Den 1 januari 2020 blir FN:s konvention om barnets rättigheter svensk lag. Detta trots att flera juridiska instanser – däribland Lagrådet – avstyrkt förslaget. Tidningen Världshorisont har pratat med två personer som varit på olika sidor i debatten.

Det var i juni 2018 som regeringen, med stöd av Vänsterpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna, fick igenom sitt förslag i riksdagen. Beslutet välkomnades av barnrättsorganisationer. Men i den utdragna diskussion som föregick omröstningen blev det uppenbart att frågan knappast handlade om att vara för eller emot barns rättigheter – snarare har debattörerna haft olika uppfattning om vilken väg som är den rätta när barns rättigheter ska stärkas.

Världshorisont ställde ett par frågor till två personer på motsatt sida i debatten.

Pernilla Baralt, generalsekreterare på Unicef Sverige, varför tycker du att det är bra att barnkonventionen nu blir svensk lag?

Barnkonventionen som lag kommer att stärka barns rättigheter i praktiken och barns rättigheter kommer att tas på större allvar i samhället. Barnkonventionen har varit juridiskt bindande för Sverige sedan vi antog den 1990, men trots det ses barn inte alltid som individer med egna rättigheter utan som bihang till föräldrar. Genom att göra barnkonventionen till lag så ökar barns status och vi får ett effektivare verktyg att genomföra barns rättigheter.

Finns det inga risker med att göra konventionstexten till svensk lag?

De vanligaste argumenten som kommer upp bland dem som är skeptiska till barnkonventionen som lag är att många bestämmelser i konventionen är svårtolkade, att traditionella förarbeten saknas och att ingen internationell domstol finns kopplad till konventionen och skapar praxis och vägledning. Vi anser dock att utmaningarna är hanterbara och att fördelarna tydligt överväger. FN:s barnrättskommitté är experter på barnkonventionen och ger rekommendationer till staterna om hur konventionen bör tolkas och genomföras och tar fram så kallade allmänna kommentarer för vägledning.

Vad krävs framöver för att den här reformen ska bli så bra som möjligt för barn i Sverige?

Vi behöver satsa på kunskap och kompetensutveckling hos myndigheter i Sverige, inte minst kommuner och regioner, för att öka förståelsen för vad barnkonventionen är och hur den ska tillämpas i praktiken. Inte minst kring hur vi utreder barnets bästa. Vi behöver också sprida kunskap till barn själva om deras rättigheter och i samhället i stort.

Thomas Rolén, president vid Kammarrätten i Stockholm, varför har du varit kritisk till att barnkonventionen nu blir svensk lag?

Konventionen är övergripande formulerad och svår att överföra till svensk lag som är mer precist skriven. Den är inte på svenska med svenska referenser. Konventionen och svensk lag matchar inte helt varandra. Det blir då svårt när domstolar ska tolka och döma. En fråga är hur barns rättigheter i konventionen ska vägas mot andra rättigheter vid intressekonflikter. Sådana kan finnas där samhällets intressen ställs mot varandra men också i relation till vårdnadshavare. När lagen införs uppstår oklarheter som domstolarna ska ta ställning till. Den ställer också nya krav på hur barn kommer till tals i rättsprocesser.

Vår bedömning är att man först borde se möjligheterna att inom befintlig lagstiftning stärka barns rättigheter där man bedömer att det brister. Det är inte ett självändamål att Sverige ska vara tidiga med att göra konventionen till lag. Varje land har en unik lagstiftning, det är utifrån den man ser om en ny lag behövs och passar in.

Finns det inga fördelar med att göra konventionstexten till svensk lag?

Barnrättsfrågorna får ökad prioritet. Konventionen blir ledstjärna när man ser om svensk lag behöver kompletteras. Det blir internationellt tryck i frågan. Vad krävs framöver för att den här reformen ska bli så bra som möjligt för barn i Sverige? Framför allt att de som berörs av konventionen får information och utbildning om hur den ska tolkas och tillämpas. Det kan också innebära att myndigheter och domstolar behöver resurser för utbildning och för att utveckla rutiner och praxis.

——-

Denna text är hämtad från Svenska FN-förbundets tidning Världshorisont (nr 4 2019).

Bli medlem eller prenumerera för att få Världshorisont i brevlådan! Tidningen ingår som förmån för FN-förbundets medlemmar. För prenumeration (230 kr per år) kontakta redaktör AnnaLena Karlsson Andrews.