För fjärde gången i historien ingick Sverige under 2017 och 2018 som medlem i FN:s säkerhetsråd. Trots flera pågående storskaliga konflikter anses Sverige ha gjort en god insats i rådet. Världshorisont summerar Sveriges tid i säkerhetsrådet.

Den svenska regeringen vill gärna framhålla sina två år i FN:s säkerhetsråd som en framgång, men erkänner också att världen inte blivit bättre. Till framgångarna räknas framför allt att Sverige lyft kvinnors deltagande i fredsprocesser liksom klimatförändringarnas påverkan på krig och konflikt.

I god tid före årsskiftet publicerade regeringen på sin hemsida en lista med tio saker som Sverige bidragit med under sina två år i FN:s säkerhetsråd. En imponerande uppräkning.

Sverige ska ha gjort skillnad i några av världens just nu pågående konflikter, som i Jemen, Syrien, Myanmar (Burma) och Nordkorea. Regeringen framhåller också att den motverkat motsättningar inom säkerhetsrådet och stärkt kvinnors inflytande, utöver flera andra saker.

Inte bara en framgång

Efraim Gómez är chef för FN-enheten på Utrikesdepartementet. Han tycks ha listan i sin hand när han talar, men understryker att det är lite dubbelt att bara tala om Sveriges deltagande i säkerhetsrådet som en framgång.

– Vi har som Sverige skördat framgångar, även om det är svårt att påstå att världen har blivit så himla mycket bättre när det kommer till fred och konflikt under de här två åren. Men vi måste vara nöjda och stolta över det som vi har åstadkommit. Ibland är ett bra resultat att världen inte har blivit sämre, säger Efraim Gómez.

Det är framför allt fem saker som Efraim Gómez vill lyfta som framgångar. Det handlar om att få fram humanitär hjälp till miljontals nödställda syrier, återaktivera den politiska processen i Jemen, få upp situationen i Myanmar på säkerhetsrådets dagordning, ge kvinnor en plats vid bordet i fredsprocesser och att stärka arbetet med barn i väpnade konflikter.

En mindre synlig framgång är mer samarbete inom FN. Enligt Efraim Gómez ska Sverige ha bidragit till att FN:s generalsekreterare fått en mer framträdande roll i säkerhetsrådets arbete. Sverige ska även ha ökat samarbetet mellan EU-medlemmarna i rådet.

– Sverige har också varit måna om att ge det civila samhället ett större utrymme i säkerhetsrådets arbete, säger Jens Petersson, handläggare för fred, säkerhet och nedrustning på Svenska FN-förbundet.

Utöver flera möten med representanter för enskilda organisationer i Sverige har det svenska utrikesdepartementet haft en löpande dialog med bl a FN-förbundens världsfederation i New York.

– Vi kan säga att vi skapat ett ekosystem med kontrollstationer där vi kan fråga om vi är rätt ute i vårt arbete och om vi gör rätt saker. Det är superviktigt för oss, säger Efraim Gómez.

Världspolitiken i backspegeln

Även Jens Petersson tycker att det är viktigt att ha världspolitiken i backspegeln när man talar om Sveriges två år i säkerhetsrådet. Han säger att det är svårt att ha för stora förväntningar när Donald Trump är president i USA och Ryssland inte är ”särskilt samarbetsvilligt”. Trots det anser Jens Petersson att Sverige har lyckats driva på arbetet med att förebygga väpnade konflikter.

– Det finns definitivt skäl att berömma regeringen specifikt för sitt fokus på konfliktförebyggande insatser och åtgärder. Världssamfundet misslyckas ofta med förebyggande insatser och tycks ibland inte tänka på det är billigare att reda ut saker i förväg istället för i efterhand. Det tycker vi att Sverige har lyft väldigt starkt under de här två åren, säger Jens Petersson.

Utifrån får FN ofta kritik för att det är svårt att gå från ord till handling. Det håller Jens Petersson delvis med om. Det är en sak att driva frågan om att bli bättre på att förebygga konflikter, men en helt annan sak att faktiskt göra det, menar han.

Han påminner om att världens länder lägger väldigt lite pengar på fredsbyggande insatser, i jämförelse med vad som satsas på militären.

– Även om vi trefaldigade stödet till FN:s fredsbevarande insatser skulle det vara ”peanuts” i jämförelse med vad världens länder slösar bort på militära utgifter, säger Jens Petersson.

