Gamla stereotypa könsroller bryts när de kvinnliga minröjarna blir allt fler. Nagorno-Karabach och Somalia är två exempel där kvinnorna gjort stor skillnad – både som minröjare och förebilder.

I området Nagorno-Karabach, i gränslandet mellan Armenien och Azerbajdzjan, rådet ett bedrägligt lugn. Området har varit källa till konflikter och i samband med upplösningen av Sovjetunionen kulminerade dispyterna i ett krig. Men trots att kriget avslutades 1994 ligger minorna kvar i marken. Den ideella organisationen Halo Trust har som mål att området ska vara minfritt år 2020. Och till sin hjälp har de sedan 2015 anställt 11 kvinnliga minröjare.

– Min man var orolig och ville inte att jag skulle ta jobbet. Först var jag också nervös eftersom jag fått höra att jobbet var för farligt för kvinnor. Men vi har fått träning i att utföra arbetet på ett säkert sätt, berättar 38-åriga trebarnsmamman Christine Kachataryan för Positive News.

Ett meningsfullt jobb

Christine Kachataryan jobbade som sekreterare och revisor innan hon blev minröjare. Hon tycker att hennes nya jobb är meningsfullt och idag är både hennes man och övriga familjen stolta över henne.

– Minor har påverkat hela vårt samhälle och jag ville göra något för att hjälpa till, säger Christine Kachataryan.

Hon får medhåll från kollegan Sirun Ohanyan som lämnade ett lärarjobb för att bli minröjare.

– Män och kvinnor kan göra samma jobb och våra manliga kollegor har respekt för oss. Kvinnor kan faktiskt vara bättre minröjare än män eftersom vi är mer detaljfokuserade, tar större ansvar och är försiktigare, säger Sirun Ohanyan.

FN vill öka jämställdheten

Inom FN pågår ett arbete med att öka jämställdheten och könsbalansen inom alla verksamheter. FN:s minröjningsservice Unmas, som Svenska FN-förbundet stödjer genom Projekt Minor, är ett exempel på där ansträngningar gjorts för att öka jämställdheten.  I exempelvis Somalia, som har stora utmaningar med kvarlämnade minor, ökar de kvinnliga minröjarna som jobbar för Unmas.

– Unmas program i Somalia är unikt. Vi har specialiserade kvinnliga tränare och mentorer som jobbar både på fältet och i organisationen. Även chefen för programmet är kvinna. Detta är väldigt ovanligt i det mansdominerade fältet som explosiva lämningar utgör, berättar Aakriti Pandey, en av de kvinnliga experterna, för Unmas.

Sheree Ali jobbar som mentor vid Unmas insatser i området Kismayo i södra Somalia. Området runt Jubba-flodens mynning har drabbats hårt av konflikter och inbördeskrig. År 2012 återtogs området från Al-Shabaab men minorna finns fortfarande kvar. För Sheree Ali, som tidigare jobbat i bland annat Afghanistan och Irak, känns det helt rätt att jobba i frontlinjen.

– När jag först gick med i militären var kvinnor inte tillåtna inom infanteriet. Jag ville inte arbeta bakom ett skrivbord, jag ville ut i fält. Alternativet att bli en del av ingenjörsteamet inom explosiva lämningar och minröjning var därför väldigt intressant för mig, berättar Sheree Ali.

Viktigt med kvinnliga förebilder

Både Aakriti Pandey och Sheree Ali är stolta över sina jobb och tycker att det är viktigt att det finns kvinnliga förebilder inom arbetsområdet.

– Jag känner att jag gör skillnad varje dag. Det går tydligt att se effekterna av vårt arbete i kampen mot minor. Dessutom är det väldigt inspirerande att vara omringad av kompetenta kvinnor så som Sheree, säger Aakriti Pandey.