Arbetet mot barnäktenskap måste intensifieras om flickors och kvinnors rättigheter ska garanteras och om världens länder ska uppnå mål 5 i de globala målen för hållbar utveckling, skriver Aleksander Gabelic i nätmagasinet Mänsklig Säkerhet.

Jämställdhetsminister Åsa Regnér och justitieminister Morgan Johansson meddelade nyligen att regeringen åter ska utreda fråga om barn- och tvångsäktenskap i Sverige. Frågan har hög prioritet och ett förslag ska presenteras innan årsskiftet. Det är välkommet. Mindre än tre år har gått sedan riksdagen antog en ny lag men ändringarna har visat sig vara så gott som verkningslösa. Ett enda fall av tvångsäktenskap har lett till åtal och fällande dom. Ytterligare ett ärende är fortfarande föremål för rättslig prövning. Samtidigt rapporterades 132 fall av barnäktenskap bara under 2016.

Barnäktenskap är ett globalt problem som finns även i Sverige. En väckarklocka på senare år, och en bidragande orsak till att frågan nu åter ska ses över, är att gruppen nyanlända har visat sig inkludera unga personer som är gifta. Det är i sig positivt att denna grupp uppmärksammas eftersom det offentliga Sverige länge blundade för de problem som drabbar bland annat unga med utländsk bakgrund.

Tack vare fler insatser och bättre samverkan vet svenska myndigheter i dag mer om förekomsten av barnäktenskap i vårt land än tidigare. Den nationella samordnaren mot hedersrelaterat våld, länsstyrelsen i Östergötland, har tillsammans med bland andra Migrationsverket, Polisen och Barnombudsmannen ökat kunskapen om unga flickors och pojkars utsatthet.

Den kunskap som nu samlas måste komma många till del. Det är avgörande inte minst för effektiv samverkan mellan de aktörer – främst polis, skola och sociala myndigheter – som tidigt kan fånga upp unga som lever under hot om giftermål.

Ytterligare en viktig aktör är trossamfund med vigselrätt i Sverige. Informella äktenskap, som ingås i församlingen men inte registreras juridiskt, är svåra att komma åt trots hot om förlorad vigselrätt för den som medverkar till barnäktenskap. Svenska kyrkan är medlem i vårt nätverk och har på högsta nivå tagit avstånd från barnäktenskap. Vi skulle välkomna ett tydligt ställningstagande mot barnäktenskap även från de tre stora religiösa riksförbunden Sveriges kristna råd, Judiska centralrådet och Sveriges muslimska råd.

Lika viktigt är det att bilda opinion och att ge utsatta människor en egen röst. Svenska FN-förbundet samlar en rad andra frivilligorganisationer samt tjej- och kvinnojourer i ett nätverk mot barnäktenskap som har kontakter med beslutsfattare och myndigheter och debatterar frågorna offentligt.

En rad FN-dokument slår fast att barnäktenskap är oförenligt med grundläggande fri- och rättigheter. Den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna, barnkonventionen och slutsatserna från kvinnokonferensen i Peking 1995 är några exempel. FN:s generalförsamling antog i september 2015 de globala målen för hållbar utveckling, även kallad Agenda 2030. Bland de 17 ambitiösa målen finns ett mål om jämställdhet mellan könen. Medlemsländerna åtar sig att stoppa skadliga traditioner som barnäktenskap och könsstympning samt att se till att flickor och kvinnor garanteras sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

FN har också i andra sammanhang understrukit vikten av att stoppa barnäktenskap. Rådet för mänskliga rättigheter har antagit resolutioner i frågan och UNFPA, FN:s befolkningsfond, följer utvecklingen, sammanställer statistik och driver egna projekt för att motverka barngifte. UNFPA lever under stor press efter USA:s beslut att dra in sitt årliga bidrag om 75 miljoner dollar. Med stöd från bland andra Svenska FN-förbundet arbetar organisationen mot skadliga traditioner i norra Etiopien och en rad andra utsatta länder och regioner.

Den globala samsynen i barnäktenskapsfrågan ogiltigförklarar också argumentet att Sverige inte kan underkänna civilrättsliga avtal, till exempel äktenskap, som ingåtts i ett annat land. Barnäktenskap är för övrigt förbjudet i många länder och bryter därmed ofta mot den nationella lagstiftningen även i ursprungslandet.

”Barn i Sverige ska inte vara, betraktas som eller behandlas som gifta”, sa jämställdhetsministern när hon presenterade den nya utredningen om barn- och tvångsäktenskap. Det är en inställning som vi och många med oss efterlyste redan när lagen ändrades förra gången. Förhoppningsvis får Sverige efter den nya revideringen till slut en lagstiftning som gör att inga barnäktenskap kan ingås eller erkännas – utan några som helst undantag.

Aleksander Gabelic
Ordförande i Svenska FN-förbundet

Läs artikeln på Mänsklig Säkerhet