Jens Petersson, Svenska FN-förbundet, och Jan Lindelöf, ordförande i Kristianstads FN-förening, uppmärksammar årsdagen av bombningen av Hiroshima.

Den 6 augusti uppmärksammas världen över årsdagen av den första gång kärnvapen användes i krig, bombningen av Hiroshima i augusti 1945.

Setsuko Thurlow, en av de som överlevde den händelsen, har vikt en stor del av sitt liv åt arbete för kärnvapennedrustning. Inte sällan har hon upplevt att Sverige varit ett av de länder som stått starkast på hennes sida, men denna sommar är hon besviken.

– Jag är djupt besviken, vi hade räknat med Sverige. Sverige har en historia av att stödja humanitära frågor och nedrustning, säger Setsuko Thurlow.

Hennes besvikelse riktar sig mot att den svenska regeringen i sommarstiltjen passade på att meddela att den inte i nuläget kommer att skriva under FN:s kärnvapenförbud TPNW.

Vi delar Setsukos besvikelse fullt ut. Men vi är inte de som ger upp i första taget.

Enligt utrikesminister Margot Wallström kan regeringen komma att pröva frågan igen, t ex om det visar sig att nästa års översyn av ett annat rustningskontrollavtal, NPT, inte leder till några löften om nedrustning av kärnvapenarsenalerna.

Svenska FN-förbundet vill se kärnvapenstaterna och dess allierade ta konkreta steg för nedrustning under den översynskonferensen. I dagsläget finns dock inga tecken på att så kommer att ske.

Faktum är att stödet för TPNW är en motreaktion just mot de brutna löftena inom NPT. Det är förstås bra om Sverige vill pressa kärnvapenstaterna även inom NPT, men det är mycket illa att vi skjuter upp ett svenskt stöd till FN:s kärnvapenförbud.

Ett annat argument från regeringen är att det saknas stöd i riksdagen. Det är sant och vår besvikelse riktas förstås mot alla partier som motsätter sig en svensk anslutning till TPNW.

Ett argument bland några riksdagspartier (och från Socialdemokraternas försvarsminister Peter Hultqvist) är att ett stöd för TPNW kan störa vår goda relation med USA och Storbritannien. Att relationen med Trump tillåts vara viktigare än vårt arbete för nedrustning är en skrämmande tanke och något som sporrar oss – och alla andra folkrörelser – att jobba än mer intensivt för att Sverige ska ta ställning för TPNW.

Av de remissvar regeringen fått in i frågan inför sitt beslut står det klart att det finns en tydlig skiljelinje i frågan. Snart sagt alla folkrörelser som lämnat in remissvar vill se en svensk anslutning till konventionen och snart sagt alla försvarspolitiska intressenter har avrått.

Ett häpnadsväckande remissvar är det från den svenska Försvarsmakten som säger att ”…när kärnvapenstater är med i multinationella operationer och försvarsövningar, så finns det alltid en implicit nukleär dimension.”

Budskapet har tidigare varit att Sveriges samarbete med Nato inte har med kärnvapen att göra. Men regeringens agerande nu, och Försvarsmaktens syn på saken, visar att detta inte är så tydligt som regeringen velat ge intryck av. Agerandet väcker frågor om vilken ”nukleär dimension” det är vi accepterar vid försvarsövningar med Nato.

Läs artikeln i Kristianstadsbladet.