Övriga medlemmar måste trots allt verka för att USA ska samarbeta med FN, skriver Annelie Börjesson efter veckans möten i FN:s generalförsamling.
FN:s högkvarter i New York sjuder av aktivitet just nu. Generalförsamlingen har startat årets arbete och i samband med det hålls den så kallade allmänna debatten. Dessutom hålls flera högnivåmöten med deltagande av världens stats- och regeringschefer.
USA:s president Donald Trump var en av de första talarna i generalförsamlingen. Det blev som man av erfarenhet kan vänta en lätt farsartad tillställning. Den amerikanske presidenten inledde med att säga att hans administration har åstadkommit mer än ”nästan någon tidigare adminstration”. Uttalandet ledde till att världsledarna i generalförsamlingen brast ut i skratt. Trump uttryckte förvåning över reaktionen från den samlade diplomatkåren men höll god min.
Hela hans tal präglades mer av amerikansk inrikespolitik än av en utsträckt hand till FN-medlemmarna. Några länder fick utstå skarp kritik, framför allt Iran. Också Kina kritiserades föga förvånande för sin handelspolitik. Mer allvarligt var Trumps kategoriska avståndstagande från globalt samarbete. På flera områden var budskapet tydligt: USA drar sig tillbaka och länder ska inte ha synpunkter på varandras förehavanden. Vidare proklamerade han att USA ska exportera ”rena” fossila bränslen. Trump sa inte heller ett ord om flickors och kvinnors rättigheter vilket går i linje med hans politik.
USA har på område efter område fjärmat sig från FN och det internationella samarbetet. Det gäller Iran-avtalet, Paris-avtalet om klimatet och de indragna stöden till FN:s befolkningsfond UNFPA samt FN:s organisation för stöd till palestinska flyktingar UNWRA. USA är dessutom fortfarande det enda FN-landet som inte har godkänt barnkonventionen. Inte minst är den inhumana behandlingen av migrantbarn ett fruktansvärt exempel på hur detta kan yttra sig. Att separera små barn från sina föräldrar har kritiserats hårt, inte bara från världens alla hörn, utan även av Trumps egen fru och landets första dam.
Trots de djupa motsättningarna måste USA förmås att återvända till världsorganisationen. USA var en av FN:s grundare och tog med sig de fyra friheterna; yttrandefrihet, religionsfrihet, frihet från nöd och frihet från rädsla. Alla dessa återkommer i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som ligger till grund för en rad överenskommelser om allas fri- och rättigheter.
I två frågor kan det dock finnas anledning att lyssna på Trump. USA har länge påtalat att landet betalar en oproportionerligt stor andel av kostnaderna för FN:s fredsfrämjande arbete – i dag 29 procent. Andra länder borde här kunna kliva fram och bidra i högre utsträckning.
USA kräver också reformering av FN:s råd för mänskliga rättigheter och har i protest mot uteblivna sådana utträtt ur rådet. Det här är krav som andra reforminriktade länder, bland dem Sverige, borde kunna diskutera. MR-rådet har, trots bra initiativ mot bland annat barnäktenskap, problem. Bara åtta av rådets medlemmar kommer från EU och det är uppenbart att många stater inte följer FN:s eget krav på god respekt för mänskliga rättigheter. Bara en gång har man utnyttjat möjligheten att utesluta en medlem, vilket skedde när Libyen suspenderades 2011. Rådet behöver fler demokratier bland sina medlemmar, inte färre. Den nya medlemmen Island, som ersatte USA, föregår med gott exempel.
Parallellt med veckans allmänna debatt har flera högnivåmöten hållits i FN-högkvarteret. De har rört fredsarbete i Nelson Mandelas anda och behovet av fortsatta ansträngningar för att besegra smittsamma infektionssjukdomar som tbc. Dessutom har länderna hållit möte om utvecklingsfinansiering.
Flera av veckans möten har resulterat i stolta deklarationer. För att målsättningarna ska uppfyllas krävs uthållighet, beslutsamhet och framför allt samling. Det är ytterligare en anledning till att USA måste förmås att vända den nuvarande trenden och återkomma till det internationella samarbetet.
Annelie Börjesson
Ordförande i Svenska FN-förbundet