Regeringens utredning om svensk anslutning till det nya FN-avtalet om förbud mot kärnvapen innehåller en rad allvarliga brister som riskerar att leda våra beslutsfattare fel. Det menar Svenska FN-förbundet i sitt remissvar på utredningen. Nu mobiliserar hela den svenska FN-rörelsen för att få Sverige att ansluta sig till avtalet.
Det var i januari som regeringens enmansutredare Lars-Erik Lundin presenterade sin utredning om svensk anslutning till det nya FN-förbudet mot kärnvapen (Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons, TPNW). Lundins rekommendation var att Sverige inte ska ansluta sig till avtalet men hans utredning och slutsatser möttes av svidande kritik från olika håll. I en debattartikel skriver till exempel Svenska FN-förbundet att Lundins historiska tillbakablick ”innehåller så många förenklingar att utredningen riskerar att leda beslutsfattare i regering och riksdag fel” och menar även att ”Lundins sätt att förklara och försvara Natos kärnvapendoktrin är både förvånande och ensidigt”.
Kraftigt vinklad utredning
Jens Petersson, handläggare för fred, säkerhet och nedrustning på FN-förbundet, tycker att utredningen är kraftigt vinklad:
– Lundin har valt att se alla tänkbara problem med att ansluta sig och undvikit att se några fördelar. I delar är utredningen svår att ta på fullt allvar på grund av att den kantrar så hårt. Alla farhågor och problem är gigantiska medan alla eventuella fördelar är minimala.
– Utredaren är till exempel jätterädd för vilka konsekvenser en anslutning skulle kunna få när det gäller Sveriges relation till Nato och EU-grannländer kring Östersjön. Men vi tror inte att Sveriges syn på kärnvapen plötsligt skulle innebära att Sverige inte längre kan ha något som helst samarbete med de här länderna när det gäller försvarsfrågor och annat, säger Petersson.
– Vi tror inte heller att Sveriges röst som nedrustningsförespråkare skulle kunna försvagas av en anslutning, vilket utredaren häpnadsväckande nog påstår. Om vi tittar på hur Sverige har agerat genom åren så har vi tagit en rad viktiga initiativ för nedrustning och avspänning. Det har rimligtvis påverkat vår relation till USA och Nato men jag märker inte att det innebär att vi är paria i deras ögon utan jag tycker att vi alldeles utmärkt kan föra en vettig dialog med dem ändå.
Kärnvapenfrågan måste prioriteras
FN-förbundets engagemang i kärnvapenfrågan har varierat över decennierna men vid organisationens kongress i juni 2018 kom en tydlig signal från ombuden om att frågan måste högre upp på dagordningen. FN-distriktet i Dalarna liksom FN-föreningarna i Falun, Köping, Lerum och Kristianstad krävde i olika motioner att FN-förbundets kansli i Stockholm skulle bedriva kampanj för en svensk anslutning till det nya kärnvapenförbudet. Även Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF, hade i egenskap av ansluten riksorganisation motionerat i frågan.
Gabriella Irsten, politisk handläggare på IKFF, var på plats på kongressen.
– Jag hade väldigt bra samtal med flera FN-föreningar, som också motionerat om kärnvapenförbudet, och det var roligt att se att vi som medlemsorganisation också får vara med och påverka verksamheten. Och det gick ju bra. Vi fick med oss kongressen på vår linje och nu märker vi tydligt hur FN-förbundet prioriterat upp frågan, säger hon.
Liksom Jens Petersson är hon mycket kritisk till Lars-Erik Lundins utredning och menar att den både innehåller felaktigheter och saknar vissa grundläggande perspektiv. Under senare år har till exempel en viktig debatt förts om de humanitära och miljömässiga konsekvenserna av kärnvapen, något som hon menar att utredaren verkar ha missat.
– Inte heller diskuterar han frågan utifrån internationell rätt, trots att det just är internationell rätt som vi försöker utveckla med det här nya kärnvapenavtalet, säger Gabriella Irsten.
Kärnvapen är fula vapen
Att ständigt lyfta fram de fruktansvärda humanitära och miljömässiga konsekvenserna av kärnvapen är helt nödvändigt, fortsätter hon:
– Vi måste bort från tanken att kärnvapen är strategiska verktyg som ger makt åt den som har dem. I stället måste vi betona att det här är vapensystem som aldrig borde ha uppfunnits och som har en helt förödande effekt på människor och på naturen. Vi måste bygga den normen, stigmatisera de här vapnen och göra dem till fula vapen som ingen vill ha. Det är en lång process men det har gjorts med kemiska och biologiska vapen och vi vet att det går.
I diskussionen om hur Sverige bör ställa sig till FN-avtalet om förbud mot kärnvapen är det också viktigt att påminna om att Sverige under lång tid varit en stormakt på nedrustningsområdet, menar hon:
– Oavsett regering har Sverige varit på plats i olika forum där nedrustning diskuterats och har hela tiden uttryckt tydligt att man varit mot kärnvapen. Så om Sverige nu väljer att inte ansluta sig till TPNW avviker vi från hur vi har agerat i frågan sedan 1960-talet. Det vore en historisk kursändring, understryker hon.
Motion till WFUNA
Efter FN-förbundets kongress i juni 2018 har diskussioner förts om hur FN-rörelsen ska utforma sitt arbete med kärnvapenfrågan. En första åtgärd blev att skicka en motion till det plenarmöte med FN-förbundets världsfederation WFUNA som hölls i oktober. Initiativet blev framgångsrikt och plenarmötet röstade för att FN-förbund i alla länder ska verka för att deras regeringar ansluter sig till det nya kärnvapenförbudet.
Vidare är FN-förbundet tillsammans med IKFF aktiv medlem i ett nätverk för svenska civilsamhällesorganisationer mot kärnvapen. Nätverket har fått förnyad aktualitet genom debatten om TPNW och av FN-förbundets medlemsorganisationer deltar även Svenska Kyrkan, Kvinnor för fred och Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. Alla har skickat remissvar på Lundins utredning, med lite olika infallsvinklar. Flera av organisationerna, däribland FN-förbundet och IKFF, kommer även att resa till en konferens i New York i maj då Icke-spridningsavtalet mot kärnvapen (NPT) ska diskuteras.
För övrigt kommer FN-förbundet under sommaren 2019 att fokusera på att samla in namnunderskrifter till stöd för en svensk anslutning till avtalet om förbud mot kärnvapen, TPNW. I det sammanhanget är lokala aktiviteter i FN-föreningar och FN-distrikt avgörande.
Vill påverka Sveriges politiker
– I förlängningen vill vi så klart påverka svenska politiker så att de förstår att det är viktigt att Sverige ansluter sig till kärnvapenförbudet. Men även om riksdagen väljer att gå på Lundins linje, och röstar mot en svensk anslutning, så kommer vi i FN-rörelsen att fortsätta arbeta långsiktigt mot kärnvapen, säger Jens Petersson.
————-
Denna text är hämtad från Svenska FN-förbundets tidning Världshorisont (nr 2 2019).
Bli medlem eller prenumerera för att få Världshorisont i brevlådan! Tidningen ingår som förmån för FN-förbundets medlemmar. För prenumeration (230 kr per år) kontakta redaktör AnnaLena Karlsson Andrews.