VÄRLDSHORISONT. Användningen av barn i krig är ett mått på allvaret i situationen och bör ses som ett tidigt tecken på att utvecklingen kan vara på väg i riktning mot folkmord eller andra storskaliga förbrytelser. Det menar Roméo Dallaire som var befälhavare för FN-missionen i Rwanda under folkmordet 1994.

– Jag har bevittnat hur barn indoktrinerats, lärts upp och beväpnats för att begå folkmord. Att barn görs till förövare i vuxnas krig är fullständigt perverst. I Rwanda var de flesta förövarna barn. Det fick mig att bestämma mig för att ägna mitt liv åt att stoppa det här vansinnet.

Det berättar den kanadensiske generalen Roméo Dallaire som 1994 förde en förtvivlad kamp för att få omvärlden att ingripa när situationen höll på att spåra ur i Rwanda där han var chef för FN-missionen UNAMIR. Han misslyckades och resultatet blev ett folkmord där närmare en miljon människor dödades.

Erfarenheterna från Rwanda fick Dallaire att 2007 grunda organisationen Roméo Dallaire Child Soldiers Initiative. Till skillnad mot många andra aktörer som jobbar med att påverka beslutsfattare i fråga om barn i krig har hans organisation fokus på att genomföra insatser på fältnivå, främst i form av träning och utbildning av soldater, poliser och andra aktörer inom säkerhetssektorn. I ett banbrytande projekt i Sierra Leone under 2016 och 2017 har man också genomfört en omfattande verksamhet med ”fredsklubbar” bland barn i grundskolan. Aktiviteten har lett till att barnen behandlar varandra bättre, ingriper i olika sammanhang för att stoppa våld och mer tydligt tar allmän ställning för fred och fredliga metoder.

Övergrepp mot barn måste upp på agendan

I mars 2018 besökte Dallaire Sverige tillsammans med Shelly Whitman som leder Dallaire-initiativets dagliga arbete. De båda understryker att övergrepp mot barn i krig måste upp på den övergripande globala agendan för fred och säkerhet, i stället för att hanteras som en underordnad fråga. Det handlar inte bara om omtanke om barnen, utan även om att förhindra att konflikter eskalerar och, i värsta fall, leder till folkmord och andra omfattande och allvarliga förbrytelser mot utsatta folkgrupper.

– Vi har jämfört den lista över allvarliga situationer som tas fram av det globala centret för skyldighet att skydda (Global Centre for the Responsibility to Protect) med den lista över övergrepp mot barn i krig som FN:s särskilda representant i frågan gör. I princip är det samma situationer på båda listorna vilket har gjort att vi undersökt frågan närmare, berättar Whitman.

– Samtidigt har vi en situation där det behövs bättre kunskaper om vilka faktorer som ska betraktas som tidiga varningstecken för de förbrytelser som skyldighet att skydda handlar om [folkmord, etnisk rensning, krigsbrott och brott mot mänskligheten]. Vår slutsats är att övergrepp mot barn i allmänhet, och rekryteringen av barnsoldater i synnerhet, är ett viktigt sådant tidigt varningstecken, fortsätter hon.

Teoretisk diskussion om skyldighet att skydda

Dallaire och Whitman menar att ett problem med principen skyldighet att skydda har varit att diskussionen om den till stor del varit teoretisk och handlat om politiska aspekter.

– Debatten lägger sig sällan på en konkret nivå där man tittar på en företeelse och konstaterar: ”om det där händer, då riskerar ni att hamna i en extrem situation”. Användningen av barn som redskap för krig är en sådan konkret företeelse, säger Dallaire.

Att vrida fokuset för debatten till utnyttjandet av barn som ett tidigt varningstecken skulle även göra att mer betoning läggs på att förebygga och förhindra upptrappningen av konflikter, snarare än på att reagera i ett sent stadium eftersom det är kostsamt och komplicerat att få stopp på en negativ våldsspiral, tillägger Whitman.

– Den här frågan är tydlig och handgriplig och den kan leda till handgripliga insatser som kan bryta onda cirklar av våld. Om vi startar verksamhet som innebär att barnen förstår att vi vill förhindra att de blir redskap i kriget – som vi gjorde i vårt projekt i Sierra Leone – då kan vi göra verkliga framsteg, säger hon.

– Det är också en fråga där det finns stor potential att få med sig en bredd av samhällsaktörer i syfte att bygga ett fredligt samhälle från grunden. För vilken militär eller politisk ledare vill stå upp och säga att den är FÖR att göra barnen till krigets redskap?

Text: AnnaLena Karlsson Andrews
Foto: FN/Isaac Billy

_______

Denna text är hämtad från Svenska FN-förbundets tidning Världshorisont (nr 2 2018).

Bli medlem eller prenumerera för att få Världshorisont i brevlådan! Tidningen ingår som förmån för FN-förbundets medlemmar. För prenumeration (230 kr per år) kontakta redaktör AnnaLena Karlsson Andrews.