Hälsning från ordförande Annelie Börjesson i vårt verksamhetsbrev november 2022

Hej bästa läsare,

Jag hoppas att allt är väl med dig! Så var det dags för några ord från mig igen kring vad som hänt på senare tid. I vanlig ordning skulle jag kunna skriva hur mycket som helst, men jag har valt ut lite av det som jag tror kan vara av intresse för dig.

Jag tänkte börja med lite med styrelsearbetet denna gång. Som du kanske minns från kongressen om du var med, så ser vi över våra stadgar denna mandatperiod. Vi har en operativ arbetsgrupp som haft ett antal möten, och en referensgrupp är utsedd där två representanter från våra föreningar ingår (Nyköping och Sotenäs) samt två representanter från riksorganisationer (IKFF och Svenska Freds). Referensgruppen ska inom kort ha sitt första möte. I den operativa gruppen har vi gått igenom några andra organisationers stadgar för att se om det är så att det är något av vikt som med fördel kan läggas till i våra egna. Vi har också sett över hur vi kan förtydliga vissa formuleringar som vi på olika sätt fått till oss kan vara svårtolkade. Vi har en tidsplan fram till kongressen och kommer sannolikt att ha med lite om stadgearbetet på kommande FN-forum, vilket är planerat att hållas den 22 april i Stockholm.

Vad gäller motionsarbetet så rullar det på. En hel del har redan genomförts och annat är på gång. På kommande styrelsemöte i december kommer vi att få en genomgång av kansliet så att vi får en klar bild över arbetet. Tanken är att även återkoppling kring motionsarbetet ska tas upp på FN-forum, så det kommer att bli en hel del olika inslag i programmet. Kanske känner du igen att jag i min tidigare sommarhälsning till ordförandena skrev lite om att FN-förbundet fått förändrade ekonomiska förutsättningar. Vi har också talat om detta på de tre inspirationsträffar som hållits med FN-rörelsen nu i höst (Malmö, Stockholm och Umeå), och mer information kommer. Vi fick ju besked från Sida att vi inte längre kan erhålla kärnstöd utan i stället behöver vi ansöka om projektstöd. Detta ska dessutom vara biståndsfähigt som det heter, alltså gå till direkt biståndsverksamhet i låg- och medelinkomstländer, alternativt falla under begreppet ’development awareness’, alltså information och medvetandegörande om bistånd. Vi försöker nu orientera oss efter dessa förutsättningar samt diversifiera våra finansieringskällor. Förbundsstyrelsen och kansliet arbetar intensivt med detta.

Så tar vi och kollar lite på FN-rörelsen! Så mycket som händer runt om i landet – det är en glädje att se! I mitt senaste brev skrev jag lite om den fina inspirationsträffen vi hade i Malmö. Efter denna följde två till – en i Stockholm och en i Umeå. Det är fantastiskt att få tillfälle att ses, dryfta tankar, idéer, utbyta erfarenheter och lära av varandra – bara detta att få känna samhörighet i FN-rörelsen är så viktigt! Alla inspirationsträffar har varit lyckade, och utvärderingarna vi gjort visar att deltagarna var nöjda, ja de flesta till och med mycket nöjda. Det är glädjande och hoppingivande! Keep up the good work – det behövs sannerligen i dessa tider.

Jag har varit hos Örnsköldsviks FN-förening, där deras mycket engagerade ordförande Håkan Lindgren hade ordnat ett program som heter duga. Vi gjorde företagsbesök, organisationsbesök, jag föreläste för internationella klassen på Nola gymnasium och talade med lärare och elever, jag träffade kommunledningen på högsta nivå och diskuterade hållbarhet, ojämlikhet och världsläge, och jag träffade härliga medlemmar från föreningen, för vilka jag föreläste om världsläget ur en mängd perspektiv och frågor. Och så hjärtligt och varmt välkommen och mottagen jag blev av alla – jag blir så rörd, glad och stolt! Nu på fredag ska jag till Karlstad FN-förening, veckan efter till Nyköpings FN-förening, och i december till Luleå FN-förening. Så nästa gång jag skriver blir det lite kring besöken där!

