Regnperioden har kommit till Tanzania och de flesta vägar i Dar es Salaam är översvämmade. Människor vadar genom det gråbruna vattnet för att ta sig runt i staden. Jag och min praktikantkollega Linn viker upp våra byxor och försöker hålla oss någorlunda torra på väg till kontoret. Vattnet har ingenstans att ta vägen på grund av den urbana infrastrukturen där avsaknaden av avloppssystem gör att översvämningar är vanligt förekommande. Vi ger till slut upp alla försök att hålla oss torra.

Tanzania är, precis som många andra afrikanska länder, extra drabbat av den rådande klimatkrisen. Några av de mest påtagliga förändringarna är att extrema väderhändelser ökar. Förändrade regnmönster leder till översvämningar och torka, ökade temperaturer och den stigande havsnivån hotar de mindre ögrupperna utanför landets kust. Klimatförändringarna medför stora konsekvenser för landets jordbruk, ekonomi, infrastruktur och människors hälsa. De som drabbas värst är de mest utsatta grupperna i samhället – kvinnor, barn och äldre på landsbygden, vars försörjningsmöjligheter minskar drastiskt i och med klimatkrisen.

I en rapport som FN-förbundet i Tanzania har varit med och tagit fram konstaterades att en av de största utmaningarna för att nå klimatmålen är den låga medvetenheten om klimatfrågan och vilka åtgärder som krävs för klimatanpassning. I Tanzania visade sig medvetenheten vara lägst bland de mest utsatta grupperna i samhället då de ofta inte är inkluderade i dialogen kring klimat och miljöfrågor, samt inte har tillgång till information.

En av dem som aktivt arbetar med att förändra situationen i Tanzania är journalisten Careen Joel. Careen är 24 år och jobbar för den ideella organisation MediaSpace. Hon är en engagerad förespråkare för de globala målen och har mål 13: bekämpa klimatförändringarna som sin hjärtefråga, något jag och Careen har gemensamt. Vi träffades under en workshop som FN-förbundet i Tanzania och MediaSpace anordnade tillsammans för att öka medvetenheten om de globala målen på lokal nivå.

”Vi ligger efter, men vi kan inte sova längre. Människor kan
inte påverka utvecklingen om de inte har tillgång till information – därför är
utbildning nyckeln”, sa Careen.

Careen berättade att ett hinder för ökad medvetenhet och
informationsspridning om klimatkrisen är språket.

”Här i Tanzania finns det två språkbarriärer som gör det
svårare att nå ut. Den första är att engelskan ofta används som arbetsspråk för
att kommunicera om klimatförändringarna, ett språk alla inte förstår. Det andra
problemet är att språket som används ofta är väldigt tekniskt, vetenskapligt
och skrämmande komplicerat. Vi måste förenkla språket för att inkludera fler i
debatten – framförallt unga. Det är när vi blir fler som vi kan kräva
förändring.”

Mitt och Careens möte under ett träd en solig dag med klar himmel känns plötsligt långt borta nu när regnet dundrar utanför. Men orden hon sa till mig innan vi skildes åt har stannat hos mig: ”Det handlar om små steg, små ansträngningar som kan leda till en kollektiv kraft som verkligen kan förändra.”

Fredrika Sweno, internationell praktikant i Tanzania