FN-förbundets ordförande Annelie Börjesson avslutar debatten i Aftonbladet om utlandstjänstgöring.

Bland annat tack vare FN-samarbetet är världen en fredligare plats i dag än under det blodiga 1900-talet. Trots det visade massmorden i Rwanda, Demokratiska republiken Kongo och på Balkan under 1990-talet att FN och dess medlemmar inte är tillräckligt rustade att stoppa massiva hot mot mänsklig säkerhet.

Medan omvärlden har stått passiv i Syrien har nästan en halv miljon människor dödats och halva landets befolkning har flytt. Förra året genomfördes ett folkmord på rohyingyer i Myanmar och nära en miljon fördrevs. Den 25 år långa konflikten i DR Kongo har kostat 5-6 miljoner människor livet. Behovet av ett starkt FN med ekonomiska, politiska och fredsfrämjande bidrag från medlemmarna, inklusive Sverige, är fortfarande stort.

Trots det beskyller Lars-Gunnar Liljestrand, FiB-juristerna, de svenska FN-soldater som motverkat och motverkar ytterligare massmord och terrorhot för att vara ”personer som allmänt vill kriga utanför Sveriges gränser”. Det är ett hån mot de svenska kvinnor och män som gjort och gör fantastiska insatser i fredens tjänst. Det visar också bristande insikt i det mänskliga lidande som fortfarande pågår i konflikter världen över.

FN-stadgan ger löfte om att rädda kommande släktled undan krigets gissel. I det fredsfrämjande arbetet bidrog Sverige tidigare med dubbelt så många soldater som i dag. Med samma folkmängd som Sverige har Rwanda över 5 000 FN-soldater i tjänst. Vi efterlyser inte de nivåerna men vi skulle med välutbildade, välutrustade och jämställda truppbidrag i högre grad kunna bidra kvalitativt och kvantitativt till FN-ledda fredsfrämjande insatser. Global säkerhet är ett gemensamt ansvar och det arbetet bedrivs i FN – av Sverige och alla andra medlemmar.

Läs slutrepliken i Aftonbladet.

Läs tidigare debattartikel: Svenska FN-soldater bra för global och nationell säkerhet.