”Det är många år sedan nu, men jag minns fortfarande min lillasysters skrik som om det vore igår. Jag ryser i hela kroppen och mår så dåligt när jag tänker på det.” Orden är inte mina egna, utan en manlig bekants. Han är från Eritrea, och berättar om när hans syster som liten flicka utsattes för könsstympning. Ingen bedövning används – man bara håller fast flickan – och skär bort delar av könsorganet med ett rakblad eller en glasbit.

Trots att könsstympning är förbjudet i många länder sker det ändå i stor omfattning, främst i afrikanska länder. Hela fenomenet är för mig så svårt att förstå – hur det för flera tusen år sedan ens uppkom, att det överlevt som skadlig sedvänja och att det fortfarande är den grymma verkligheten för omkring fyra miljoner små flickebarn varje år. Som mamma till en liten tjej blir jag illamående av blotta tanken. Könsstympning är ett horribelt övergrepp som kränker mänskliga rättigheter å det grövsta och innebär allvarliga men, både fysiska och psykiska, för flickor under resten av livet.

Att få till förändring är en tidskrävande och långsam process – men mammor som Kediga i Etiopien har tack vare stöd från FN-förbundet visat att det är möjligt. Inför mors dag tänker jag lite extra på alla de mammor som kämpar för sina och sina barns rättigheter.

Det handlar om att ändra tänkande, attityder och värderingar kring dessa traditioner – att genom upplysning, samtal och påverkan få med både kvinnor och män för att könsstympning ska överges. Det handlar också om att hitta arbeten till de som livnär sig på könsstympning, liksom att få till såväl lagstiftning som ett fungerande rättsväsende för att se till att lagar efterlevs.

Barnen själva har inte möjlighet att göra något – men det har du. Genom att stödja vårt projekt Flicka bidrar du till att förändra för en liten dotter någon annanstans i världen.

Annelie Börjesson
Ordförande