Sverige måste stå upp för arbetet med mänskliga rättigheter även på hemmaplan, skriver representanter för tretton organisationer i Upsala Nya Tidning.

Svenska regeringar har under mer än tio år fått kritik från FN för att Sverige till skillnad från många andra länder saknar en oberoende nationell institution för mänskliga rättigheter (MR-institution). Den dåvarande regeringen utlovade 2015 att tillsätta en sådan institution men frågan har sedan dess skickats fram och tillbaka mellan riksdag och regeringskansli. Vi, som representerar tolv svenska civilsamhällsorganisationer, välkomnar att statminister Stefan Löfven i sin regeringsförklaring nyligen meddelade att en MR-institution faktiskt ska inrättas. Hur det ska ske är dock fortfarande en öppen fråga.

Den 27 januari 2020 är det åter dags för Sverige
att granskas i FN:s råd för mänskliga rättigheter i den så kallade universella
periodiska granskningen (UPR). Granskningen är en av flera så kallade
MR-mekanismer som FN har inrättat för att stärka de mänskliga rättigheterna i
medlemsländerna. I praktiken äger den rum vart femte år och behandlar
människorättssituationen i samtliga FN-stater. I stort sett avhandlas samtliga
konventionsåtaganden om mänskliga rättigheter i medlemsstaterna.

Till grund för granskningen ligger statens egen
nationella rapport om efterlevnaden av mänskliga rättigheter, uppgifter från
FN:s människorättsmekanismer och rapporter från civilsamhället. I går, den 14
oktober, överlämnade regeringen sin rapport till FN. I samband med detta lyfter
vi fram just behovet av en nationell oberoende institution för mänskliga
rättigheter. Kravet ställer vi i en gemensam skuggrapport till FN.

Flera av de 154 rekommendationer som Sverige
accepterade vid den senaste granskningen 2015 handlade om att inrätta en
nationell oberoende institution för mänskliga rättigheter. Genom att ratificera
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har
Sverige också formellt åtagit sig att inrätta en sådan institution.

Vi välkomnar beskedet att en MR-institution ska
inrättas liksom utredaren Lise Berghs förslag till utformning av en sådan
institution. I vår gemensamma skuggrapport till FN betonar vi vikten av att
regeringens löfte förverkligas, att den inrättas i enlighet med FN:s så kallade
Parisprinciper och att institutionen ges grundlagsskydd. Vi understryker också
att en MR-institution måste ges tillräckliga resurser för att på ett effektivt
sätt skydda, främja och övervaka de mänskliga rättigheterna i Sverige. Regeringen
har dock inte specificerat någon budget som möjliggör förberedelser för att en
MR-institution ska kunna finnas på plats till 2021 i enlighet med
utredningsförslaget.

Att inrätta en oberoende institution för
mänskliga rättigheter som skyddar de grundläggande fri- och rättigheter är
angeläget. En MR-institution fungerar som stöd för att höja kunskapsnivån hos
både riksdag och regering, statliga myndigheter och andra berörda aktörer om
vad det innebär att arbeta med mänskliga rättigheter i praktiken. Just nu hotas grundläggande fri- och
rättigheter av antidemokratiska krafter i Sverige, Europa och resten av
världen. Sverige behöver ta ett helhetsgrepp för att skydda, främja och
övervaka människorättssituationen.

Sverige befinner sig många gånger i framkant i arbetet med att försvara och främja de mänskliga rättigheterna internationellt. Det är hög tid att Sverige står upp för arbetet med de mänskliga rättigheterna också på hemmaplan och visar att man tar sina internationella åtaganden på allvar.

Läs UPR-rapporten här.

Läs artikeln i Upsala Nya Tidning.

Annelie Börjesson, ordförande Svenska FN-förbundet
John Stauffer, chefsjurist Civil Rights Defenders
Rasmus Isaksson, ordförande DHR – Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet
Ulrika Strand, generalsekreterare Fonden för mänskliga rättigheter
Elisabeth Wallenius, ordförande Funktionsrätt Sverige
Mia Modig, ordförande Lika Unika
Sandra Ehne, ordförande RFSL
Hans Linde, förbundsordförande RFSU
Lovisa Fhager Havdelin, generalsekreterare Teskedsorden
Stellan Gärde, ordförande Svenska avdelningen av Internationella Juristkommissionen
Ann Stödberg, ordförande Operation 1325
Anna Wigenmark, generalsekreterare på Ordfront
Gunilla Hallonsten, chef för avdelningen för kyrkoliv, Kyrkokansliet, Svenska kyrkan