Till seminariet ”FN:s Agenda 2030 – Vad innebär den för STO-regionen” (som hölls i den avgränsade
stora salen i Kulturhuset Fregatten, lördagen 1 december 2018 kl. 14-16) så hade STO FN-förening förutom
allmänheten bjudit in lokala politiker från alla partier, vice ordföranden från Naturskyddsföreningen
samt projektledare från ”Hållbar Kemi” (industrierna). Det blev till sist politiker från L, C och MP samt
de två andra som deltog i seminariet.

Seminariet inleddes med att Sylvia Wallin, vice ordf i STO FN-förening, gjorde en liten tillbakablick om bakgrunden till Agenda 2030, bl a om Millenniemålen och de internationella konferenser som hållits. Därefter gavs en sammanfattning av alla målen, samt betonades att det krävs samarbete och implementering på alla nivåer nationell såväl som internationellt för att visionen ska kunna genomföras.

Därefter fick paneldeltagarna presentera sig själva och den policy som deras respektive parti eller
förening/företag håller sig med vad det gäller hållbar utveckling och Agenda 2030.

Först ut var Lisbeth Svensson för L. Hon nämnde att L ända sedan ”Agenda 21” (från klimatmötet i
Rio 1992) varit engagerade. Hon sa även att det är centralt med översiktsplanering, och att utbildning
inom forskning och teknisk utveckling är viktig. Saker att oroa sig över är/kan vara resursbrister och
korruption. Vad man däremot kan glädjas över är demokratiska och hållbara principer. Man måste
även vara tydlig med att koppla målen till verksamhetsplanen.

Linda-Marie Hermansson från C underströk att alla målen i FN:s 2030-agenda är viktiga, att de
många gånger hänger ihop, och att Sverige ska vara världsledande inom detta område. Hon hade
dragit upp en ambitiös power point där hon illustrerade de olika målen i FN:s ”Agenda 2030” och vad
som kunde/borde göras på mer lokal nivå. Till exempel så berättade hon att Stenungsund är med i
samarbetsprojektet ”8 fjordar” (som ser till vårt närliggande vatten) som kan kopplas direkt till
”Agenda 2030”-mål nr. 14. Linda-Marie Hermansson tryckte på att just samband och samarbete
(mellan olika aktörer, och även över partigränser) är A och O. Om t.ex. Kommunfullmäktige tillsätter
10 mål i budgetarbetet så ska dessa kopplas specifikt till ett mål var.

Från MP deltog Ann-Marie Farkas-Andersson, som jobbat med miljömål på professionell nivå i
många år. Hon menade att alla har ett ansvar att målen efterlevs: kommun, företag,
invånare/individer. I riksdagen har 16 mål tagits ner på kommunal nivå och man har därmed en
skyldighet att arbeta med dessa mål även i praktiken. Då är goda kunskaper A och O. Hon menade
även att många av de svenska företagen har tappat med implementering av målen, och att detta
också hänger ihop med våra konsumtionsmönster. Det behövs även ny lagstiftning på en hel del
områden; inte minst när det gäller hanteringen av kemikalier – vilket utgör en stor del för
kemindustrin i Stenungsund (såväl i produktion som via transporter, etc.). Där finns det idag oändligt
mycket kemikalier att hålla reda på, och även substanser som blandas med varandra, och vars verkan
vi inte vet något om idag. Hon tyckte ändå att det var otroligt roligt att så många ungdomar engagerar sig idag, och valde att, trots allt, se positivt på framtiden.

