Under hösten kulminerar firandet av FN:s 75-årsjubileum. Vi presenterar milstolpar från de gångna decennierna och jämför med dagens situation. Historien börjar på 1940-talet då FN föddes och inledde arbetet för en bättre värld.

Bildandet av FN var en av många pusselbitar i strävandena efter andra världskriget för att skapa en stabil världsordning efter århundraden av krig, epidemier och ekonomiska och sociala utmaningar. Tanken på ett Förenta Nationerna föddes redan under brinnande världskrig. Efter förberedande konferenser möttes 50 stater under våren 1945 i San Francisco och röstade om formuleringarna i FN-stadgan. Frankrike medverkade inte men blev senare, tillsammans med krigets segrarmakter USA, England, Kina och Sovjetunionen, en av de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd.

FN-stadgan anger syfte och mål

FN-stadgan undertecknades av de 50 staterna i San Francisco den 26 juni 1945. Den 24 oktober, som varje år uppmärksammas som FN-dagen, hade en majoritet av undertecknarna samt de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet ratificerat stadgan vilket innebar att den kunde träda i kraft. Därefter har ytterligare 142 länder tillkommit.

Stadgan anger syfte och mål för världsorganisationen samt hur staterna ska agera i FN och gentemot varandra. I stadgans inledning fastställs ett antal mål som har styrt organisationen sedan bildandet: värnandet av internationell fred och säkerhet, främjandet av mänskliga rättigheter, internationell samverkan samt bättre levnadsvillkor under större frihet.

Stadgan kan läsas som en bruksanvisning i samarbete och konflikthantering. I artikel två klargörs att FN-samarbetet är just ett mellanstatligt samarbete mellan suveräna stater, vilket bland annat innebär att FN-organisationens handlingsutrymme bestäms av medlemmarna.

I stadgan regleras också vetot för de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet. Vetot hade alltså en viktig betydelse för världsorganisationens tillkomst men det har ofta hindrat FN från att agera kraftfullt när människors säkerhet har hotats. I våra dagar är problemet särskilt tydligt i den snart tio år långa konflikten i Syrien.

Sverige hörde inte till de första medlemsstaterna i FN utan blev medlem ett drygt år senare, den 19 november 1946. Genom åren har Sverige haft en aktiv roll i FN och många svenskar har haft uppdrag i världsorganisationen. Den mest kände är förmodligen den förre FN-chefen Dag Hammarskjöld.

Världshälsoorganisationen, WHO, föddes 1948 i en strävan att förklara krig mot de epidemier och smittsamma sjukdomar som har drabbat människor genom århundradena. WHO har gjort stora insatser i kampen mot malaria, mässling, polio, tuberkulos och andra smittsamma sjukdomar. I våra dagar har organisationen en central roll som statistikinsamlare, informatör och samrådsorgan i arbetet mot coronapandemin.

Skapandet av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna

Den enskilt största landvinningen under de första FN-åren var tillkomsten av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Vid sidan av FN-stadgan brukar förklaringen betraktas som FN:s mest grundläggande dokument. Den allmänna förklaringen tillkom under ledning av amerikanskan Eleanor Roosevelt och baseras på individuella rättigheter som yttrandefrihet, religionsfrihet samt frihet från fruktan och nöd. Förklaringen antogs av FN:s generalförsamling den 10 december 1948. Fyrtioåtta länder röstade för deklarationen, inget land röstade emot och bara åtta länder avstod från att rösta. Senare har MR-förklaringen kommit att ligga till grund för en rad konventioner om mänskliga rättigheter, varav barnkonventionen är den mest spridda.

FN:s framtid

I samband med att FN fyller 75 år har António Guterres, FN:s generalsekreterare, bjudit in människor över hela världen att fylla i en enkät som handlar om världsorganisationens framtid. Genom att så många som möjligt medverkar kommer FN få bättre förutsättningar att förverkliga visionen om en ljusare global framtid 2045 – när FN fyller 100 år.