Åh, vad det smärtar mig. Känslor av sorg, hopplöshet, äckel
och ilska blandas och knyter sig i magen. Jag talar om våld mot mina
medsystrar. Någons mamma, mormor, dotter, syster eller vän. Den 25 november är internationella
dagen mot våld mot kvinnor. Dagen instiftades av FN:s generalförsamling 1999
för att påminna, uppmärksamma och synliggöra fysiska, sexuella eller
psykologiska övergrepp mot kvinnor – något som ofta gömmer sig bakom stängda
dörrar. Här i Sverige utövas våldet i våra snart vackert julpyntade hus, i
skymundan på arbetsplatser, ute på krogen, i trappuppgångar, framför barn,
anhöriga och ibland allmänhet. Oavsett var brottet begås och vilken skepnad det
har, så har det en sak gemensamt – det är fel och det måste upphöra.

Jag var för ett par veckor sedan på ICPD25, the
International Conference on Population and Development. Det är en stor
konferens som arrangeras av FN:s befolkningsfond UNFPA, och i år drog den extra
många deltagare. Vi var nästan 10 000 representanter från över 170 länder. En
mängd olika ämnen stod på agendan som alla på ett eller annat sätt relaterar
till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Tunga ämnen som
barnäktenskap, könsstympning, aborträtt och våld mot kvinnor med mera
dryftades. Ibland blev jag så ledsen och dränerad på energi att jag behövde en
liten paus för att samla mig. Allt det här mynnar ut i en och samma sak – varje
individs rätt att själv bestämma över sitt liv och sin kropp.

I år är det 40 år sedan kvinnokonventionen antogs. På dessa år har mycket gått framåt och det är glädjande att 168 länder har ratificerat konventionen. Det är dock ett ledsamt faktum att oerhört mycket arbete kvarstår för att varje kvinna ska kunna åtnjuta sina rättigheter. Som ett led i att uppmärksamma våld mot kvinnor startade FN:s tidigare generalsekreterare Ban Ki-moon 2008 de så kallade orangea dagarna – Orange Days. De är en del i kampanjen ”Unite to End Violence Against Women”. Den 25 i varje månad blev så en dag där just detta ämne belyses. Regeringar, organisationer, företag, media, civilsamhälle och enskilda individer uppmanas att uppmärksamma problemet och ta ställning. Färgen orange symboliserar en framtid som är fri från våld mot flickor och kvinnor. Kända byggnadsverk runt om i världen lyses upp i orange för att öka människors medvetenhet om våld mot kvinnor, förstå problemets omfattning och öka den civila och politiska viljan att stoppa våldet.

Även i år lyser färgen orange runt om i världen just i dag för någon du känner och för alltför många som du inte känner. Bär något orange och visa att du bryr dig! Sprid kunskap och agera när du kan. Var modig. Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter.

Annelie Börjesson
Ordförande