Ett initiativ till en nordisk-baltisk FN-insatsstyrka vore ett välkommet bidrag till både regional och internationell säkerhet under Sveriges tid i FN:s säkerhetsråd, skriver Aleksander Gabelic på SVT Opinion.

Antalet konflikter i världen har ökat kraftigt sedan 2010. Kriget i Syrien och konflikten i Ukraina är bara två exempel. Antalet konflikter där en av parterna är en stat har ökat från 31 till 51 och konflikter mellan icke-statliga grupper från 28 till hela 72. Samtidigt är antalet flyktingar rekordstort.

I det här läget har Sverige övertagit ordförandeplatsen i FN:s säkerhetsråd, ett råd som ofta kritiseras för oförmåga att hantera hot mot internationell fred och säkerhet. Bristen på handlingskraft beror dels på vetot, dels på att världsorganisationen har svårigheter att bemanna och utrusta fredsfrämjande insatser. Efter misslyckandet att stoppa massdödandet i Rwanda, DR Kongo och på Balkan på 1990-talet drog sig västvärlden undan vilket har gjort att kvaliteten på FN:s insatser har försämrats.

Sverige är inget undantag. Runt 2010 fanns omkring 1 000 svenska soldater i internationella fredsfrämjande insatser. Det genomsnittliga antalet svenska militärer i internationella uppdrag är i dag 330 enligt Försvarsmaktens statistik. Det kan jämföras med 855 under regeringen Persson och 780 under regeringen Reinfeldt. Faktum är att Stefan Löfven leder den regering som i genomsnitt bidrar med det lägsta antalet svenska soldater i internationella fredsfrämjande insatser någonsin.

En terrorattack i Istanbul dödade 39 personer på nyårsnatten. För sex år sedan sprängde sig en självmordsbombare till döds i centrala Stockholm. Konflikthärdar och sviktande stater är grogrund för terrororganisationer och det ligger i allas intresse, även Sveriges, att få slut på krig och bidra till återuppbyggande. I Mali bidrar 250 svenska soldater i den fredsfrämjande FN-insatsen till att bekämpa terrorism. Sverige stödjer också en militär utbildningsinsats i norra Irak i kampen mot Islamiska staten. Det är bra men för lite.

Som medlem i FN:s säkerhetsråd bör Sverige ta nya initiativ även på säkerhetsområdet. I den försvarspolitiska inriktningspropositionen för 2016-2020 argumenterar regeringen för ökat svenskt deltagande i FN-ledd fredsfrämjande verksamhet i syfte att ”fördjupa och förstärka FN:s förmåga”. Slutsatsen som dras är att ”Sverige bör tillsammans med de övriga nordiska länderna fortsätta att verka för gemensamma nordiska styrkebidrag till FN, antingen i form av integrerade bidrag eller genom att inbördes rotera ansvaret för en specifik del av en FN-ledd operation”.

Tanken är värd att pröva inom ramen för Sveriges försvarssamarbete med Baltikum. Ett konstruktivt bidrag till såväl regional som internationell säkerhet under de kommande åren vore en gemensam nordisk-baltisk FN-insatsstyrka. Sverige har tre gånger haft samordningsansvaret för Nordic Battlegroup. En ny styrka med placering i någon av baltstaterna skulle kunna ställas till FN:s förfogande med kort varsel – till skillnad från EU:s snabbinsatsstyrkor som under tolv år aldrig har använts.

Att bidra till och slå vakt om den internationella ordning där FN och dess säkerhetsråd är kärnan ligger i Sveriges intresse, skriver regeringen i sitt program för säkerhetsrådsplatsen 2017-2018. En nordisk-baltisk insatsstyrka skulle både kunna vara med och möta globala utmaningar och förebygga ytterligare spänningar i det svenska närområdet.

Det vore dessutom ett sätt för FN-vännen Sverige att under sin tid i säkerhetsrådet ge världsorganisationen ett konkret, välbehövligt och varaktigt bidrag till internationell fred och säkerhet.