FN-förbundet i Tanzania jobbar intensivt med jämställdhet och flickors och kvinnors rättigheter. Med en kvinna på presidentposten i form av nyvalda Samia Suluhu Hassan finns nu hopp om framsteg.

Bara två år efter att Tanzania, då Tanganyika, utropat självständighet lade den dåvarande parlamentsledamoten Lucy Lameck fram ett lagförslag som skulle möjliggöra för Tanzanias flickor att fullfölja sina studier. Propositionen, som då var mycket kontroversiell och gav upphov till en infekterad debatt, innebar att fäder skulle tvingas betala underhåll även för utomäktenskapliga barn. Detta, hävdade Lucy Lameck, skulle bland annat leda till att färre gravida flickor och unga mödrar tvingades avbryta sina studier för att i stället söka arbete. Lagförslaget stöddes av regeringen Nyerere men röstades ned av parlamentet i vad som var första gången den lagstiftande församlingen opponerade sig mot regeringen.

Trots att nästan 60 år har förflutit sedan Lucy Lameck utmanade de djupt rotade konventionerna har inte mycket förbättrats. Tanzania är i dag ett av bara en handfull länder på den afrikanska kontinenten där gravida flickor inte tillåts gå i offentlig skola, en politik som öppet stöddes av den framlidne presidenten John Magufuli.

Gravida flickor nekas skolgång

I ett land som Tanzania där 27 procent av alla flickor mellan 15 och 19 år blir gravida, enligt FN många gånger en följd av barnäktenskap och sexuella övergrepp, är konsekvenserna förödande. Varje år nekas närmare 5 500 flickor fortsatt skolgång. Samtidigt rapporterar Human Rights Watch att 49 miljoner flickor saknar grund- och gymnasieskoleutbildning i Afrika söder om Sahara.

Efter påtryckningar, inte minst från FN, och frysta utbetalningar från Världsbanken gick regeringen i Tanzania 2018 motvilligt med på att se över situationen och att upprätta en handlingsplan över hur man ska få flickorna att återvända till skolan. Men än så länge har ytterst lite hänt.

Ett nytt hopp har dock tänts sedan den tidigare vicepresidenten Samia Suluhu Hassan i mars 2021 svors in som landets nya president efter John Magufulis plötsliga bortgång. Långt ifrån alla var dock övertygade om att reformer var att vänta men redan efter ett par månader började nya vindar att blåsa.

Nya presidenten har gett nya signaler

Den tidigare presidentens ihärdiga förnekelse av coronapandemin ersattes av en uppmaning till försiktighet och senare beställde Tanzania sina första vaccindoser genom det globala vaccinprogrammet Covax och inledde samtal med WHO. Runt samma tidpunkt meddelande även en talesperson från utbildningsministeriet att man kommer se över frågan om flickors skolgång på nytt och erbjuda alternativa lösningar så att gravida flickor och unga mödrar ska få slutföra sina studier. Hur detta ska gå till rent praktiskt, och när, finns det fortfarande många frågetecken kring.

– Jag hoppas att detta snart får en lösning, säger Godfrida Magubo, kommunikatör och sakkunnig på FN-förbundet i Tanzania (United Nations Association of Tanzania, UNAT).

– Vi vet att de ser över frågan men det tar lite tid och det är ett känsligt ämne. Det viktiga är att vi fortsätter pusha och inte ger upp.

Vi träffas på en modern kaffebar i en förort till Dar es-Salaam, ett av världens snabbast växande storstadsområden, där nyheten om att den tanzaniske författaren Abdulrazak Gurnah vunnit årets Nobelpris i litteratur fortfarande är förstasidesstoff. Det obligatoriska presidentporträttet av Magufuli har efter fem år plockats ned och ersatts av Suluhu Hassans dito som nu gör det permanenta porträttet av självständighetshjälten och landets förste president, Julius Nyerere, sällskap.

Flickor informeras om sina rättigheter

Godfrida slår sig ned på en stol rakt nedanför porträtten. Hon talar om sitt arbete med stor passion och passion är någonting hon återkommer till flera gånger under vårt samtal. Hon gick med i det tanzaniska FN-förbundets ungdomsorganisation redan i skolåldern och hon minns hur de planterade träd och ställde ut papperskorgar på skolgården som de köpt för egna pengar. Godfrida upptäckte tidigt att det gick att göra skillnad och nu arbetar hon för att fler ska engagera sig – särskilt flickor.

– Kvinnor och flickor har lämnats utanför alldeles för länge, säger hon. Vi har flera initiativ där vi coachar flickor från tidig ålder. Det handlar också mycket om att informera dem om deras rättigheter. Både ekonomiska och sociala.

