Mambo, naitwa Jane-Ange och jag är vårterminens internationella praktikant på FN-förbundet i Tanzania (UNA Tanzania).

Snart har jag bott i Dar es Salaam en vecka. Jag har hittills lärt mig att räkna, beställa mat och att introducera mig på swahili, mambo, naitwa Jane-Ange. Utöver grundläggande swahilikunskaper var det första jag fick lära mig om Tanzania att det är ett land byggt på gemenskap mellan olika kulturer. Mina kollegor på FN-förbundet i Tanzania har alla förklarat för mig att varken ursprung eller religion spelar någon roll i landet utan att gemenskap är något som värderas högt. Eftersom UNA Tanzania jobbar mycket med globala målen blev jag tillfrågad om vilket som är mitt favoritmål. Jag svarade mål tio, minskad ojämlikhet, eftersom jag anser att jämlikhet i samhället är det första steget för en bättre värld.

Under min andra visade min kollega Lilly mig runt i staden. En av platserna vi besökte var Dar es Salaams universitet. Universitet grundades år 1970 och på campus kryllade det av både nationella och internationella studenter. Lilly, som studerar på universitetet, förklarade för mig att i populära kurser som exempelvis sociologi och internationella relationer kan det vara minst 200 och upp till 800 studenter på en föreläsning, med bara en professor.  Anledningen till det stora antalet studenter är för att de populära programmen ibland tar in fler studenter än vad universitetet egentligen har resurser för och till slut har stora klasser blivit standard.

Min första kulturkrock upplevde jag på universitetet och jag roas fortfarande av tanken. Iklädd en grå klänning som slutar strax vid knäna traskade jag runt på campusområdet. Av de blickar jag fick noterade jag att mitt klädval den dagen faktiskt hade kunnat bestå av snäppet mer tyg. Trots att det var mer än 30 C gick studenterna runt i antingen jeans eller klänningar som täckte både armar och ben. De få studenter som bar skoluniform hade en svart långkjol och vit t-shirt. Lilly berättade att det är frivilligt med skoluniform här men att vissa andra universitet i landet kräver skoluniform.

Precis innan vi skulle lämna universitetet blev jag stoppad av en nunna. Hon gav mig en lång blick innan hon med vänlig röst gav mig modetips och föreslog att jag till nästa gång skulle bära en klänning som åtminstone sträcker sig ner över knäna. Pole sana, förlåt, sa jag. Senare samma kväll drog Lilly med mig till en klädmarknad i området Mwenge. Det stående skämtet mellan mig och Lilly är nu min kulturkrock på Dar es Salaams universitetsområde.

Att byta Sverige mot Tanzania är både utmanande och exalterande. Det jag ser fram emot mest är att lära mig om de utmaningar som landet har när det kommer till en implementering av Agenda 2030. Dessutom är jag nu helt redo för att ta mig an framtida kulturkrockar.

Jane-Ange Musekura
Internationell praktikant i Tanzania