När den så kallade Pekingplattformen antogs sågs den som väldigt progressiv och som en stor seger för kvinnorörelsen. 25 år senare har få av målen uppnåtts och konservativa och extremistiska intressen inskränker på nytt kvinnors rättigheter.

– Handlingsplanen från Peking var ett väldigt radikalt och tydligt dokument för världens arbete med kvinnors rättigheter. Den var ett resultat av 20 års arbete och goda förberedelser, berättar Gertrud Åström, jämställdhetsexpert och styrelseledamot i Svenska FN-förbundet.

Handlingsplanen fick sitt namn efter FN:s fjärde internationella kvinnokonferens som hölls i Peking 1995. Två veckors möten och diskussioner ledde fram till att deltagarländerna enades om ett antal fokusområden där de åtog sig att arbeta för att förbättra flickors och kvinnors situation. Det var en stor seger för världens kvinnor och för de kvinnoorganisationer som länge kämpat för ökat internationellt åtagande för jämställdhet.

– Att 189 av FN:s medlemsstater kunde enas om tolv fokusområden att aktivt arbeta med var både historiskt och unikt. Pekingplattformen är fortfarande ett av de vägledande dokument som vi på UN Women arbetar efter, säger Louise Waller, projektledare på UN Women Sverige.

Kvinnorörelsen viktig för pådrivandet

Att dokumentet godkändes, trots att det ansågs radikalt, tror Gertrud Åström beror på två saker – grundliga förberedelser och den rådande tidsandan. Länder och organisationer hade kraftsamlat och förberett sig noga inför konferensen. Kvinnorörelsen var viktig för pådrivandet och många organisationer var även på plats i Peking.

– Det inträffade flera omvälvande händelser under första halvan av 90-talet, både inom FN och runt om i världen. Plötsligt gick det att diskutera frågor som tidigare inte hade kunnat diskuteras, säger Åström.

Gertrud Åström bidrog själv till Sveriges förberedande arbete inför Pekingkonferensen. Bland annat skrev hon en artikel till regeringens rapport från Sverige. Idag ser hon Pekingplattformen som en stor seger och ett fortsatt relevant dokument. Hon menar på att den var en viktig anledning till att FN:s säkerhetsråd röstade igenom resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet.

Pekingplattformen har även bidragit till att en särskild rapportör och en internationell FN-dag för att uppmärksamma mäns våld mot kvinnor har inrättats.

En mer konservativ syn idag

Samtidigt känner Gertrud Åström besvikelse över att så lite har hänt i praktiken sedan 1995. På vissa håll i världen har jämställdheten snarare gått bakåt och kvinnors rättigheter har inskränkts ännu mer.

– Det finns en anledning till att det inte blivit någon mer kvinnokonferens och att ingen vill öppna dokumenten från Peking för ny förhandling. Handlingsplanen hade helt enkelt inte gått igenom idag med de konservativa och extremistiska krafter som vi ser. Länderna hade inte kunnat enas, konstaterar hon.

Louise Waller menar att målen i Pekingplattformen fortfarande är aktuella. 25-årsjubileet ser hon som är en god anledning till reflektion och utvärdering av det som åstadkommits och det som återstår att göra.

– Det är ett unikt tillfälle för världen att fokusera på jämställdhet och en möjlighet att ge ett alternativ till den globala backlashen mot jämställdhet som vi just nu kan se i världen, säger Waller.

Fler flickor går i skolan

Det finns dock ljuspunkter när det kommer till resultatet av Pekingplattformen. Både Åström och Waller lyfter kvinnors rätt till utbildning som en positiv konsekvens. Fler av världens flickor har idag möjlighet att gå i skolan jämfört med 1995. Andelen kvinnor med högre utbildning har också ökat.

– Framgången har sett olika ut i olika delar av världen. Det har hänt en del stora saker. Att kvinnor har tillgång till utbildning, att de kan läsa och att både barnäktenskap och kvinnlig könsstympning minskar är stora framgångar, säger Åström.

På andra områden ser det mörkare ut. Framförallt när det kommer till frågor som rör kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter (SRHR), exploatering i sexindustrin och allmän handel med kvinnor. Många länder går med på att kvinnors hälsa ska vara ett prioriterat område, men när det kommer till rättighetsdelen tar det stopp. Även om det finns länder där tillgången till preventivmedel har ökat så är kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp långt ifrån självklar på många platser.

– Världens maktstrider går ut över kvinnors liv. Tyvärr har konservativa och extremistiska intressen som exploaterar kvinnor ökat, även i Europa, säger Åström.

