Ökad fattigdom, hunger och ojämlikhet är några av pandemins effekter, enligt en ny FN-rapport om arbetet med Agenda 2030. Ekonomisk tillbakagång, minskad handel och ökad arbetslöshet är andra exempel på att krisen hotar arbetet för hållbar utveckling.

Varje vår publicerar FN och generalsekreterare António Guterres en rapport om genomförandet av den globala planen för hållbar utveckling Agenda 2030. Trots att coronapandemins samlade effekter ännu är oklara konstaterar årets rapport att den har haft stor påverkan på flera områden.

Under förra året ökade för första gången på flera decennier antalet extremt fattiga i världen. Över 120 miljoner människor blev under 2020 återigen extremt fattiga och målet att utrota den extrema fattigdomen till 2030 förefaller i dag allt svårare att nå.

Tätt sammankopplat med den extrema fattigdomen är antalet människor som lider av hunger som också ökade kraftigt under 2020. Förutom att många har avlidit i sviterna av covid-19 har annan vård blivit eftersatt. Även på utbildningsområdet har pandemin inneburit stor tillbakagång och rapporten beskriver det som en generationskatastrof. Ett år efter pandemins utbrott möter fortfarande två av tre elever helt eller delvis nedstängda skolor och hänvisas till distansundervisning.

Redan innan pandemin gick jämställdhetsarbetet för långsamt för att delmålen under mål 5 om jämställdhet skulle nås till 2030. Pandemin har inneburit ökat våld i nära relationer och antalet barnäktenskap, som minskade med 15 procent mellan 2010-2020, riskerar att öka igen.

Trots socioekonomisk tillbakagång finns få tecken på att de miljö- och klimatrelaterade målen i Agenda 2030 har gagnats. Vattenförbrukningen har sedan lång tid ökat mer än befolkningsökningen och satsningarna på mer hållbara energisystem går för långsamt och riskerar att bromsas upp av den ekonomiska nedgången.

Vetenskapen har länge visat att ohållbar produktion och konsumtion ligger bakom de tre planetära kriserna; klimatkrisen, krisen för den biologiska mångfalden och krisen med våra föroreningar och att förändringar i våra konsumtionsmönster krävs för att klara av dem. Trots pandemin och kraftigt minskad mänsklig aktivitet under 2020 fortsatte utsläppen av växthusgaser att öka. För att klara av Parisavtalets mål måste de tvärtom minska med minst 45 procent till 2030 jämfört med utsläppen 2010.

Världen klarade inte heller av att nå de mål som satts till 2020 för att minska förlusten av biologisk mångfald. De marina ekosystemen hotas av föroreningar, försurning och uppvärmning vilket i sin tur hotar de tre miljarder människor som är beroende av haven för sin försörjning.

FN-rapporten går igenom samtliga globala mål och pekar på behovet av finansiering som efter den stora ekonomiska nedgången har minskat. Resurser behövs till den nödvändiga omställning som krävs för att nå en hållbar värld för alla där ingen lämnas utanför.