Attackerna mot flickors och kvinnors rättigheter i Iran och Afghanistan sätter ljuset på FN:s möjligheter att agera. FN leder det globala arbetet för jämställdhet – men medlemsländernas agerande avgör om kampen ska bli framgångsrik, konstaterar Pekka Johansson, avdelningschef på Svenska FN-förbundet. 

Trots decennier av FN-arbete för jämställdhet är världen ännu en ojämställd plats. Motståndet mot flickors och kvinnors rättigheter har dessutom hårdnat på senare år. Konservativa politiska och religiösa krafter i både demokratiska och auktoritära länder krokar arm för att skjuta jämställdhetsarbetet i sank.  

Försämringarna för världens kvinnor understryks av talibanernas återkomst till makten i Afghanistan och attackerna mot frihetstörstande unga kvinnor och män i prästerskapets Iran. FN är i båda dessa länder representerat av ett tjugotal underorgan och fackorgan. I debatten hamnar dessa ibland i skottgluggen för kritiker som anser att FN gör för lite och genom sin närvaro stödjer auktoritativa regimer. Kritiken grundas ofta på oförmåga att skilja mellan olika FN-organisationers uppdrag och mandat. Att FN finns på plats med humanitär och annan verksamhet är inte sällan en förutsättning för att människor alls ska få tillgång till skolgång, vård och annan samhällsservice. I Afghanistan samarbetar FN:s befolkningsfond UNFPA med lokala myndigheter och kan på så sätt delvis kringgå talibanregimens allt hårdare dekret. I Iran försvarar barnfonden Unicef barns rätt att gå i skolan och livsmedelsprogrammet WFP stödjer flyktingar i 20 läger. I flera regioner där konflikter pågår erbjuder FN:s befolkningsfond UNFPA mödra- och hälsovård. Att FN verkar i, och rapporterar från, problematiska miljöer innebär dessutom att omvärlden kan hålla ett vakande öga på utvecklingen. 

Andra delar av FN-systemet agerar genom politiska ställningstaganden och beslut. De 54 medlemmarna i FN:s ekonomiska och sociala råd beslutade den 14 december förra året att återkalla Irans medlemskap i FN:s kvinnokommission med omedelbar verkan. Beslutet gäller för återstoden av den fyraåriga mandatperioden som löper ut 2026. USA lade fram resolutionen som fick stöd av en majoritet av medlemsländerna.  

På motsvarande sätt hölls under 2022 ett särskilt möte om Afghanistan i FN-rådet för mänskliga rättigheter och FN-representanter rapporterar regelbundet om situationen för landets flickor och kvinnor. Vidare beslutade rådet i november att utreda det dödliga våldet i Iran. Omröstningen föregicks av krav från oberoende FN-experter och av ett starkt och uppfordrande anförande av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Volker Türk. 

Det har sagts förut och det tål att upprepas: FN är den enda platsen där den gemensamma viljan hos alla världens länder kommer till uttryck. FN är också en aktör vars tjänstemän och chefer utför det arbete som medlemmarna efterfrågar. Å ena sidan är man normskapare och stödjare, å andra sidan granskar och kritiserar man länder när det är befogat. Förmågan att agera vakthund är beroende av stödet från medlemmarna. Det är också medlemsländerna som genom beslut i säkerhetsrådet, generalförsamlingen och andra sammanslutningar kan ta i med hårdhandskarna.  

FN-arbetet har genom åren bidragit till bättre levnadsvillkor för hundratals miljoner människor. Regeringar med progressiv agenda, organisationer och enskilda måste fortsätta att stödja det politiska, humanitära och långsiktiga arbetet i världsorganisationen för stärkta rättigheter för flickor och kvinnor. 

————

Denna text är hämtad från Svenska FN-förbundets tidning Världshorisont (nr 1 2023).

Bli medlem eller prenumerera för att få Världshorisont i brevlådan! Tidningen ingår som förmån för FN-förbundets medlemmar. För prenumeration (250 kr per år) kontakta redaktör AnnaLena Karlsson Andrews.