Vanliga frågor och svar om förebyggande arbete mot minor

Utbildning av personer som bor i områden där det kan finnas minor är av stor vikt för att förebygga att människor skadas eller dödas. Det är en av de allra viktigaste förebyggande insatserna mot minor. Det säkerställer att människor som lever med stor risk för att mista sitt liv eller skadas får kunskap om hur de kan undvika minor och explosiva lämningar.

Hur fungerar utbildningen i riskområden?

Riskutbildningar riktar sig till människor som bor i områden där det kan finnas minor. Utbildningarna ger människor kunskap om minor och explosiva lämningar samt om hur de ska agera om eller när de hittar eller ser en. Det kan till exempel inkludera utbildning om hur minor och explosiva lämningar ser ut, var de kan hittas, och hur människor ska agera i närheten av minor.

Varför är det viktigt att utbilda människor som bor i områden med minor?

Minor och andra explosiva lämningar dödar och skadar tusentals människor varje år, de flesta av dessa är civila. År 2018 dödades och skadades 6 897 personer varav 71 procent var civila. Majoriteten av skadade och döda civila var barn 54 procent.

Genom utbildningsinsatser kan dessa döds- och olycksfall förebyggas. Det räddar liv och bidrar till att människor undviker skador där exempelvis armar eller ben behöver amputeras. Det är särskilt viktigt att nå barn med förebyggande utbildningsinsatser. Det beror på att barn rör sig och leker mycket ute i naturen där minor ofta är utplacerade samt är nyfikna på nya föremål. Om de trampar på eller plockar upp en mina från marken när de leker, är risken hög att barnet skadas eller dör.

Utbildningen är också grundläggande för att få människor som bor i riskområden att ändra sitt beteende. Många, både barn och vuxna, som hittar vad de tror är metallskrot kan ta med sig det hem för att sälja vidare, och förvarar därmed minor hemma utan att vara medvetna om vad det är för något.

Det tar ofta flera decennier från att minor och explosiva lämningar placeras ut till att de kartläggs och röjs. Det är därför av stor vikt att människor som bor i riskområden får kunskap i hur de kan undvika minor fram tills att de äntligen röjs.

Finns det några utmaningar med att hålla utbildningar om minor?

Okända funktioner hos improviserade sprängladdningar

För att utbildningarna ska vara relevanta måste de anpassas beroende på vilka slags minor och explosiva lämningar som finns i området. I vissa fall finns det dokumentation och god kännedom kring vilken typ som placerats ut eller lämnats kvar i det aktuella området. I takt med att stridande grupper använder sig av improviserade sprängladdningar, som kan beskrivas som hemmagjorda bomber, har det här blivit en allt större utmaning för utbildningspersonal. Det beror på att hemmagjorda bomber och minor kan ha många olika och okända funktioner som gör att de detoneras. Vissa kan vara väldigt sofistikerade och känna av infraröd värme medan andra bomber påminner mer om minor. Detta är en utmaning inte bara för de som håller i utbildningarna utan även för de minröjare som ska säkra området.

Yttre omständigheter påverkar minor och explosiva lämningar

Levnadstiden för en mina, det vill säga hur många år den kan vara aktiv, är 60-70 år. Livslängden varierar beroende på hur minan eller den explosiva lämningen har förvarats i naturen, ju större påfrestningar desto känsligare blir minan som då riskerar att detonera lättare. Naturhändelser som översvämningar och jordskred kan även göra att minor förflyttas och inte längre finns på platser som tidigare markerats som osäkra. En viktig del av utbildning i riskområden handlar därför om att förstå hur minor kan röra sig vid exempelvis häftigt regn och då hamna i diken.

Hur utbildas civila om minor och riskområden?

Utbildningarna ser olika ut beroende på vart de hålls och vem som utbildas. I en del av de länder som är drabbade av minor är det vanligt med barn och vuxna som inte kan läsa. Det är därför viktigt att nå ut med informationen på ett sätt så att alla förstår budskapet. I många länder med riskområden finns det tecknade affischer, likt serietidningar, uppsatta i klassrummen som beskriver hur de ska agera. På så sätt kan alla förstå budskapen oavsett läskunnighet. Riskutbildning och informationsspridningen handlar om att nå så många som möjligt och metoderna kan därför se olika ut. Radio, tv, sms, teater och andra kommunikationskanaler kan också användas i större kampanjer.

Vem håller i riskutbildningen om minor?

Det beror på vilka organisationer som är närvarande i området. FN:s minröjningsorganisation Unmas deltar ofta i utbildningar för lokala organisationer, som är väl bekanta med både språket och området och kan nå ut med informationen till lokalbefolkningen.

Om projektet Minor

Läs mer om vårt arbete för en minfri värld.

Läs mer

Stöd projektet Minor

Stöd projektet Minor och Unmas arbete med minröjning.

Ge en gåva

Frågor om minröjning

Vanliga frågor och svar om minröjning

Läs mer

Frågor om minor

Vanliga frågor och svar om minor och explosiva lämningar

Läs mer