Det absolut största misslyckandet under de två senaste åren i FN:s säkerhetsråd är Syrien. Det är Efraim Gómez och Jens Petersson överens om.

– Syrien fortsätter tyvärr att vara säkerhetsrådets absolut allvarligaste misslyckande, men det kan inte Sverige lastas förr. Vi har gjort allt vi har kunnat, säger Efraim Gómez.

Däremot är de två inte överens om hur arbetet med Jemen och Myanmar utvecklats i säkerhetsrådet. Jens Petersson tycker att Sverige kunde ha ställt större och hårdare krav på att säkerhetsrådet måste agera när det gäller folkmordet mot rohingyer i Myanmar. Frågan om ett vapenembargo mot Myanmar kunde också ha lyfts tydligare.

När det gäller Jemen menar Jens Petersson att Storbritanniens roll som ansvarig för frågan i säkerhetsrådet borde ha ifrågasatts, eftersom Storbritannien i FN-förbundets mening är partiskt i konflikten.

Handlar om vetorätten

Säkerhetsrådets möjligheter att påverka konflikterna i Syrien, Myanmar och Jemen handlar till syvende och sist om vetorätten. I de tre fallen bromsar en eller flera stormakter med vetorätt alla möjligheter att nå framgångar i fredssamtal eller när det gäller att ställa ansvariga för övergrepp till svars.

– Vetot är den största utmaning som säkerhetsrådet står inför. I Syrien råder det ingen tvekan om att det är vetot som straffar inte bara säkerhetsrådets arbete, utan även miljontals människor i nöd. Vetot kanske behövdes när FN skapades, men idag missbrukas det långt bortom sitt ursprungliga syfte. Det finns inga skäl att använda veto när det begås massövergrepp i Syrien och Myanmar, säger Efraim Gómez.

Jens Petersson hade gärna sett att Sverige refererat mer till den princip om skyldighet att skydda, som FN antog 2005. Meningen var att den skulle bryta låsningar och få säkerhetsrådet att agera vid grova krigsförbrytelser.

– Principen har fått en del mothugg, men när man fått en sådan princip antagen tycker vi det är fel att inte stå fast vid den och att inte referera till den oftare än vad Sverige har gjort, säger Jens Petersson.

En fråga som under de två senaste åren klättrat allt högre upp på säkerhetsrådets agenda är klimatförändringarnas påverkan på krig och konflikt. Det beror mycket på Sverige. Idag är klimat och säkerhet en del av FN-sekretariatets dagliga arbete och integreras löpande i flera av FN:s land- och regionstrategier.

Erik Halkjaer, frilansjournalist

Höjdpunkerna under Sveriges medlemskap i säkerhetsrådet

Möte i FN:s säkerhetsråd. Foto: UN Photo/Manuel Elias

Svenska FN-förbundet listar följande höjdpunkter under det svenska medlemskapet i FN:s säkerhetsråd 2017-2018:

• Aktivt arbete för jämställdhet. Tack vare Sverige nämns inkludering av kvinnor i fredsprocesser i betydligt fler resolutioner (beslut som tagit av säkerhetsrådet) och ordförandeuttalanden än före det svenska rådsmedlemskapet. Kvinnor har även fått större tillträde till rådet än tidigare.
• Sverige har tydligt markerat mot användningen av könsbaserat och sexuellt våld i konflikt.
• Sverige har haft ett tydligt fokus på konfliktförebyggande åtgärder och har lyckats stoppa eller lindra utbrott av våldsamma konflikter.
• Sverige har lyft kopplingen mellan klimatförändringar och konflikt.
• Sverige har arbetat aktivt med situationer som Syrien, Jemen, Myanmar, Demokratiska Republiken Kongo, Ukraina, Mali med flera och fått igenom flera betydelsefulla beslut.
• Sverige har arbetat med att öka transparensen och tillgängligheten gällande säkerhetsrådet. En rad civilsamhällesorganisationer har fått tillträde till säkerhetsrådet tack vare Sverige.
• Sverige har nått framgångar i fråga om skydd av barn i väpnade konflikter.

_______

Denna text är hämtad från Svenska FN-förbundets tidning Världshorisont (nr 1 2019).

Bli medlem eller prenumerera för att få Världshorisont i brevlådan! Tidningen ingår som förmån för FN-förbundets medlemmar. För prenumeration (230 kr per år) kontakta redaktör AnnaLena Karlsson Andrews.