Vanliga frågor och svar om minor och explosiva lämningar

Minor och explosiva lämningar har använts i krig i decennier. Det finns många olika typer av minor och explosiva lämningar med olika funktioner. De är billiga vapen som även går att ta fram på egen hand. Sådana hemmabyggda bomber och minor kallas för improviserade sprängladdningar. De senaste åren har allt fler militära grupper börjat ta fram egna bomber och minor, vilket försvårar arbetet med att åstadkomma en minfri värld och trygga samhällen för alla.

Vad är en mina?

Personmina
En personmina är ett vapen som är framtaget för att detonera vid kontakt eller närhet av en människa. Minan känner inte av vem det är som är i närheten utan kan detonera oavsett om det är en soldat eller ett barn som kommer i kontakt med den. Minor är ofta placerade strax under eller ovanför marken beroende på minans funktion. De är ofta gjorda av plast eller metall och innehåller sprängmedel. Minor kan vara aktiva i decennier efter det att de har blivit utplacerade

Fordonsmina
Det finns även minor som är framtagna för att detonera vid kontakt med stora fordon.

Vad menas med explosiva lämningar?

Explosiva lämningar syftar till olika typer av oexploderade vapen och bomber. De skiljer sig från minor begreppsmässigt eftersom de inte är designade att explodera vid kontakt med människor. I praktiken drabbar dock explosiva lämningar människor och samhällen på samma sätt som minor. De ligger ofta utspridda på platser där människor rör sig och riskerar att explodera när som helst.

Vad är en improviserad sprängladdning?

Improviserade sprängladdningar definieras som minor eftersom de ofta är designade att explodera vid kontakt med människor. På vardagligt språk kan de beskrivas som hemmagjorda bomber. De kan anta olika former, aktiveras på olika sätt, och vara olika grad av sofistikerade. Vissa påminner om konventionella minor och detonerar vid kontakt med en människa, medan andra är fjärrstyrda eller styrs av värmesensorer. Likt minor särskiljer inte improviserade sprängladdningar på civila och soldater.

Hur många människor dör av minor och explosiva lämningar varje år?

Under 2018 dog eller skadades 6 897 människor av minor eller andra typer av explosiva lämningar. Samtidigt finns det ett stort mörkertal. Det beror på att det är svårt att få statistik och data från konfliktdrabbade länder där vi vet att minor och explosiva lämningar drabbar civila.

Vilka länder producerar minor?

Den senaste rapporten från organisationen International Campaign to Ban Landmines (ICBL) från 2019 listar elva länder som producenter av minor. Dessa länder är Kina, Kuba, Indien, Iran, Myanmar, Nordkorea, Pakistan, Ryssland, Singapore, Sydkorea och Vietnam. Det betyder inte att alla är aktiva producenter av minor i dagsläget. De som tros ha producerat minor under 2018 är Indien, Myanmar och Pakistan. Det finns även flera grupper, som inte hör till en stat, som producerar egna minor och explosiva lämningar.

Var i världen finns det minor?

Enligt organisationen International Campaign to Ban Landmines (ICBL)  senaste rapport hade 59 länder och andra territorier kvarlämnade minor och explosiva lämningar på sin mark. Historiskt sett har den siffran varit mer eller mindre konstant. Arbetet med att befria ett land eller område helt från minor och explosiva lämningar tar ofta flera decennier. De länder som beräknas ha störst yta mark där det finns minor idag är Afghanistan, Angola, Bosnien och Hercegovina, Kambodja, Chad, Kroatien, Irak, Thailand, Turkiet och Jemen. 

Vilka stater vill förbjuda personminor?

164 stater är i dagsläget parter till det så kallade Ottawafördraget, ett avtal där de länder som ingår förbinder sig att varken äga, tillverka, använda eller exportera personminor. Det är alltså nästan 85% av alla FN:s medlemsstater, till exempel alla EU-länder och alla stater söder om Sahara i Afrika.

Vilka stater vill inte förbjuda personminor?

En minoritet av världens länder står utanför det avtal, Ottawakonventionen, som förbjuder personminor. Dit hör bland annat Kina, Ryssland och USA. Andra stater utanför avtalet är: Kuba, Azerbadjan, Kyrgyzstan, Georgien, Armenien, Kazakstan, Uzbekistan, Egypten, Iran, Bahrain, Israel, Marocko, Syrien, Libyen, Libanon, Saudiarabien, Förenta Arabemiraten, Indien, Sydkorea, Mikronesien, Myanmar, Pakistan, Vietnam, Tonga, Singapore, Nepal, Mongoliet, Laos och Nordkorea.

Varför vill USA att personminor ska vara tillåtna?

Även om USA har stått utanför Ottawakonventionen mot personminor så har landet varit restriktiva i sin egen syn på vapnet. Ofta har USA:s ledning hänvisat till att de inte kan utesluta att personminor behövs på Koreahalvön, som ett skydd för Sydkorea och amerikanska trupper där. Men i alla andra situationer har USA, fram till år 2020, haft som policy att varken tillverka, använda eller exportera personminor. Under Trump-administrationen har nu denna policy rivits upp och USA kan komma att återuppta tillverkning av personminor och planering för användning av dessa i konflikter även utanför Koreahalvön.

Varför tycker Svenska FN-förbundet och den internationella kampanjen mot minor att Trumps nya policy om minor är fel?

Folkrörelser som arbetar för att alla världens länder ska ansluta sig till förbudet mot personminor hade hoppats att USA efter att i praktiken levt upp till Ottawakonventionen under flera decennier också skulle ta klivet fullt ut och bli part i avtalet. Trump tar nu istället USA i motsatt riktning och accepterar personminor. Utöver att detta är illa i sig självt så minskar det också chansen att få andra stater att gå i rätt riktning. Trump hävdar till sitt försvar att de personminor USA tänker använda är ”självförstörande” och därför inget hot mot civila. Men även sådana minor är förbjudna av andra stater. De kan fortsatt drabba civila så länge de är aktiva och de tar ändå tid och energi att röja efter ett krig.

Om projektet Minor

Läs mer om vårt arbete för en minfri värld.

Läs mer

Stöd projektet Minor

Stöd projektet Minor och Unmas arbete med minröjning.

Ge en gåva

Frågor om minröjning

Vanliga frågor och svar om minröjning

Läs mer

Frågor om riskutbildning

Vanliga frågor och svar om förebyggande arbete mot minor

Läs mer