Karin Ekeborg företrädde den lokala Naturskyddsföreningen (som bara i Stenungsund har ca 600
medlemmar, och nationellt har 250 000). Hon uttryckte stark oro över vad som nu händer med den
biologiska mångfalden (där ca 60 % av ryggradsdjuren försvunnit på globalt plan sedan 1950; och i
t.ex. Frankrike har ca 90 % av insekterna försvunnit). Saker av intresse som Karin tog upp var även:
närproducerade varor (behovet av detta), ekologisk odling-föreläsning, åkerbruk, klädbytardag;
hållbart byggande. Sedan kan man ju alltid ställa sig frågan om det vi gör hjälper? Dock måste man
ställa upp mätbara mål, göras utvärderingar och komma till svars med hur man kan gå vidare. Det
håller inte att Stenungsund ligger på 185:e plats (av 290 kommuner) i ett nationellt miljö-index. Vi
måste kunna bättre än så.

Lars Josefsson, projektledare för ”Hållbar Kemi 2030”, presenterade en del siffror och fakta
angående industrins produktion och produkter (man tillverkar kabelplast – av polyeten) i
Stenungsund. Det förbrukas 9 miljoner ton plast/år i Västra Götaland, hälften är från industrin och
hälften är från vår konsumtion. 1 miljon ton kommer från kemi-företaget. Man ska även påbörja ett
nytt projekt med statliga Vinnova som delvis finansiär och med kommunen involverad. Där ska man
”genomföra en övergång från en industriregion baserad på fossila råvaror till en region där industrin
ska bli världsledande inom produktion av kemikalier, material och drivmedel baserade på förnybara
och återvunna råvaror.” (1) . Där ingår då samtliga petrokemiska företag i Stenungsund, tillsammans
även med andra företag och ”dessutom finns både Chalmers, Högskolan i Borås IVL ,RIse och
Chalmers Industriteknik med i projektet” (2). Man ska bl.a. etablera ett returraffinaderi för att återvinna
plast, ”en produktionsanläggning baserad på förnybar råvara, samt att förbättra användningen av
skogsråvara.” (3) Lars Josefsson underströk även behovet av samarbete när det gäller att tackla de
miljöproblem som finns och kommer att finnas inom överskådlig framtid.

Sedan blev det dags för frågor från ”allmänheten” (tyvärr bara ett fåtal som infunnit sig där; trots att
vi hade annonserat på lite olika ställen), samt intern ’debatt’ i panelen. Man diskuterade bl.a.:

• • EU – behövs för forskning, krav, regler och regleringar.
  • Som privatperson: alla kan också slänga lite större plastsaker på t.ex. Kläpp, och man kan
    även tänka på att ändra sina resvanor lite grann – nu kommer det snart nya, lite mer
    fördelaktiga, taxor för vår region (dessutom borde man samåka mer).
  • Kommunen: Det offentliga måste gå före här: det måste bli ”Lätt att göra rätt”; t.ex. så måste
    återvinningsstationer/-centraler underhållas; det ska tillkomma en i Stora Höga snart också,
    och information måste finnas tillgängligt/uppdateras kontinuerligt på kommunens hemsida.
  • Samarbete över alla – även politiska – gränser måste till i större utsträckning. Vi ”sitter alla i
    samma båt.”

Ur publiken hördes även frågor om industrins behov av energi som nu tillgodoses av bl.a. skiffergas
(vilken är ganska ’ren) som utvinns ur marken i USA (vilket är den smutsigaste hanteringen av fossilt
bränsle som finns) och transporteras med båt över hela Atlanten och hit. Detta är något som
förhoppningsvis kommer att upphöra när nuvarande 10-årskontrakt (!) löpt ut. Man ville även
påpeka att kommunövergränsande projektet ”8 fjordar” var väldigt nyttigt och bra.

När diskussionerna började bli som intressantast så var det snart dags att avsluta seminariet. Alla
tyckte dock att en uppföljning av detta, och FN:s ”Agenda 2030” rent generellt, var både önskvärt
och behövligt. Seminariet slutade därmed i en positiv anda, och alla ser fram emot uppföljningen i
april 2019. Kanske har ett frö till något större gällande klimat/miljö i STO-regionen fötts ur detta lilla
seminarium. Man kan bara hoppas.

1 Lokaltidningen Stenungsund 1/12-2018
2 Ibid
3 Ibid