Världens länder måste agera nu och samarbeta globalt om vi ska ha en chans att nå de globala målen. Så löd det sammantagna budskapet från panelsamtalet som hölls under FN-forum.

Den 30 september bjöds medlemmar i den svenska FN-rörelsen in till en heldag med dialog, diskussion och information om de frågor som FN-förbundet har i fokus. Under dagen arrangerades ett panelsamtal med Sveriges tidigare statsminister Stefan Löfven, Sveriges ungdomsrepresentant i FN Oscar Molander och Henrik Fredborg-Larsen, chef för UNDP:s nordiska representationskontor.

Stefan Löfven ingår i FN:s högnivåpanel som fått i uppdrag att, inför Summit of the future 2024, ta fram förslag på hur det multilaterala samarbetet i världen kan förbättras och hur vi ska klara av dagens globala utmaningar. I april la panelen fram rapporten ”A breakthrough for people and the planet” som innehåller konkreta rekommendationer för att uppnå detta.

– Vi vill inte dutta på utan vi måste göra någonting ganska dramatiskt, något rejält, något riktigt just för att vi är i ett sådant svårt läge i världen. Därför pratar vi om “six transformative shifts”, sade Stefan Löfven.

De sex omställningarna innefattar åtgärder för att återuppbygga förtroendet för multilateralismen, värna om klimatet, förändra det globala finanssystemet, öka tillgången till digitala medel, fredsbevarande samt hantering av nuvarande och kommande kriser, så som konflikter och pandemier. Av dessa är klimatfrågan och den finansiella omställningen mest akut, menade Stefan Löfven.

– Klimatfrågan är så allvarlig så vi måste ha mycket snabbare takt där och vända också den till en möjlighetsfråga. Det är en fråga om hur vi kan bli ett bättre samhälle.

– Det kommer att krävas mycket investeringar så där är det bråttom att se till att klara av den här skuldhanteringen nu så att fattiga länder ser möjligheter och ljus, att de kan börja göra det de vill göra och behöver.

Henrik Fredborg-Larsen inledde med de dåliga nyheterna att utvecklingen i världen på många sätt gått bakåt sedan pandemin.

– Antalet människor som lever i extrem fattigdom är högre idag än för fyra år sedan. I den här takten kommer 575 miljoner människor att leva i extrem fattigdom 2030. Världen är tillbaka till hungernivåer som vi inte har sett sedan 2005 och en av sex personer, 15 procent av världens befolkning, går hungriga. Ojämlikheterna ökar och vi lever i en värld där tillgångarna hos 26 individer motsvarar tillgångarna hos halva världens befolkning, sade han.

Däremot betonade han att loppet inte är kört. Det finns fortfarande möjlighet att uppnå målen och vända den utveckling med ökande polarisering, konflikter och fattigdom som världen ser idag. Med Agenda 2030 har vi en vetenskaplig och bevisprövad agenda som fungerar som en verktygslåda för att nå hållbar utveckling och det är vårt gemensamma ansvar att använda den, menade Henrik Fredborg-Larsen.

– Vi har inte tid för inkrementalism, det är dags att skala upp de omedelbara åtgärderna för att det faktiskt ska vara möjligt att nå målen till 2030. Vi måste agera mer praktiskt och implementera de sex omställningarna. Vi måste gå från att reagera på humanitära kriser, till att investera i långsiktig utveckling och i krisdrabbade länder.

Rikare länder måste visa vägen

Om hållbarhetsmålen ska nås måste de prioriteras av alla länder men det är de rikare länderna som måste visa vägen och investera i den fattigare delen av världen, enligt Stefan Löfven. För att de ska kunna utvecklas och bygga upp sin välfärd måste de få stöttning från länder som har mer tillgångar och kan erbjuda hållbara strategier.

– Får man inte stödet för att göra rätt, då kommer man fortsätta göra fel. Den rika delen av världen har ett jättestort ansvar.

Henrik Fredborg-Larsen instämde. Det finns ett antal länder som är ledande i omställningsfrågorna och om dessa länder inte fortsätter att gå före och visa vägen kommer inte resten av världen att se hur och varför de ska fullfölja den globala lösningen. Det går inte att nog betona hur viktigt Sverige är globalt, säger han.

– De länder som har de bästa möjligheterna, de bästa förutsättningarna, med vetenskapen, ekonomin och den politiska strukturen för att göra det måste vara de första som genomför förändringarna.

Vikten av ungdomsengagemang

Ungdomarnas perspektiv får inte glömmas bort utan blir desto mer viktigt när vi pratar om en hållbar framtid och vad som behöver åstadkommas för kommande generationer. Detta lyfte både Stefan Löfven och inte minst Oscar Molander. Han betonade att många ungdomsdelegater känner en frustration över barriären till deltagande som de fortfarande upplever i FN-sammanhang.

– Jag tror många unga fortfarande tycker att det är svårt att känna att det är meningsfullt när man måste kämpa för att överhuvudtaget komma till platsen, och känna att man får rätt förutsättningar att förbereda sig och få rätt underlag för att kunna representera på ett meningsfullt sätt.

Därtill diskuterades beskedet att Sverige kommer att sluta skicka ungdomsdelegater till FN på grund av indragen finansiering från regeringen. Ett besked som Oscar Molander ser som en tråkig utveckling, speciellt eftersom Sverige var tidiga med att förespråka ungdomsengagemang i generalförsamlingen. Att FN nyligen inrättat ett eget kansli för ungdomsfrågor är dock en sak som ger honom hopp om framtiden.

Se Stefan Löfvens föredrag nedan.