I en fjärdedel av världens länder saknar nästan hälften av tonårsflickorna och kvinnorna rätt till den egna kroppen – och pandemin gör det svårare att nå jämställdhetsmålet i Agenda 2030. Det framgår av årets rapport från FN:s befolkningsfond UNFPA som offentliggörs den 14 april.

Att världens flickor och kvinnor garanteras fysiskt självbestämmande bidrar inte enbart till att mål 5 i Agenda 2030 uppnås. Det gör också att andra globala mål som bättre hälsa, minskad ojämlikhet och avskaffande av fattigdom uppnås – men i 57 utvecklingsländer i Afrika, Asien och Latinamerika kan bara ungefär hälften av flickor i tonårsåldern och kvinnor själva besluta i frågor som rör fysiskt självbestämmande och fysisk integritet. Det är huvudbudskapet i FN:s befolkningsrapport 2021 som lanseras av FN:s befolkningsfond UNFPA på onsdagen.

Rätten till fysisk integritet är sammankopplad med fysiskt självbestämmande. En orsak till att flickor och kvinnor inte åtnjuter fysisk integritet och självbestämmande över den egna kroppen är könsdiskriminerande sociala normer som flyttar valfriheten från flickor och kvinnor till deras partner eller till lagstiftaren. Beslut om bland annat hälsovård för kvinnor och flickor tas ofta av andra än de själva eller så avser andra, som partner, familjer, samhällen eller stater, att påverka deras beslut, enligt FN:s befolkningsfond.

Barnäktenskap och kvinnlig könsstympning är två tydliga exempel på sambandet mellan könsojämlika normer och urholkandet av flickors och kvinnors makt att fatta egna beslut. Kvinnlig könsstympning kränker kvinnors och flickors mänskliga rättigheter och utgör en extrem form av diskriminering och våld som enbart riktas mot flickor och kvinnor. Sedvänjan kränker bland annat flickors och kvinnors rätt till den högsta uppnåeliga hälsostandarden samt frihet från tortyr och grym, omänsklig och förnedrande behandling.

Sedan 1994 har omfattningen av kvinnlig könsstympning minskat i länder där sedvänjan är vanligt förekommande. Jämfört med år 1994 har också andelen flickor i barnäktenskap minskat kraftigt. Trots det utsattes fyra miljoner flickor för kvinnlig könsstympning år 2020 och 12 miljoner flickor beräknas ha ingått barnäktenskap år 2020. Den sistnämnda siffran är sannolikt högre i praktiken.

Barnäktenskap skadar flickors sexuella och reproduktiva hälsa och fysiska självbestämmande. Påtvingat sex samt tidiga och regelbundna graviditeter är nära sammankopplade till dels sjuklighet och dödlighet hos mödrar och spädbarn, dels psykisk ohälsa. Barnäktenskap kränker också andra mänskliga rättigheter, till exempel rätten till utbildning. Olika utbildningsnivåer för kvinnor och män hör till de största utmaningarna i arbetet för att uppnå jämställdhet. Barnäktenskap och tidigt barnafödande utgör hinder för utbildning, anställning och andra ekonomiska möjligheter för flickor och unga kvinnor.

Orsakerna till att skadliga sedvänjor lever kvar är flera. Rädsla för att flickors och kvinnors heder är i fara kan bidra till familjers beslut att gifta bort unga flickor. Ett annat incitament för familjer att gifta bort sina döttrar tidigt är tron att äktenskapet ska skydda dem från sexuellt våld.

Väpnade konflikter bidrar särskilt till könsbaserat våld inklusive barnäktenskap. Det beror bland annat på att rättsstaten kollapsar och säkerheten minskar. Under och efter kriser riskerar könsojämlikhet och diskriminering att hota flickors och kvinnors fysiska självbestämmande och integritet.

Till hotet från konflikter kommer coronapandemin. Undersökningar som gjorts av UNFPA i Somalia och Rädda Barnen i Kenya påvisar ett ökande antal fall av kvinnlig könsstympning under pandemin. Enligt beräkningar från UNFPA kan pandemin komma att orsaka två miljoner nya fall av kvinnlig könsstympning som annars skulle ha kunnat förhindras. Det motsvarar en försämring med 33 procent i utvecklingen för att uppnå mål 5.3 i Agenda 2030 om att avskaffa kvinnlig könsstympning.

Program som avser att avskaffa eller förhindra kvinnlig könsstympning utesluts ofta från humanitära insatsplaner. Under de inledande delarna av covid-19 pandemin prioriterades inte upphörandet av kvinnlig könsstympning i nationella humanitära insatsplaner i länder där sedvänjan är vanlig.

– FN:s befolkningsrapport innehåller viktig kunskap om barnäktenskap, kvinnlig könsstympning och andra skadliga sedvänjor – och hur flickors och kvinnors självbestämmande påverkas. Framför allt understryker den behovet av att intensifiera arbetet för att nå mål 5 om jämställdhet. Det är särskilt angeläget mot bakgrund av den pågående pandemin, säger Annelie Börjesson, ordförande i Svenska FN-förbundet som under flera år har bistått UNFPA med lanseringen av befolkningsrapporten i Sverige.

Engagera dig för Flicka!
Svenska FN-förbundet samarbetar med UNFPA för att motverka förekomsten av kvinnlig könsstympning och barnäktenskap. Genom vårt projekt Flicka har tiotusentals flickor räddats från kvinnlig könsstympning. Du kan stödja arbetet mot kvinnlig könsstympning och barnäktenskap genom att ge en gåva till Svenska FN-förbundet.