Jens Petersson skriver på SVT Opinion om kärnvapenhotet och varför Sverige bör ansluta sig till FN-avtalet om kärnvapenförbud.

Ny statistik från fredsforskningsinstitutet SIPRI visar att antalet kärnvapen i världen minskade något mellan 2018 och 2019. Det låter positivt, men minskningen är bara ett resultat av slutförandet av redan överenskomna avtal. Framtiden ser i själva verket mycket mörkare ut nu än tidigare.

Som SIPRI visar ökar sannolikt antalet kärnvapen i Kina, Nordkorea, Israel och Sydasien något. USA och Ryssland tillsammans svarar för över 90 procent av världens kärnvapen. Under våren drog de sig ur INF-avtalet om medeldistansrobotar, ett avtal som bidrog till kalla krigets slut.

Nu kommer signaler om att de vill tillverka nya kärnvapen och när START-avtalet löper ut 2021 riskerar världen att stå helt utan avtal som reglerar antalet kärnvapen i USA:s och Rysslands arsenaler. Kvar finns då bara icke-spridningsfördraget, NPT, som dels syftar till att begränsa risken att fler länder ska skaffa kärnvapen, dels innehåller ett löfte från kärnvapenstaterna om att förhandla om avrustning av sina arsenaler. Trots att ett halvt sekel passerat har löftet inte infriats.

Kärnvapenstaternas modernisering och nyanskaffning är ett brott mot icke-spridningsfördragets artikel VI om nedrustning. Det var bra att utrikesminister Margot Wallström i veckan samlade en grupp stater för samtal inför nästa års översyn av NPT. Det är dock viktigt att dessa inte nöjer sig med små steg, som ett antal förtroendeskapande åtgärder. Vi har inte tid att bara ta små steg. Alla tecken pekar på att världen i accelererande takt är på väg åt fel håll.

Om USA och Ryssland stärker och förnyar kärnvapnens roll i sina doktriner så minskar chansen att avhålla ett ekonomiskt starkare Kina från att också upprusta. Det är därför naturligt och nödvändigt att en majoritet av världens stater i FN har röstat igenom ett nytt avtal, TPNW, som syftar till att förbjuda kärnvapen. Det kommer att dröja innan kärnvapenstaterna själva sätter sina namn under TPNW, men under tiden skapas genom avtalet en starkare norm mot kärnvapen.

I debatten har det sagts att Sveriges relation till Nato-länder kommer att försvåras om vi kritiserar deras kärnvapenpolicy och att vi i stället ska driva nedrustningskrav inom NPT. I realiteten är det dock långt ifrån säkert att Nato-länderna kommer att vara så lättstötta som det påstås. Att stater lever under ett kärnvapenparaply var något som den förre FN-chefen Kofi Annan hoppades att vi skulle kunna röra oss bort ifrån.

Inom Nato har även andra förslag väckts, som att Nato borde införa en policy som förbjuder alliansen att vara de som använder kärnvapen först, en idé som dock USA satt stopp för. Förslag i samma riktning framförs också i den amerikanska debatten, till exempel av Bruce Blair, nedrustningsexpert vid Princeton. USA och Nato skulle ha råd med en mer progressiv policy och det vore ett sundhetstecken om Sverige och andra kunde påpeka det för dem.

Det kan vi göra både inom NPT och genom att tillhöra den växande skara stater som ansluter sig till kärnvapenförbudet TPNW.

Jens Petersson
Senior rådgivare i freds-, säkerhets- och nedrustningsfrågor, Svenska FN-förbundet

Läs debattinlägget på SVT:s webbplats.