VÄRLDSHORISONT. FN:s kommitté mot rasdiskriminering uttryckte stor oro över rasism och hatbrott i Sverige när den i maj presenterade sina slutsatser efter att ha granskat Sverige under våren. Mer måste göras för att säkra samernas rättigheter som urfolk, menade kommittén också.

Alla stater som är anslutna till FN:s konvention mot rasdiskriminering granskas regelbundet av den expertkommitté (Committee on the Elimination of Racial Discrimination, CERD) som är knuten till konventionen. Våren 2018 var det återigen Sveriges tur.

Regeringen lämnade i januari sin officiella rapport där den redogör för arbetet i Sverige mot rasism och etnisk diskriminering. Civilsamhällets röst är viktig i sammanhanget och i mars skickade Svenska FN-förbundet in sin så kallade parallellrapport som sammanställts i samarbete med ytterligare 36 svenska organisationer. Den 2-3 maj ägde sedan det formella förhöret rum vid FN:s kontor för mänskliga rättigheter (MR) i Genève. Förutom kommittén och representanter för regeringen deltog FN-förbundet och andra organisationer från civilsamhället. Kommitténs slutsatser och rekommendationer presenterades den 11 maj.

Förbud mot rasistiska organisationer

En fråga som har stått på dagordningen under alla de 17 granskningar som Sverige har genomgått sedan man ratificerade rasdiskrimineringskonventionen 1971 är den om rasistiska organisationer. Enligt konventionens artikel 4b ska nämligen sådana organisationer förbjudas, något som Sverige fortfarande inte har gjort och som man återigen fick kritik för vid vårens granskning.

– Sveriges linje har gått ut på att avstå från ett förbud med hänvisning till yttrandefriheten, och i stället slå ner på rasistiska aktioner och uttalanden med hjälp av olika lagar, bland annat den om hets mot folkgrupp, förklarar Ellie Al-Kahwati, MR-handläggare på FN-förbundet.

Frågan ställdes på sin spets under politikerveckan på Gotland i juli där nazister fått tillstånd att bland annat hålla tal och ha bokbord, något som ledde till oroligheter och kritik från många håll. Efter en hetsig debatt och utspel från oppositionen meddelade justitieminister Morgan Johansson (S) att regeringen svängt och nu anser att rasistiska organisationer ska förbjudas. Vid denna tidnings pressläggning var planen att en utredning om frågan skulle tillsättas efter valet.

– I vår parallellrapport understryker vi att rasistiska organisationer har fått alltför stort utrymme i Sverige och att gällande lagstiftning måste tillämpas i betydligt större utsträckning än i dag, säger Ellie Al-Kahwati.

– Att regeringen nu aviserat att man vill utreda ett förbud mot rasistiska organisationer betyder att man också bokstavligen vill uppfylla rasdiskrimineringskonventionens krav, säger hon.

Bristande kunskap om hatbrott

När det gäller hatbrott – alltså attacker mot personer baserat på till exempel etnicitet, religion eller sexuell läggning – konstaterar både FN-förbundet i sin rapport och kommittén i sina slutsatser att många hatbrott inte anmäls och att alltför få av de hatbrott som anmäls leder vidare till åtal och dom.

– Vi ser en nationalistisk och rasistisk trend i Europa samtidigt som många hatbrottsärenden i Sverige läggs ner. Det är oroväckande och väcker frågan om de personer inom rättsväsendet som hanterar dessa ärenden verkligen har tillräcklig kunskap och förståelse, säger Ellie Al-Kahwati.

– Både vi och kommittén rekommenderar att anställda inom rättsväsendet ska genomgå en obligatorisk utbildning om hatbrott och hur de ska hanteras. Att det finns tillräcklig kunskap hos berörda personer är helt grundläggande, betonar hon.

En annan viktig fråga där både FN-förbundet och FN länge krävt handling av Sveriges regering är den om en oberoende svensk MR-institution. Enligt FN:s Parisprinciper från 1993 ska alla länder inrätta en sådan och så har skett i Norge, Danmark och Finland men ännu inte i Sverige. 2015 påbörjade regeringen ett arbete med frågan men processen med att fastställa formerna för institutionen har tagit lång tid. För närvarande arbetar en utredare, Lise Bergh, med detta och ska i november 2018 lägga fram sitt förslag.

Urfolk och minoriteter

Ytterligare ett huvudområde inom ramen för granskningen rör urfolk och minoriteter.

– Kunskapen om minoriteter är generellt liten i det svenska samhället och hatbrott mot dem förekommer i stor utsträckning. Romer utsätts för omfattande diskriminering på arbets- och bostadsmarknaden, säger Ellie al-Kahwati.

Sveriges enda urfolk är samerna vars rättigheter har ytterligare skydd, bland annat genom den så kallade urfolksdeklarationen från 2007 och ILO:s konvention 169. I både FN-förbundets och CERD-kommitténs rapporter får dock Sverige svidande kritik för att alltför lite gjorts för att säkra samers rättigheter som urfolk.

”Kommittén ser med oro på den otillräckliga lagstiftningen när det gäller att fullt ut säkerställa rätten till fritt informerat förhandssamtycke (”prior and informed consent”) samtidigt som utvinningen av naturresurser och industri- och utvecklingsprojekt fortskrider”, skriver kommittén bland annat. Fritt informerat förhandssamtycke är en grundläggande princip i internationell rätt som rör urfolk och innebär att samebyar kan ha rätt att säga nej till stora projekt, till exempel inom gruvnäring och vindkraft, om de får allt för stora konsekvenser för dem.

”Låg ambitionsnivå”

I ett uttalande på Sametingets webbsida framgår hur tinget ser på relationen till den svenska staten:

”Sverige erkände visserligen samernas status som urfolk 1977, men erkännandet har tyvärr inte gjort några betydande avtryck i den svenska samepolitiken. Än idag är Sveriges ambitionsnivå låg. Sverige har inte, till skillnad från Norge, ratificerat den viktigaste internationella konventionen om urfolks rättigheter; ILO:s konvention nr 169 /—/. Till skillnad mot Finland så har Sverige inte ens slagit fast samers status som urfolk i grundlagen”, heter det i uttalandet där det även konstateras att ”de samiska språken, den samiska kulturen och de samiska näringarna är på väg att dö ut”.

Statssekreterare Per Olsson Fridh (MP) ledde den svenska regeringens delegation under rasdiskrimineringskommitténs förhör med Sverige i Genève i maj.

– Vi är i ett läge där vi har århundraden av systematisk diskriminering och rasism mot det samiska folket bakom oss och det har bäring på oss än idag – i hur vår lagstiftning ser ut, hur vi agerar, hur vi tänker, hur vi ser på olika frågor etcetera. Sättet att komma ur det är att vi steg för steg förbättrar lagstiftningen och kunskapen, inte minst hos våra myndigheter, säger han när Världshorisont intervjuar honom före valet.

Oro över rasism och hatbrott i Sverige

Den rödgröna regeringen har inte gett upp frågan om ratificering av ILO 169, säger han vidare. Dock menar han att det inte funnits stöd i riksdagen för en ratificering, något som också blev uppenbart när den i april 2015 röstade ner ett sådant förslag. Sverige har i stället arbetat tillsammans med Norge och Finland och sametingen i de tre länderna för att formulera en nordisk samekonvention. I dagsläget finns ett utkast till en sådan men sametingen har signalerat att vissa av artiklarna i den är för svaga och behöver omformuleras, ett krav som Per Olsson Fridh tycker är rimligt. De tre regeringarna har dock ännu inte officiellt svarat på kravet.

Överlag menar Olsson Fridh att den regering han representerar delar den oro över rasism och hatbrott i Sverige som CERD-kommittén och FN-förbundet fört fram. FN:s granskning av Sveriges insatser på området är en viktig process som bidrar till att föra arbetet framåt, säger han, och framhåller samtidigt att Sverige också fått beröm, bland annat för den nationella handlingsplanen mot rasism från 2016 och för ansträngningarna att inkludera romer i samhället. Dock blir det den nya regeringen efter valet som får ansvaret att följa upp årets granskning.

”Postkolonial soppa”

Delar av oppositionen verkade ha en helt annan inställning än regeringen till FN:s synpunkter när de presenterades i maj. Moderaternas utrikespolitiske talesperson Jonas Jacobsson Gjörtler gick ut och kallade kommitténs rapport för en ”postkolonial soppa” där problemen med rasism i Sverige överdrevs.

Världshorisont har sökt Jacobsson Gjörtler men han har avböjt medverkan i tidningen. FN-förbundets ordförande Annelie Börjesson tycker det är olyckligt att en ledande politiker uttrycker svepande kritik mot FN:s granskning av Sverige.

– Risken är att sådana utspel skapar osäkerhet kring värdet av att FN granskar hur mänskliga rättigheter respekteras i olika länder, säger Annelie Börjesson.

Text: AnnaLena Karlsson Andrews

_______

Denna text är hämtad från Svenska FN-förbundets tidning Världshorisont (nr 3 2018).

Bli medlem eller prenumerera för att få Världshorisont i brevlådan! Tidningen ingår som förmån för FN-förbundets medlemmar. För prenumeration (230 kr per år) kontakta redaktör AnnaLena Karlsson Andrews.