I ett stumt försök att nå andra sidan av huset mitt i natten visk-ropar jag ”Mamma, mamma, jag tror jag har fått mens”. Jag minns det så väl, för i min familj var det någonting fint att få mens. Jag ville få mens. Det betydde att jag var på väg att bli kvinna. När mamma tillslut vaknade sprang hon till toaletten och där satt jag, med ett stort leende på läpparna och blod i trosan. Morgonen därefter fick jag frukost på sängen och mormor kom över med en sedel som hon hade ritat små droppar på som skulle likna droppar av mens. Som om 13-åriga jag skulle spara den 100-lappen.

Imorgon är det internationella mens-dagen, en dag där resten av världen också har chansen att fira det fina med att ha mens. Så är dock inte fallet. På flera platser är mens fortfarande förknippad med skam och orenhet. Flickor tror att de håller på att förblöda eftersom ingen har berättat för dem om mens. Mensen hyschas och ska inte synas, märkas eller pratas om. På vissa platser isoleras till och med kvinnorna under sin menstruation eftersom de anses vara smutsiga.

Skoldagen som följde min första mens var inte lika positiv som morgonen. Det kändes som att någon drog i min livmoder och hur jag än satt var jag obekväm. Bindan som jag hade fått av mamma kändes dessutom som en löst sittande blöja. Och syntes den inte också? Killarna kunde ju se?

För det var ju just det. Killarna. Jag berättade glatt för mina tjejkompisar om min mens, men bara tanken på att killarna skulle få veta fick mig att vilja springa hem, slänga blöj-bindan och gråta i duschen. Jag hade ju hört dem säga hur äckligt det är att vi tjejer går runt och droppar blod överallt.

Skammen kring mens är på riktigt, i olika utsträckning runt om i världen. Idag är jag extra tacksam över att vara en medelsvensson i ett i-land där jag kan leva ett normalt liv trots att jag går runt och droppar blod. För i många delar av världen har inte kvinnor tillgång till mensskydd, toalett eller ens rent vatten. Hemska traditioner som kvinnlig könsstympning kan leda till infektioner vid mens. Svenska FN-förbundets projekt Flicka arbetar just med flickors rättigheter genom att förhindra barnäktenskap och könsstympning.

Jag vill fira, men inte innan världen har släppt tabun och slutar diskriminera kvinnor för någonting så naturligt som mens. Första delmålet i mål 5 om jämställdhet i de globala målen för hållbar utveckling är att avskaffa alla former av diskriminering av kvinnor och flickor. Jag tycker vi ska ta till oss det när vi pratar om mens, då kanske vi en dag faktiskt kan fira den internationella mens-dagen på riktigt.

Malin Ensgård
Praktikant på Svenska FN-förbundet