Att stoppa barnäktenskap är en av flera nödvändiga åtgärder för att stärka flickors och kvinnors rättigheter, skriver förbundsordförande Annelie Börjesson och företrädare för FN-rörelsen i hela landet på internationella kvinnodagen den 8 mars.

Internationella kvinnodagen den 8 mars infaller i en tid av stora utmaningar. Konflikter, pandemi och klimathot har bromsat arbetet med FN:s utvecklingsplan Agenda 2030. Ett centralt motto för agendan är att inte lämna någon utanför. Det innebär att de mest utsatta ska nås av arbetet för utrotad hunger och fattigdom, utbildning för alla och jämställdhet mellan kvinnor och män.

Jämställdhet mäts bland annat i deltagande i utbildning, arbetsliv, allmänna val och beslutande församlingar. Den kan också mätas i säkerhet och hälsa. På alla dessa områden är kvinnor förfördelade även om fler kvinnor finns i världens parlament än förr.

FN:s kvinnokommission arrangeras varje år i FN-högkvarteret i New York. I mitten av mars träffas företrädare för regeringar, civilsamhällesorganisationer och privata aktörer för att stämma av läget och för att anta nya mål för världens flickor och kvinnor. Resultatet är en deklaration som ligger till grund för det fortsatta arbetet i medlemsländerna.

Kvinnokommissionen samlar omkring 15 000 deltagare till konferensen och olika kringarrangemang. FN fungerar som mötesplats inte bara för beslutsfattare och politiker utan ger också tillfälle till erfarenhetsutbyte och representation för människor med olika förutsättningar. Det är viktigt i en tid då demokratin är på global tillbakagång.

En av fem flickor, tolv miljoner varje år, gifts bort som barn. Mål 5.3 i Agenda 2030 säger att barnäktenskap, kvinnlig könsstympning och andra skadliga traditioner ska avskaffas. Efter tidigare framsteg räknar nu FN med att antalet barnäktenskap kan komma att öka till 2030 på grund av befolkningstillväxten och covid. Mer måste göras.

Inför kvinnokommissionens möte har Svenska FN-förbundet som medlem i det internationella nätverket Girls not brides presenterat förslag som kan stärka det globala arbetet mot barnäktenskap och kvinnors rättigheter i övrigt. Till dessa hör hälsovård som omfattar även sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, större deltagande av kvinnor i arbetslivet samt att länderna erkänner att även äktenskapsliknande sammanslutningar hindrar flickors rätt till utbildning.

I länder som Afghanistan och Iran förnekas flickor och kvinnor rätten till utbildning, inflytande och deltagande i arbetslivet. Förra årets Nobelpristagare, författaren och aktivisten Narges Mohammadi, har under lång tid kämpat för kvinnors rättigheter och yttrandefrihet i Iran. Hennes kamp drivs vidare under slagorden ”kvinna, liv, frihet” på gator och torg runt om i landet.

Motståndet mot de rättigheter som världens kvinnor har slagits för under hundra år hårdnar nu även i internationella fora som FN och i anslutning till årets kvinnokommission. Att fortsätta arbeta för jämställdhet är därför avgörande för att både rättvisa och de globala målen ska nås.