Från Rwanda kommer rapporter om mord, fängslanden och försvinnanden samt stöd till våldsverkare i östra Kongo. Aleksander Gabelic kommenterar situationen i landet tjugo år efter folkmordet 1994.

Den här veckan startar sorgeperioden i Rwanda till minne av folkmordet 1994. I år är det exakt tjugo år sedan 800 000 människor dödades under tre sommarmånader. Sedan dess har landet under ledning av president Paul Kagame försökt återuppbygga såväl infrastruktur som förtroende mellan folkgrupperna hutuer och tutsier.

President Kagame blev tidigt något av västvärldens favorit tack vare sina omfattande satsningar på utveckling och fattigdomsbekämpning. Rwanda har trots de dåliga oddsen arbetat aktivt med FN:s millenniemål. Landet har varit en populär samarbetspartner för affärsmän, utvecklingsbanker och politiska profiler som Tony Blair och Bill Clinton. Att det rwandiska parlamentet har den högsta andelen kvinnor i världen brukar framhållas. Rwanda har också sänt truppbidrag till Afrikanska unionens insatser i krishärdar som Darfur.

Under de senaste åren har dock bilden av Rwanda förändrats. I flera FN-rapporter anklagas landet för att vara delaktigt i våldsamheterna i östra Kongo där rebellgäng har terroriserat och begått sexuella övergrepp mot civilbefolkningen. Fängslanden och mord på oppositionspolitiker och journalister, även utomlands, väcker frågor om tillståndet i landet. Människorättsorganisationen Human Rights Watch pekar i en nyutkommen rapport på att människor har skjutits, torterats, hotats och försvunnit. Ett tydligt mönster framträder av attacker på oppositionella rwandier under de 20 senaste årens, säger en av organisationens företrädare. Farhågor finns också om att Paul Kagame vill klamra sig fast vid presidentämbetet genom att ändra i Rwandas konstitution.

Rwanda klarade sig länge undan kritisk granskning tack vare omvärldens kollektiva dåliga samvete efter folkmordet. Den allt tydligare bilden av Kagames styre har dock fått flera länder att agera. Flera regeringar, bland annat den brittiska och den svenska, har frusit sitt biståndssamarbete sedan FN fastställde att rwandiska pengar finansierar rebellgruppen M23 i östra Kongo. Också FN:s säkerhetsråd har reagerat. USA har uttalat oro över politiskt motiverade mord och Kagames tal om ”konsekvenser” för den som förråder Rwanda.

Omvärlden får inte låta sig bländas av de framsteg som har gjorts i Rwanda. I stället måste man signalera att yttrande- och pressfrihet liksom andra mänskliga rättigheter och demokrati inte kan åsidosättas. Därför är det av stor vikt att Sverige och andra länder fortsätter att hålla inne biståndspengar via den rwandiska staten tills man ser tydliga tecken på förbättring.

Tjugo år efter folkmordet i Rwanda ska vi minnas och hedra offren – och kräva att landets ledning verkar för en framtid där landets invånare kan leva i fred, utveckling och respekt för mänskliga rättigheter.

Aleksander Gabelic
Ordförande i Svenska FN-förbundet