Den senaste veckans attacker från Israel mot Rafah väcker starka reaktioner världen över. I söndags dödades minst 45 personer i ett tältläger utanför Rafah i ett israeliskt anfall.

Premiärminister Netanyahu svarade och beskrev Israels angrepp som ett ”tragiskt misstag”. Enligt Israel var två Hamasledare mål för attacken, men elden spred sig till tältlägret vilket resulterade i att minst 45 personer omkom.

På tisdagen sammankallades FN:s säkerhetsråd till ett krismöte på begäran av Algeriet. Rådet har tidigare mötts flera gånger för att diskutera den pågående krisen.

FN:s generalsekreterare António Guterres fördömde på X Israels attack. Den 27 maj skrev FN-chefen: ”Denna attack dödade otaliga oskyldiga civila som bara sökte skydd från denna dödliga konflikt. Det finns inga säkra platser kvar i Gaza. Den här skräcken måste få ett slut.”

Likt FN:s generalsekreterare har flera medlemsstater fördömt Israels agerande. Spanien, Slovenien, Norge och Irland har erkänt Palestina som självständig stat. Brasilien har dessutom kallat tillbaka sin ambassadör från Israel och Mexiko försöker ansluta sig till det rättsmål som inletts av Sydafrika mot Israel om brott mot FN:s folkmordskonvention under kriget i Gaza.

Den 29 maj upprepades kravet på återgång till förhandlingar, frigivning av gisslan och humanitärt eldupphör av FN:s särskilde samordnare för fredsprocessen i Mellanöstern, Tor Wennesland.

Bara några dagar innan den israeliska attacken mot tältlägret hade Internationella domstolen (ICJ) beordrat Israel att omedelbart avsluta offensiven i Rafah. Domstolen utfärdade ordern som en provisorisk åtgärd i det pågående målet om brott mot folkmordskonventionen.

Internationella brottmålsdomstolen (ICC) begärde den 20 maj en arresteringsorder för Hamasledare och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och försvarsminister Yoav Gallant.

FN-förbundets sakkunniga kommenterar

Oavsett om tältområdet inte var målet för söndagens attack står det klart att Israel inte tar tillräcklig hänsyn till civila under kriget i Gaza. Ända sedan Hamas terrorattack den 7 oktober har Israel slagit mot sjukhus och skolor, platser som ska vara skyddade enligt folkrätten.

Samtidigt som bomberna fortsätter att falla växer de humanitära utmaningarna. Enligt FN nådde i genomsnitt 58 hjälplastbilar dagligen Gaza mellan den 7 och 28 maj jämfört med april månad då i genomsnitt 176 lastbilar anlände varje dag. Det motsvarar en minskning på 67 procent. Minskningen beror på att israeliska trupper har stängt gränsen vid Rafah, vilket har hindrat humanitärt bistånd från att nå området. Som en följd har många kök, kliniker och sjukhus tvingats stänga.

Att medvetet svälta en befolkning är oacceptabelt och ett brott mot internationell humanitär rätt. Det har både Internationella domstolen (ICJ) och Internationella brottmålsdomstolen (ICC) uppmärksammat i sina senaste uttalanden. Domstolarnas senaste redogörelser för händelserna under Gazakriget belyser det stora humanitära lidandet som civila på båda sidor i konflikten har utsatts för sedan den oktober 2023.

Det internationella samfundet har länge krävt omedelbara åtgärder för att stoppa våldet och lindra nöden. Trots det förvärras situationen för varje dag som går och det blir alltmer uppenbart att Israel inte lyssnar på omvärldens kritik, FN:s säkerhetsråd eller de internationella domstolarna. Det gör heller inte terrorstämplade Hamas som trots nya raketbeskjutningar mot Tel Aviv nyligen har en framskjuten position som förhandlingspart.

Det är högt tid att världens länder kommer samman om Gaza. USA har hittills lagt sitt veto mot säkerhetsrådsresolutioner som saknar ett fördömande av Hamas. Ryssland och Kina har på motsvarande sätt använt sina veton mot resolutioner som innehåller ett fördömande. Om denna stötesten kan övervinnas – och det är högst rimligt att världens länder även i FN fördömer terrorhandlingar – skulle möjligheten kunna öppnas för nya diskussioner om FN-linjen om en tvåstatslösning med säkra och erkända gränser för både Israel och Palestina. Till så sker riskerar civila att förbli offer för dels hårdföra politiska och militära ledare på båda sidorna i konflikten, dels fortsatta motsättningar mellan de permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd.