För en liten tid sedan besökte jag det polska FN-förbundet som har sitt säte i Warszawa. I det måldokument som vår kongress antog 2022 står att en del i vårt uppdrag är att bidra till en stark global FN-rörelse. Det finns ett hundratal FN-förbund i världen, och alla har olika förutsättningar och möjlighet att verka. Jag hade i höstas ett möte med den polske ordföranden och fick då flera idéer på hur vi skulle kunna bidra till att stötta deras FN-förbund.  

Polen är som ni säkert läst ett land med stora utmaningar vad gäller demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Politiska företrädare har tagit ett allt starkare grepp om domstolsväsendet, och kontroversiella lagar som införts har kritiserats hårt av såväl det polska samhället som av EU. Rätten till abort har inskränkts kraftigt och ledde till stora demonstrationer. Situationen för HBTQI-personer är mycket ansträngd och farlig. Listan kan göras lång.  

Just på grund av dessa utmaningar tycker jag det var särskilt viktigt att delta i deras nya koncept med rundabordssamtal med varierande teman. Olika länders ambassader i Polen kontaktas och får frågan om de skulle vilja lyfta en för dem specifik profilfråga. Irland var tidigt klara för medverkan och det ämne som stod i fokus för dem var kvinnor, fred och säkerhet (WPS-agendan). Sverige hade inte tillfrågats inledningsvis. Men eftersom vi har en ambassadör på demokrati, MR och rättsstatens principer – Cecilia Ruthström-Ruin – undrade jag om det skulle vara av intresse att arrangera ett rundabordssamtal på detta tema. Polske ordföranden tyckte till min glädje att det vore ett mycket bra ämne. 

På den vägen är det, och för någon vecka sedan blev detta alltså av. Det var ett stort intresse för evenemanget – femton ambassader närvarade samt ett tjugotal representanter från polska UD, akademin och civilsamhället. Panelen bestod av svenska ambassadören Stefan Gullgren, Sveriges ambassadör för demokrati, MR och rättsstatens principer Cecilia Ruthström-Ruin, Polens biträdande kommissionär för mänskliga rättigheter Hanna Machinska, polska FN-förbundets ordförande Adam Dziedzic och jag själv. Det blev ett mycket lyckat och av många uppskattat samtal där många viktiga frågor lyftes. 

Under mitt besök i Warszawa träffade jag också ambassadör Jacek Najder och en representant från IOM (International Organization for Migration, som är del av FN-systemet). Som ni vet har Polen tagit emot en betydande del av de människor som flytt Ukraina med anledning av Putins invasion. När jag var där hade 650 000 människor kommit till Warszawa, som är en stad med en befolkning på ca två miljoner människor. Att samordna detta är en enorm utmaning. Många av de som kom först hade släktingar eller vänner att bo hos, men de som kommit under senare tid har ingen, och har i bästa fall en kasse med ett klädombyte med sig. Enligt Ambassadör Najder var nu de största utmaningarna utbildning för barnen, hitta boende och att fördela alla de som kommer till fler platser än Warszawa. Vi talade också om risken för trafficking, prostitution och olika typer av människohandel och utnyttjande. Det är mycket som ska ordnas, och här hjälper organisationer som La Strada och civilsamhället till otroligt mycket.  

Den polska befolkningens solidaritet har varit fantastisk. Men samtliga som jag talade med nämnde att man nu börjar se en ’fatigue’ hos polackerna och att olika spänningar börjar uppstå. Det rör sig exempelvis om frågor som ”Hur länge ska vi egentligen ha den här familjen boende hemma hos oss?”, ”Varför får ukrainarna gratis kollektivtrafik och vissa sociala förmåner när många fattiga polacker inte får det?”. Ambassadör Najder menade att de lokala myndigheterna fått ta ett stort ansvar, och att man nu från regeringsnivå behöver ta kommandot över hur och var flyktingarna ska ta vägen – en jämnare fördelning över landet – och Europa – är nödvändig. Samtidigt vill inte polska regeringen be om hjälp av EU för detta, då det sedan tidigare är ansträngt mellan dessa med anledning av just demokrati, MR och rättsstatens principer. 

Flera av de radikala lagförslag som inskränker och tar landet längre bort från demokratin hamnar nu i skuggan av den akuta situationen som kriget tvingar landet och dess befolkning att hantera. Under tiden verkas det i maktens korridorer och vissa processer går mer eller mindre obemärkt förbi. En man i polska FN-förbundet berättade hur han blivit påhoppad i tunnelbanan för att han bar en Agenda 2030-pin. Förövarna som bråkade med honom trodde att det var en gay-symbol, detta då den liksom regnbågsflaggan har så många färger.  

Sammantaget skulle jag säga att de kontraster och motsättningar jag fick ta del av under mitt korta besök i Polen ger ett tydligt exempel på hur världen är – en plats där värderingar, normer, regelverk, visioner och människor slungas runt. Som jag önskar att denna runda Agenda 2030-pin för alla i stället hade varit den självklara kompassen för den väg mänskligheten ska ta. 

Annelie Börjesson
Ordförande Svenska FN-förbundet