Om vi tittar vidare på vad jag varit ute på i övrigt i landet, så var det var ju Bokmässan för ett tag sedan. I slutet på september hölls den i Göteborg, och förbundet var på plats. Vi hade en monter som bemannades av personal från förbundet och frivilliga från Göteborgs FN-förening – den var välbesökt och en del nya medlemmar rekryterades! Därtill arrangerade vi två seminarier på Globala torgets stora scen – ett där temat var rapporten Our common agenda, FN och framtiden. På scen var Pelle Enarsson från UN Foundation, Albin Oskarsson, ordförande i Göteborgs FN-förening och jag själv som modererade. Det var intressant, och du kan se det i efterhand här om du vill: https://fb.watch/gPEiK4_qCN/ Det andra seminariet var inte mindre relevant – fokus låg på klimat och miljö och hade titeln ’Världens klimatarbete väntar’. Med i detta var Marku Rummukainen och Ulf Molau. Du kan se det här: https://www.youtube.com/watch?v=Um7LSkvp5mU

Den 26:e september var det den internationella dagen mot kärnvapen. Tillsammans med representanter från IKFF, Svenska Freds och SLMK (Svenska Läkare Mot Kärnvapen) tog jag å förbundets vägnar idag ton utanför riksdagen. Vi ville få våra folkvalda att förstå vad kärnvapen innebär och handla därefter – dessa massförstörelsevapen måste bort! Och tills dess – inga kärnvapen på svenskt territorium! Visste du att om ett så kallat taktiskt kärnvapen skulle användas – exempelvis mot byggnaden i vilken våra folkvalda arbetar – så skulle 75000 människor dö direkt, och ytterligare 250000 skadas svårt. Det smärtar att Sveriges regering inte längre är en stark röst för nedrustning och mot kärnvapen – här har skutan svängt om rejält. Men vi jobbar på för förändring, både i det publika och genom nätverk och personliga kontakter.

Jag har också hållit i ett par möten med FN-familjen, där vi bland annat resonerade utifrån valresultatet. Vi vill samverka än mer framöver, vilket är positivt på många sätt. Vi delar oron för biståndsnivåerna och de neddragningar som annonserats. Det långsiktiga utvecklingssamarbetet är nyckeln för en bättre och mer stabil värld, och att bara släcka bränder här och nu, och inte tänka längre och bistå för att människor ska slippa fly på grund av hunger, arbetslöshet, kris, krig och klimatförändringens konsekvenser – ja, det är förödande för de allra mest utsatta. På ett annat möte med samma gäng hade vi besök av UNDP:s Ulrika Modéer. Hon gav oss en global utblick utifrån sitt perspektiv, och vi diskuterade det nya politiska landskapet, biståndet, kärnstöd, multilateralismen och mycket annat.

Den 11 oktober var det den internationella flickdagen. Det är en dag som ligger mig mycket varmt om hjärtat, och vårt Flickaprojekt som du säkert känner till, har jag engagerat mig mycket igenom åren. På detta webinarium medverkade flera intressanta personer, bland annat från UNFPA i Köpenhamn och direkt från Etiopien. Om du vill titta kan du se eventet här: https://fn.se/engagera-dig/kalender/internationella-flickdagen-vad-gor-fn-for-flickors-rattigheter-i-etiopien/

Jag har också modererat ett event arrangerat av WFP, UD och SIPRI om relationen mellan kriget i Ukraina och svälten på Afrikas horn – högaktuellt och fruktansvärt på samma gång. I den kunniga panelen Michael Dunford WFP, Dan Smith SIPRI, Jessica Olausson UD och Henrik Hammargren Dag Hammarskjöld Foundation, och eventet hölls på Medelhavsmuséet. Det var välbesökt och många hade frågor.