Hennes passion för att hjälpa andra kommer utan tvivel från modern, berättar hon, som under hela Godfridas uppväxt besökte barnhem och hjälpte till där hon kunde.

– Flickor i Tanzania behöver förebilder, fortsätter hon. De behöver se att det är möjligt att gå sin egen väg. Att alla kan göra skillnad.

Jämställdhetsbudgetering utjämnar skillnader mellan könen

Samtalet leder oss in på ämnet jämställdhetsbudgetering (Gender Responsive Budgeting) eller GRB som Godfrida säger. Hon har nyligen slutfört en utbildning i GRB-analys.

– I motsats till vad många tror handlar GRB inte om att medel ska öronmärkas för enbart kvinnor eller marginaliserade grupper. Tvärtom, GRB innebär att jämställdhet och jämlikhet ska genomsyra allt budgetarbete. Ingen grupp, varken män eller kvinnor, ska särbehandlas, säger Godfrida.

Hon belyser vikten av att alla förstår innebörden av GRB.

– Det är lika viktigt att män deltar i arbetet, att de förstår att GRB är någonting som rör oss alla.

Godfrida är imponerad av den nya regeringens handlingskraft.

– Sedan den nya presidenten tillsatts har vi även sett kvinnor på flera andra mäktiga positioner. Till exempel leds nu försvarsministeriet, som är ett av landets mest inflytelserika ministerier, för första gången av en kvinna. Presidenten har sagt att det är kvinnornas tur nu.

På frågan hur GRB bidrar till flickors rättigheter mer i praktiken svarar hon efter en stunds betänketid:

– Det är fortfarande något av en utmaning att tala om GRB i Tanzania, särskilt på landsbygden där andra föreställningar ännu dominerar. Men vi ser redan att det påverkar policyutvecklingen. Vi ser även att det bidrar till visst hållbarhetsfokus i diskussionerna. Enligt mig måste dock förståelsen och kunskapen om GRB öka. Sedan kanske vi får lämna över stafettpinnen till nästa generation för själva implementeringen.

Globala målen är vägledande i påverkansarbetet

Förutom detta arbetar UNAT just nu med genomförandet av de globala målen för hållbar utveckling på både lokal och nationell nivå, i synnerhet de mål som rör kvinnor och unga. Enligt en ny lag ska de lokala myndigheterna avsätta minst 10 procent av sin budget för satsningar på kvinnor, barn och marginaliserade grupper. Godfrida och hennes team hjälper till och vägleder när det kommer till utformningen av riktlinjerna för satsningen. Till sin hjälp har de samlat in material genom att intervjua över tre tusen unga i hela landet, vilket nu används som underlag.

– De lyssnar på oss, säger Godfrida. Och vi ser hur våra förslag införlivas i besluten.

Hon nämner återigen att landets regering redan gör mycket bra, och att genomslaget i UNAT:s arbete nu är enormt jämfört med när hon först engagerade sig i organisationen. Men utmaningarna är fortsatt många och komplexa.

– Det stora problemet är att många flickor inte känner till sina rättigheter och så länge de inte gör det, kommer de inte att göra sina röster hörda.

Det finns dock flera initiativ som syftar till att låta flickor och kvinnor komma till tals, även om resultatet fortfarande lämnar mycket att önska. Till exempel har över 400 polisstationer upprättat så kallade genus- och barnmottagningar runt om i landet som eftersträvar att erbjuda offer för könsrelaterat våld särskild hantering och integritetsskydd av specialiserad personal. Tanken är god då nästan hälften av alla tanzaniska kvinnor under 50 år vittnar om att de har utsatts för övergrepp, eller en av tre när det gäller flickor under 18 år. De som anmäler brott har ofta blivit bemötta av apati, förakt, misstro och till och med våld, enligt civilsamhällesorganisationer, varför anmälningsbenägenheten är låg.

Samarbete krävs för flickors rättigheter

– Vi behöver bli bättre på att samarbeta. Myndigheter, regeringen och organisationer, alla måste hjälpas åt. Och vi behöver besöka fler byar och lyssna till flera flickor, erbjuda dem utbildning och sprida kunskap, menar Godfrida.

– Vi måste också se över varje ministeriums budget och se till så att GRB inte bara omnämns utan också blir en del av organisationens hela tankesätt och sedan även omsätts i konkreta åtgärder. Det är utmaningen, avslutar hon.

Viktor Lindelöw, frilansskribent

————

Denna text är hämtad från det senaste numret av Svenska FN-förbundets tidning Världshorisont (nr 4/21).

Bli medlem eller prenumerera för att få Världshorisont i brevlådan! Tidningen ingår som förmån för FN-förbundets medlemmar. För prenumeration (250 kr per år) kontakta redaktör AnnaLena Karlsson Andrews.