Arbetet mot Rysslands krig i Ukraina och utvecklingen i det globala Syd hänger samman. Dagens kriser kan bara lösas genom större engagemang från FN:s medlemsländer, skriver Svenska FN-förbundets ordförande Annelie Börjesson och företrädare för den lokala FN-rörelsen inför FN-dagen den 24 oktober.

Höstens FN-arbete har å ena sidan präglats av globala kriser – utvecklingsmål som riskerar att inte nås, skuldkris, klimathot, hälsoutmaningar och Rysslands fullskaliga och olagliga invasionskrig i Ukraina som förstärker kriserna. Till detta kommer våldsutvecklingen i Mellanöstern.

Å andra sidan har FN-medlemmarna i år beslutat om avtal till skydd för havsmiljön och mot plastnedskräpning. FN agerar i Ukraina genom humanitär hjälp, registrering av misstänkta människorättsbrott och genom att försöka återstarta Svartahavsinitiativet för spannmålsexport till världens hungriga. FN undanröjde i somras en hotande miljökatastrof genom att hantera en läckande oljetanker utanför Jemen. Under höstens inledande FN-möten beslutade länderna att påskynda arbetet för att nå de globala målen, diskuterat goda exempel i kampen för klimatet och fortsatt arbetet för att nå god hälsa för alla.

Mot bakgrund av denna splittrade bild av FN har diskussionen om organisationens framtid åter aktualiserats. Frågorna om FN-systemets utformning och funktion ställs på sin spets när multilateralismen utmanas av länder som eftersträvar regionalt inflytande och brister i respekt för överenskomna spelregler.

En svårlöst nöt är sammansättningen av FN:s säkerhetsråd. Såväl USA:s president Biden som president Zelenskyj har återväckt tanken på göra rådet mer inkluderande och representativt. Motstånd från vetoländerna och regionala motsättningar har länge hindrat sådana åtgärder men kanske kan de senaste decenniernas utveckling ändra på det. Detsamma gäller vetot som var en förutsättning för FN:s bildande men i dag är en bromskloss. Mer makt har nu flyttats till generalförsamlingen där alla länder finns – och vetoländerna kallas numera löpande till möte för att avkrävas motivering för sina ställningstaganden.

Sverige är en föregångare i FN-arbetet – som bidragsgivare, jämställdhetsförespråkare, samtalspartner till civilsamhället och givare av kärnstöd till FN:s utvecklingsarbete. Ett extra svenskt bidrag till Världslivsmedelsprogrammet, WFP, hjälper i kampen mot svält. Däremot är framtiden för den svenska ungdomsdelegaten till FN oviss eftersom finansieringen dragits in. Det går stick i stäv med den närvaro av unga i FN som generalsekreteraren har efterlyst. Likaså saknades en svensk talare vid höstens toppmöte om totalt avskaffande av kärnvapen.

Nästa års framtidskonferens i FN (”Summit of the Future”) behandlar både formerna för FN-arbetet och utvecklingsplanen Agenda 2030. Nya politiska och ekonomiska åtaganden krävs. Allt hänger samman – större engagemang för att överbrygga klyftorna mellan Nord och Syd kan också stärka kampen mot Rysslands invasionskrig i Ukraina och därmed bidra till försvar för den regelbaserade världsordning i vilken FN är ryggraden.