Och så har ju en höjdpunkt gått av stapeln – FN-dagsfirandet med Årets FN-supporter och Årets FN-vän. I det mycket passande blå Konserthuset höll förbundet i år sitt traditionsenliga firande. Jag blir så stolt och glad – vilken uppslutning, vilka talare, vilket gäng som jobbat så hårt för att få till detta evenemang! I dessa utmanande och påfrestande tider är det så viktigt – ja rent utav avgörande – att vi står upp för den regelbaserade världsordning som i mångt och mycket arbetats fram under världssamfundets vingar. Hur skulle världen se ut utan detta? Som Dag Hammarskjöld sa är FN satt att särskilt värna de små nationerna. Och det behövs så ledsamt mycket idag – länder med auktoritära ledare tar allt större plats, gör om lagar så att de kan sitta på makten tills de dör, de drar ner på människors utrymme och rättigheter, och demokratin monteras bit för bit ned. Det är ingen lätt situation, och många modiga människor får betala det högsta priset – med sitt liv – i kampen för fred, mänskliga rättigheter och utveckling. Temat för firandet var FN och Ukraina. Så många som kom fram efteråt och uttryckte uppskattning över ett fint, intressant och väl genomfört program! Deltagarna på scen var minst sagt toppen – nye utrikesministern Tobias Billström (som höll sitt första offentliga framträdande), bäste Jan Eliasson, den ukrainska sångerskan Shayri, ukrainska Alyona Kashyna från Nordic Ukraine Forum, Karolina L Billing från UNHCR, Ola Engdahl från UD med flera – en utmärkt palett som tillsammans gjorde en finfin men allvarlig och ledsam målning över dagens tema. Att också få träffa FN-vänner från vår fina rörelse, samt vänner och bekanta från andra organisationer och UD med mera ger hopp och glädje. Som Jan E säger – världens viktigaste ord är ’tillsammans’. Och så var det utdelning av utmärkelserna Årets FN-vän och Årets FN-supporter. Det förstnämnda gick till Johan Rockström, och det andra till Lena Friberg i Lerums FN-förening! Fantastiska förebilder båda. Så roligt att få dela ut dessa priser, och även att få hålla i detta firande. Precis innan allt drog i gång var jag dessutom med i radion – SR Örebro, och precis efter i SR Stockholm.

Tänk att runt om i Sverige – i våra FN-föreningar och FN-distrikt, i skolor och på en mängd andra platser och forum, uppmärksammas FN-dagen. Och även runt om i världen. FN är unikt, och det enda forum som samlar i princip alla världens länder för dialog. I dessa tider är FN viktigare än någonsin. Vill du läsa lite om pristagarna, så kolla här: https://fn.se/aktuellt/ovriga-nyheter/mot-vara-pristagare/  Och vill du se hela FN-dagsfirandet i Konserthuset, så kan du göra det här: https://www.youtube.com/watch?v=mpqpoIPeEeo

Jag har också deltagit på ett event med Frankrikes ambassadör Etienne de Gonneville, där Véronique Simon i förbundsstyrelsen galant modererade kvällens samtal som jag skriver om härnäst. Det var ett högst relevant event på tema rasism. Den franske tidigare superfotbollsspelaren Lilian Thuram arbetar sedan ett antal år för att uppmärksamma detta – något som i allra högsta grad är en utmanande och ytterst negativ vardag för så många människor. Många är ovetande och oförstående kring detta, och Lilian gav exemplet/liknelsen med sexism – kvinnor ser och upplever det, medan männen inte gör det. Samma med rasism – de med vit hudfärg i vårt land uppfattar inte rasism alls på samma sätt som de med mörk hudfärg. Han berättade om den diskriminering och förödmjukande behandling han själv, hans barn, och många många andra upplever varje dag. Det kan vara subtilt, det kan vara oerhört tydligt. Lilian har skrivit en bok om detta, som finns översatt till engelska – ”White Thinking: Behind the Mask of Racial Identity”.

En annan höjdpunkt sedan sist var talmannens höstmiddag med tema mänskliga rättigheter. Cirka 140 mycket finklädda gäster var inbjudna till denna i riksdagen. Jag hade äran att på denna tillställning ha ingen mindre än Ukrainas ambassadör Andrii Plakhotniuk som bordsherre. Vi diskuterade Rysslands anfallskrig, och jag frågade vad han trodde kunde få ett slut på detta vansinne. Ambassadören svarade att han trodde att det enda som kan fungera är att den ryska eliten vänder sig emot Putin, och pekar på att det är hans fel, hans dåd, och får bort honom. De sanktioner som EU och väst har infört ger verkan, dag för dag, och vad tiden lider blir det för mycket. Vi på FN-förbundet bevakar ju invasionen noga, vi har skickat brev till Rysslands ambassadör, varje onsdag demonstrerat utanför ryska ambassaden, många i vår fina FN-rörelse manifesterar och demonstrerar runt om i landet, och vi hade tema Ukraina på vårt stora FN-dagsfirande med mera. Jag frågade vad vi som civilsamhällesorganisation kan göra mer, och han svarade att fortsätta med det vi gör. Att folket står upp för Ukraina och att trycket kvarstår är oerhört viktigt – så jag vill skicka med detta till alla tappra i vår FN-rörelse i landet – fortsätt att göra era röster hörda för Ukraina!

