag mestadels som en bromskloss för säkerhetsrådets arbete. I stället har nu generalförsamlingen tagit kommandot i diskussionen om Ukraina genom en så kallad specialsession. Ytterligare maktförskjutning skedde i våras när Lichtenstein fick genomslag för ett konstruktivt förslag som innebär att generalförsamlingen kan kalla vetoländer till möte för att höra dem motivera sitt ställningstagande.

Sverige deltog med en stark delegation i New York – statsministern, utrikesministern, bistånds- och utrikeshandelsministern och sjukvårdsministern fanns på plats. Under högnivåveckan meddelade regeringen att den tillskjuter extra svenska pengar till WFP för att motverka global svält. Det är mycket välkommet och behövligt. Mindre välkommet är beskedet att ungdomsdelegaten i framtida FN-delegationer försvinner. Därmed bryts en stark svensk tradition att utse unga folkrörelserepresentanter som kan inspirera generationskamrater att engagera sig i FN-frågor. FN går också miste om den närvaro av unga som generalsekreteraren har efterlyst. Att Sverige inte kvalade in bland de 34 länder som talade vid klimatambitionsmötet är ett underbetyg för svensk klimatpolitik. Likaså saknas en svensk talare vid toppmötet om kärnvapen den 26 september som avslutar högnivåveckan.

Icke desto mindre är Sverige fortfarande en föregångare på flera områden i FN-arbetet – som bidragsgivare, som jämställdhetsförespråkare, som samtalspartner till civilsamhället och som givare av kärnstöd till FN:s utvecklingsarbete.

FN:s och multilateralismens framtid aktualiseras av nästa års framtidskonferens (Summit of the Future) som ska behandla både formerna för det globala samarbetet och utvecklingsagendan. ”Prognoser som föreskriver diplomatins död är förhastade”, menade generalförsamlingens ordförande Dennis Francis, Trinidad och Tobago, vid det förberedande mötet inför Summit of the Future som hölls under högnivåveckan. 

FN:s generalsekreterare António Guterres arbetar aktivt med frågor som rör FN:s framtid och reformfrågorna. Rapporten ”Our common agenda” har följts av flera tankepapper ytterligare. Frågan om FN:s framtid är som alltid avhängig medlemsländernas inställning. Tiden som återstår till nästa års framtidskonferens kommer att utvisa hur reformviljan ser ut bland de 193 medlemmarna.