Det är ingen nyhet att covid-19 har spridit sig till alla världens hörn. Pandemin har hittills fått miljoner att insjukna och släckt tiotusentals liv. Det dröjde inte länge innan pandemin nådde mitt lilla distrikt i Dar es-Salaam, Masaki. Vanligtvis har Masaki ett stort nöjes- och kulturliv och det myllrar av människor på gatorna, men för att minska smittspridningen har butiker och restauranger stängt.

Även om Tanzania har färre bekräftade sjuka än Sverige har drastiska åtgärder vidtagits för att förhindra spridningen. Efter endast två bekräftade coronafall i Tanzania stängdes alla skolor och universitet. Det finns en stor oro i Tanzania, liksom i andra låginkomstländer där sjukvården har låg kapacitet att hantera en allmän smittspridning. Andra riskfaktorer som gör befolkningen i Tanzania mer utsatt är till exempel undernäring, hög befolkningstäthet och brist på tillgång till rinnande vatten. Det här är några av orsakerna till att smittspridningen och dödlighetsgraden kan öka snabbt. 

Coronakrisen drabbar de fattiga hårdast. Trots att fattigdomen långsamt minskar lever mer än hälften av Tanzanias befolkning under den internationella fattigdomsgränsen på 1,90 dollar per dag. Cirka 40 miljoner människor saknar tillgång till toalett, fungerande avlopp eller möjligheten att tvätta händerna och 25 miljoner människor saknar tillgång till rent vatten.

Enligt det globala målet 3 – god hälsa och välbefinnande – är god hälsa en viktig förutsättning för att människor ska nå sin fulla potential och kunna bidra till samhällets utveckling. Men många, och särskilt de boende på landsbygden, har svårt att hålla en god hygien och stoppa smittspridningen.

FN-förbundets kontor i Tanzania har varit stängt men tack vare digitala verktyg har vi kunnat arbeta på distans. Denna möjlighet är det få som har i Tanzania. Framförallt är det svårt på landsbygden där elnätverken inte är fullt utvecklade. Min kollega Adelaide Mkwawa berättar att hennes vänner inte kan arbeta hemifrån och att regeringen i Tanzania inte ger ut någon ersättning som motsvarar det system vi har i Sverige i form av a-kassa.

Vi på FN-förbundet i Tanzania har genom våra digitala kanaler spridit kunskap om hur befolkningen kan skydda sig och förhindra att smitta andra. Det inkluderar social distansering, tvätta händerna och att sprida information om viruset utifrån bekräftade källor.

Att ha rinnande vatten för att kunna tvätta händerna, tillgång till sjukvård, sjukförsäkring eller möjlighet att arbeta hemifrån är ett privilegium. Min tid i Tanzania har fått mig att reflektera kring det faktum att vi lever i en värld där förutsättningarna skiljer sig oerhört mycket åt beroende på var i världen du föds. Jag tror att det är viktigare än någonsin att vi tillsammans visar solidaritet för våra medmänniskor och hjälps åt inom och mellan länder.

Det är också ett privilegium att kunna lämna en osäker situation och komma tillbaka till tryggheten i Sverige. Även om situationen är allvarlig även här så har vi bättre förutsättningar att klara av en kris. Med bakgrund av detta blev jag tvungen att avbryta min fältpraktik i Tanzania och fortsätta på distans från Sverige. Beskedet var väntat men att lämna Tanzania tyngde mig. Det är en plats som jag fort fattat tycke för, med underbar natur, nya kollegor och vänner. Även om jag nu befinner mig i vårens Sverige och fortsätter min praktik på hemmaplan med fokus på utvecklingsfrågor i Tanzania så vet jag att det inte var mitt sista besök i Tanzania. Därför säger jag: tutaonana tena, på återseende!  

Orfeas Georgakakis Paulsson
Internationell praktikant i Tanzania