På middagen, där jag hade glädjen att ha med mig kollegan Eva Rundgren Forsberg, fick jag också tillfälle att tala med många värdefulla kontakter – ministrar, partiledare, riksdagsledamöter, organisationsföreträdare och andra. Dessvärre var talmannen krasslig och kunde själv inte närvara, varför förste vice talman Kenneth G Forslund var värd. En minnesvärd, intressant och mycket givande afton.

Om vi ser till de internationella åtagandena, så har jag några intressanta saker att rapportera. FN-förbundens världssamfund WFUNA skulle ha hållit sitt plenarmöte (motsvarande vår kongress) förra hösten. Men det blev uppskjutet på grund av pandemin, och nu blev mötet, som skulle hållas i Georgien, än en gång uppskjutet med anledning av det oroliga säkerhetsläget. Dock beslutade WFUNA:s styrelse, ExCo, att valen till styrelsen skulle hållas separat från plenarmötet nu i november, då online. Svenska FN-förbundets tidigare ordförande Aleksander Gabelic satt under många år med i WFUNA:s ExCo, men när jag tog över ville jag fokusera på det nationella och bli lite mer varm i kläderna. Och det är jag nu, varför vi gjorde ett försök att än en gång få med Svenska FN-förbundet i styrelsen. I förra veckan hölls valen, och nu har WFUNA en ny ordförande för ExCo (Shawn Chen) samt ett antal nya ledamöter – mig själv inkluderad – i styrelsen. Detta ska bli spännande, och jag hoppas och tror att vi från svenskt håll kan bidra med mycket.

Vi söker nu ett par nya FN-förbund att inleda partnersamarbeten med. Ett intressant förbund är Albanien, och för några veckor sedan gjorde vi en förstudieresa och träffade FN-förbundet där. De första dagarna pågick ett av UNA Albania arrangerat FN-rollspel, då på temat ’Humanity on the move’. En motiverad och taggad grupp delegater från våra FN-skolor var med och gjorde riktigt fina insatser i förhandlingarna. Inte mindre än nio länder deltog, och sammanlagt var det 69 ungdomar som under några dagar försökte komma överens. Det var långa och påfrestande dagar, men de var tappra och gick verkligen in för sin uppgift. Jag hade glädjen att få hålla ett tal till delegaterna på avslutningsdagen, och vistelsen innebar också en hel del annat spännande. Tillsammans med mina kollegor Mikaela Engwall och Eva Rundgren Forsberg var jag som sagt med för att undersöka möjligheterna till fördjupat samarbete med UNA Albania. Vi var också på ett möte på Sveriges ambassad i Tirana. Vi fick då höra lite om utvecklingen i landet, deras ambitioner om EU-medlemskap, olika aktiviteter som ambassaden genomför, samarbeten med Albaniens FN-förbund samt med FN:s landskontor med mera. Vi hade också ett möte med FN:s så kallade resident coordinator Fiona McCluney (hon är alltså chef för landskontoret) vilket var intressant. Inte mindre än 19 FN-organ finns på plats i Albanien, sammanlagt cirka 240 anställda, och cirka 100 av dessa arbetar i FN-byggnaden i Tirana. Det är en positiv utveckling på flera sätt i landet och mycket som händer!

Med dessa rader tackar jag för att du läst ända hit. Har du några frågor eller tankar är du alltid välkommen att höra av dig. Vill du följa mer löpande vad jag är ute på så vill jag rekommendera mitt Facebook-konto ’Ordförande Annelie Börjesson’, där jag delar med mig lite om vad som händer. Ha det gott så hoppas jag att vi ses snart!

/ Annelie

PS Lite mer att läsa om du är intresserad:

Passar på att slå ett slag för min blogg, där du kan läsa lite mer om mina erfarenheter och intryck: https://fn.se/aktuellt/blogg/parfym-bunkrar-och-fn-rollspel/

Om situationen i Iran: https://fn.se/aktuellt/ovriga-nyheter/irans-kvinnor-behover-omvarldens-stod/

Brev till Irans ambassadör: https://fn.se/aktuellt/ovriga-nyheter/skarp-kritik-mot-iran-i-brev-till-ambassador

Artikel i samband med FN-dagen: https://fn.se/aktuellt/debattartiklar/orolig-varld-kraver-aktiv-fn-politik/