Jag kom till Georgien för fyra månader sedan för att göra praktik på det georgiska FN-förbundet med fokus på demokratiutveckling. Georgien har setts som ett land på väg mot ett mer demokratiskt samhälle. Under sommaren och hösten har tusentals personer protesterat mot den sittande regeringen. Inget av de krav som demonstranterna har ställt har uppfyllts. De ouppfyllda kraven ses som ett kvitto på att demokratin i Georgien inte fungerar.

Vardagen för de människor jag mött här i Georgien verkar ofta kantad av ilska, sorg, rädsla samt besvikelse kring Georgiens framtid. Många här är trötta efter årtionden av kamp för ett demokratiskt och rättvist samhälle.
Min tid i Georgien och Kaukasien har fått mig att fundera mycket kring demokrati – att det är det viktigaste och mest grundläggande i ett rättvist och fungerande samhälle. Men att uppnå demokrati är en konstant kamp för georgierna.

I Sverige har jag länge engagerat mig i för ett mer inkluderande och jämställt samhälle. Ibland har jag känt en hopplöshet och frågat mig själv om det är någon idé att fortsätta kämpa. Under min praktik har jag skämts mycket över denna tanke.

Jag minns särskilt ett möte med en aktivist som under många år engagerat sig för fred och mänskliga rättigheter i Kaukasien – Armenien, Georgien, Azerbaijan och Ryssland. Psykiskt våld och hot om frihetsberövande har varit en del av hens och hens familjs vardag. År av rädsla och stress har lett till flera hälsoproblem.

”Om jag hade vuxit upp i ett annat samhälle, utan hot om väpnad konflikt och där rättigheter hade respekterats, hade jag slutat. Nu finns det inget alternativ”, berättade aktivisten.

Att se på medan våra medmänniskor bli förtryckta, diskriminerade, utsatta för psykiskt och fysiskt våld är inget alternativ för mig. Trots den hopplöshet som jag upplever råder i Georgien kring den demokratiska utveckling, har jag personligen aldrig träffat starkare, modigare och idérikare personer. Jag har sett hur förändring är möjlig och hur ungdomar kan vara ledande i denna. Hur det georgiska FN- förbundet fortsätter stå upp för andras rättigheter trots motvind.

Om det är något de kontinuerliga protesterna, där tusentals demonstranter deltagit, har visat är att georgier är ett ihärdigt folk. Min praktik och de människor jag möt här i Georgien har gett mig hopp. Vi måste fortsätta kämpa för våra och våra medmänniskor rättigheter – för vi har inget val!

Åsa Setterquist, internationell praktikant i Georgien