Risken att egna ledare ska åtalas för krigsbrott får inte hindra inrättandet en internationell tribunal för aggressionsbrottet mot Ukraina, skriver Annelie Börjesson, ordförande i Svenska FN-förbundet, på tvåårsdagen av Rysslands fullskaliga invasion.

Den 24 februari har två år gått sedan Ryssland startade sitt olagliga och oprovocerade invasionskrig i Ukraina. Upprepade ryska raketattacker dödar civila ukrainare och tusentals soldater är fångade i ett ställningskrig som rör sig endast marginellt. Framtiden är oviss.

Putins krig har lett till höga energi- och matpriser, hunger i Syd, stärkta band mellan auktoritära regimer och, i förlängningen, en farligare värld. Det internationella politiska, ekonomiska och militära stödet till Ukraina leds av USA och EU men det kommande amerikanska presidentvalet inger oro. I EU-kretsen görs ansträngningar för att den goda sammanhållningen ska bestå. Sveriges omfattande stödpaket i veckan tjänar som föredöme.

Under tio år har uppemot 100 000 misstänkta krigsbrott registrerats i Ukraina. Landets rättsväsende är i stort behov av omvärldens stöd men även med detta stöd kommer vissa grövre brott att behöva hanteras av internationella domstolar. Ett exempel är Internationella brottmålsdomstolen som dels har aktualiserat utredningar om misstänkta krigsbrott från 2013 och framåt, dels har inlett en förundersökning mot president Putin och den ryska barnombudsmannen om kidnappning av ukrainska barn. Sådana brott kan ICC döma för, men domstolen kan generellt sett inte ställa den som startar krig till svars.

Under det senaste året har det därför diskuterats om det är möjligt för FN att inrätta en särskild internationell tribunal för att ställa Putin inför rätta för aggressionsbrott. Med stöd av Eurojust har EU inrättat ett internationellt centrum för lagföring av aggressionsbrottet mot Ukraina i Haag. Ett 40-tal länder ingår i en internationell kärngrupp som vill utröna om Ryssland ska kunna åtalas för detta brott.

Trots de goda intentionerna saknas ännu samsyn. Rädslan för att egna ledare ska ställas inför rätta är det troliga skälet till att många länder – inklusive flera västländer – visar ovilja att inrätta en internationell aggressionsbrottstribunal om Rysslands övergrepp mot Ukraina. Men folkrätten och krigets lagar måste gälla lika för alla. Att inte utreda, åtala och döma illgärningar, i det här fallet FN-stadgans förbud mot aggression, är att medge straffrihet för grov brottslighet.

I ett gemensamt nordiskt-baltiskt uttalande i FN:s råd för mänskliga rättigheter i oktober 2023 efterlyste Sveriges representant fullt ansvarsutkrävande för krigsbrott inklusive aggressionsbrottet i Ukraina. De initiativ som tagits för att hantera aggressionsbrottet välkomnades och stater uppmuntrades att stödja kärngruppen för etableringen av en tribunal för aggressionsbrottet i Ukraina.

Sverige bör fortsätta att föregå med gott exempel och tillsammans med andra driva kravet på en tribunal som kan ställa Rysslands president Putin inför rätta också för aggressionsbrottet. En sådan tribunal bör förankras i FN:s generalförsamling som hanterar Ukrainafrågan när ryska veton förlamar säkerhetsrådet. Det är angeläget att en tribunal för aggressionsbrottet inte ska grundas på nationell ukrainsk lagstiftning eller vara en hybridvariant som saknar globalt stöd. Ukrainas president Volodymyr ZelenskyJ tog också i ett tal i Haag förra våren starkt avstånd från tankar på en hybriddomstol. Det kan dessutom noteras att den ukrainska straffskalan för aggressionsbrottet är relativt mild.

Sveriges regering bör parallellt verka för att stärka Internationella brottmålsdomstolen, bland annat genom att täppa till de kryphål som gör att den som begår aggressionsbrott kan slippa stå till svars där.

I höst hålls det framtidsmöte i FN – Summit of the Future – som skulle ha hållits förra året. Världens ledare är ännu skyldiga att besvara president Zelenskys frågor om hur FN ska hantera kriget i Ukraina. Historien lär oss vad eftergifter gentemot expansiva, revanschistiska och auktoritära regimer kan leda till. Devisen ”aldrig mer” är en grundbult i FN-samarbetet som genom åren har knutit samman världens länder i vetskapen om vad storskaliga krig innebär. I dag skulle ett storkrig drabba hundratals miljoner människor.

I en årlig undersökning som Svenska FN-förbundet uppdrar åt opinionsundersökningsföretaget Novus att genomföra säger drygt sju av tio svenskar att Sverige som FN-medlem ska ha en aktiv och pådrivande roll. I helgen genomförs landsomfattande manifestationer till stöd för Ukraina.

Hela Europa och den regelbaserade världsordningen hotas av Putins aggression. Efter två år av krig i närområdet är det än mer tydligt att Ukrainas sak är vår – och att kampen måste utkämpas med omvärldens stöd på marken, i FN och i de internationella domstolarna.

Annelie Börjesson
Ordförande i Svenska FN-förbundet

Läs artikeln på Mänsklig Säkerhet