Fattigdom en kvinnofälla

Den procentuellt stora fattigdomen bland kvinnor bidrar till att förändring försvåras, menar hon vidare. Den gör kvinnor mer utsatta och begränsar dem från att kunna förändra sin livssituation.

– Även våldet mot kvinnor har ett nära samband med strukturer och förhållanden i landet. Dessutom brukar våld mot kvinnor eskalera vid konflikter, våldet blir till ett vapen. Det är alltid kvinnorna som drabbas hårdast vid krig, naturkatastrofer och miljöförstöring, säger Åström.

Louise Waller lyfter situationen för kvinnor i postkonfliktsituationer och menar att FN:s medlemsstater gör alldeles för lite för att förbättra situationen.

– Överlag har debatten och kunskapen om jämställdhet mognat, inte minst när det kommer till sexuellt våld i väpnade konflikter, sexuella trakasserier och våld mot kvinnor. Detta har lett till klart bättre lagstiftning och seriositet runt dessa frågor i många länder. Men förändring tar tid och generellt har verkligheten förändrats för långsamt, säger Waller.

Klimatförändringarna spelar en avgörande roll i kvinnors liv

När Pekingplattformen antogs var klimatfrågan inte lika omdiskuterad som idag och klimatförändringarna inte så kännbara. Idag har de kommit att spela en avgörande roll för kvinnors liv. Många av de allra fattigaste kvinnorna lever i områden som är särskilt utsatta för klimatförändringar.

– Klimatförändringar påverkar män och kvinnor olika, men att flickors och kvinnors behov ofta förbises är ett faktum vid både naturkatastrofer och humanitära kriser, konstaterar Waller.

När en naturkatastrof eller klimatförändringar drabbar ett område har de fattigaste kvinnorna oftast ingen möjlighet att fly eller påverka situationen. Ofta blir de lämnade kvar, tillsammans med gamla och barn.

– Vi måste fokusera på ekonomisk självständighet för kvinnor och tala mer om livschanser där kvinnor ges likvärdiga möjligheter att försörja sig själva, säger Åström.

Social hållbarhet måste samverka med ekonomisk och miljömässig hållbarhet, menar hon. Ekonomiska förutsättningar, så som minskad fattigdom och en hållbar konsumtion och produktion, är viktiga delar av de globala målen som påverkar kvinnor i hög grad.

– Agenda 2030 har sina brister men det vore väldigt bra om vi kan koppla ihop handlingsplanen från Peking med agendan. I Sverige kan vi förhoppningsvis nå flera av målen även om vi globalt inte kommer att lyckas, tror Åström.

Jämställdhet en förutsättning för att nå de globala målen

Det vilar ett tungt ansvar på respektive land att hantera och prioritera jämställdhetsfrågorna och kvinnors rättigheter. Med tio år kvar till 2030 krävs krafttag för att uppnå de globala målen om jämställdhet.

Genom sin roll som FN:s samordnare för jämställdhet och kvinnors rättigheter är UN Womens mål att på dessa år göra jämställdhet till en verklighet för alla människor. Det handlar om att fördjupa kunskapen om frågorna och ge konkreta förslag på ökad finansiering och ökat genomförande och ansvarsutkrävande.

Just kunskapsspridandet anser även Svenska FN-förbundets ordförande Annelie Börjesson är en viktig pusselbit. Där tror hon att den svenska FN-rörelsen har en viktig roll att spela.

– Kunskap är i mångt och mycket en nyckel. Du måste ha kunskap för att veta om dina rättigheter och förstå vilka problemen är. Sverige har visserligen kommit långt när det kommer till jämställdhet och de globala målen, många andra länder har större utmaningar. Men FN-förbundet kan ändå bidra med att sprida kunskap lokalt och stötta globalt. Vårt projekt Flicka är ett bra exempel, säger Börjesson.

Louise Waller påpekar att just jämställdhet är en nödvändig förutsättning för att de globala målen ska uppnås.

– Jämställdhet är inte en kvinnofråga. Vi vet att ökad jämställdhet utgör grunden för en hållbar och fredlig utveckling och leder till mer inkluderande samhällen, sammanfattar hon.

————

Denna text är hämtad från Svenska FN-förbundets tidning Världshorisont (nr 1 2020).

Bli medlem eller prenumerera för att få Världshorisont i brevlådan! Tidningen ingår som förmån för FN-förbundets medlemmar. För prenumeration (230 kr per år) kontakta redaktör AnnaLena Karlsson Andrews.