Tre frågor till artisten, läkarstudenten och goodwillambassadören Anna Bergendahl som stödjer FN-förbundets sommarkampanj mot könsstympning.

Sångerskan Anna Bergendahl har bråda dagar. Efter finalen i Melodifestivalen är hon ute på sommarturné och möter svenska folket. Anna, som studerar till läkare, är också goodwill-ambassadör för Svenska FN-förbundet och särskilt engagerad för flickors och unga kvinnors rättigheter. Hon har ofta ställt upp till stöd för FN-förbundets projekt Flicka.

Sommaren är högsäsong för könsstympning och FN-förbundet startade nyligen en kampanj mot den brutala traditionen som drabbar 4 miljoner flickor varje år. Även flickor i Sverige utsätts – inte sällan under sommarlovet. Vi bad Anna Bergendahl att svara på några frågor.

Hur startade ditt engagemang mot könsstympning?

Jag gick på en FN-certifierad gymnasieskola och fick upp ögonen för globala frågor och internationella relationer. Efter studenten praktiserade jag på Svenska FN-förbundet. Kort därefter fick jag det ärofyllda erbjudandet att bli goodwill-ambassadör för förbundet och lite senare startades projektet Flicka. Det blev självklart för mig att engagera mig mer specifikt för flickor och unga kvinnor.

Jag har alltid haft ett starkt rättvisetänkande och det utvecklades senare till ett engagemang för feminism. Vill man göra något som får stor effekt i jämställdhetsfrågan ska lägga mest krut på flickor och kvinnor i utvecklingsländer som upplever det största könsbaserade förtrycket. Rätten till den egna kroppen är fundamental och kan för oss svenskar verka självklar, men miljoner flickor världen över åtnjuter inte den rätten. En av de tydligaste konsekvenserna av det är just könsstympning.

Är kunskapen om könsstympning tillräcklig i Sverige?

Det tror jag tyvärr inte. När jag pratar om könsstympning med vänner och familj, eller när jag talar för FN-förbundets räkning i olika sammanhang, blir folk ofta chockade. Könsstympning av flickor innebär i sin mest brutala form att både inre och yttre blygdläppar skärs bort, liksom klitoris. Det är inte ovanligt att detta ingrepp utförs på småflickor och till och med på nyfödda. Vaginaöppningen sys sen igen och ett hål litet som ett riskorn lämnas för avflöde av urin och mensblod. Det skapar naturligtvis stora problem för något så enkelt som att kissa och menstruera, vilket kan leda till infektion, njurpåverkan och blodförgiftning. Den yttersta konsekvensen är att flickan dör. Inför förlossning skärs den gravida flickan eller kvinnan upp för att efteråt åter sys igen.

Hur kommer du som läkare att arbeta mot könsstympning?

Beroende på vilken specialitet jag väljer finns det olika sätt att arbeta, men siktet är inställt på att få komma ut i fält och arbeta praktiskt. Läkare kan ju också vara viktiga opinionsbildare och folkbildare och jag hoppas kunna bidra mycket även på det sättet.