Sedan ett drygt decennium är den demokratiska utvecklingen på tillbakagång i stora delar av världen. En redan allvarlig trend förvärras nu av pandemin då auktoritära ledare tar den som ursäkt för att övervaka medborgare och förhindra civilsamhällets möten och demonstrationer.

Det globala civila samhället var hotat långt före covid-19 men pandemin har gjort situationen värre. Nedstängningar, mötesförbud och utegångsförbud hindrar civilsamhället från att genomföra aktiviteter, arrangera möten och ställa krav på makthavare. Många organisationer har övergått till humanitär verksamhet, främst utdelning av matpaket till de allra fattigaste.

Samtidigt tar auktoritära ledare tillfället i akt att ytterligare begränsa utrymmet för det civila samhället. För att undvika kritik inför de nya lagar mot ”falsk information”, inskränker pressfriheten och hindrar debatt när frågor som berör civilsamhället behandlas. Ny teknik för övervakning införs och polisbrutalitet vid genomdrivande av tvångsåtgärder har krävt dödsoffer i flera länder.

I organisationens årsrapport för 2020 försökte civilsamhällesalliansen Civicus generalsekreterare, Lysa John, beskriva den förändring – och försämring – som pandemin inneburit: ”I det civila samhället har vi alltid vetat att förändringar kan komma mycket fort. /…/ Men nu har vi gått från mobilisering till isolering, från de stora frågorna om makt till att skrapa ihop hjälp till de värst drabbade samhällena och från framsteg till en ny våg av inskränkningar av våra rättigheter”.

Global Tillbakagång

Det krympande utrymmet för civilsamhället började märkas några år in på 2000-talet. Det avspeglade en global tillbakagång för den demokratiska utvecklingen. Enligt organisationen Freedom House minskar sedan 14 år antalet länder i världen som kan klassificeras som ”fria”.

Det försämrade klimatet var också en följd av det så kallade kriget mot terrorismen som ansågs motivera övervakning och inskränkningar av det civila samhällets rörelsefrihet. I länder med auktoritära tendenser, som Ryssland, blev terrorhotet en förevändning att slå ner på kritiker. Så småningom blev det uppenbart att backlashen även spritt sig till länder som betraktats som demokratiska, om än med vissa svagheter, och även till etablerade demokratier.

Till de vanligaste åtgärderna hörde – och hör – krångliga registreringsprocesser, lagar som på olika sätt beskär organisationers handlingsfrihet samt inskränkningar i deras möjligheter att ta emot finansiering från utlandet. I de flesta länder är metoderna mer sofistikerade än de som det sena 1900-talets diktatorer använde. Chefer, medarbetare och andra i kretsen kring civilsamhällets organisationer kastas normalt inte i fängelse eller mördas – även om också det inträffar. Begränsande lagar, nitiska kontroller av bokföring och strypt finansiering fungerar ofta lika bra och väcker mindre uppmärksamhet från utlandet.

Särskilt våldsutsatta grupper

Bland dem som är mest utsatta för våld finns småskaliga lantbrukare och deras organisationer, människor som lever i områden med värdefulla naturresurser och de som arbetar med försvar av de mänskliga rättigheterna.

Ett av de globala målen för hållbar utveckling, mål 16, är att främja rättvisa, fredliga och inkluderande samhällen. En av indikatorerna under målet handlar om mord och andra övergrepp på personer som arbetar för mänskliga rättigheter. Enligt denna indikator mördades 2019 357 försvarare av mänskliga rättigheter, inklusive journalister och fackligt aktiva, och 30 personer försvann.

Även om Filippinernas president Rodrigo Duterte, som anser att misstänkta brottslingar ska dödas utan rättegång eller andra möjligheter att försvara sig, går längst, finns det för närvarande många auktoritära ledare i världen. De vinner poäng genom att förespråka hårda tag och framställa sig själva som garanter för ökad säkerhet. Kanske är en orsak att människor uppfattar världen efter globaliseringen som farligare och mer osäker än tidigare. Rädda människor är beredda att byta bort sin frihet för trygghet, har författaren Anne Applebaum sagt.

Möter samma utmaningar

Thomas Carothers, forskare vid tankesmedjan Carnegie Endowment, konstaterar att den vedertagna uppdelningen mellan etablerade demokratier som biståndsgivare, och stater där demokratin är under uppbyggnad som mottagare, inte är adekvat längre. Alla länder möter samma utmaningar; att entusiasmera ointresserade medborgare, åtgärda sociala spänningar och minska maktkoncentration och orättvisor. Demokratibyggande har blivit ett ömsesidigt lärande, inte en exportprodukt för vissa länder.

Det minskande demokratiska utrymmet för civilsamhället förefaller numera endast vara en del av ett bredare mönster av demokratisk tillbakagång och auktoritärt återuppvaknande, summerar Carothers och hans kollegor.

Under de senaste åren har människor gått ut på gatorna och protesterat i alla delar av världen. Som några exempel från hösten 2020 visar är protesterna ganska olika. I Thailand vände sig medborgarna mot den styrande militärregimen och kungahuset, i Kirgizistan ledde våldsamma protester till att parlamentsvalet förklarades ogiltigt och i Nigeria växte protester mot polisvåld till unga människors krav på inflytande.

Regeringar försöker utnyttja coronapandemin för att få slut på protesterna. I Irak förbjöds alla folksamlingar på offentliga platser med hänvisning till covid-19 trots att det bara fanns ett konstaterat fall i landet. I Kirgizistan förbjöds en demonstration på internationella kvinnodagen med hänvisning till pandemin, trots att det då inte fanns några bekräftade fall i landet alls. Exemplen kommer från den Washingtonbaserade organisationen International Centre for Not-for-Profit Law, som samlar rapporter och annat material från hela världen om hur covid-19 påverkar det civila samhället.

Prioritering för FN

Birgit Kainz är koordinatör för enheten för civilsamhället vid högkommissariatet för mänskliga rättigheter i Genève (OHCHR). En av OHCHR:s prioriteringar är att öka det civila samhällets deltagande i både FN och nationellt beslutsfattande samt att skydda aktörer inom civilsamhället. OHCHR:s hemsida beskriver den hårda press som det civila samhället är utsatt för i många länder. Men Birgit Kainz är inte övertygad om att utrymmet har minskat generellt:     

– Det är klart att det finns stora utmaningar. Samtidigt har informationen ökat, bland annat genom den digitala revolutionen, vilket är en förutsättning för deltagande. Kvinnor har fått mera att säga till om. Så från ett globalt perspektiv är det är svårt att säga om utrymmet för civilsamhället minskar generellt, säger hon.

Sverige är ledande när det gäller civilsamhällets utrymme online, anser Birgit Kainz. Hon pekar på svenska insatser för att formulera en resolution om mänskliga rättigheter och internet och Stockholm Internet Forum 2019, som handlade om hoten mot demokrati på nätet.

Ett hårdnande klimat

Måns Molander, Nordenchef för Human Rights Watch, tycker absolut att det är relevant att tala om ett hårdnande klimat för civilsamhället:

– Backlashen för demokratin är spridd över världen, med Ryssland som ett av de mest slående exemplen, säger han.

Human Rights Watch har ett tiotal anställda i Sverige och cirka 500 totalt i världen. Organisationen producerar rapporter, baserade på noggrann research. De åtföljs av rekommendationer som riktas till FN, EU, med flera.

– Vi jobbar ofta tillsammans med de nordiska regeringarna. I och med att USA dragit sig undan har små länder fått en större roll. I en ny rapport om konsekvenser för människors hälsa av att man bränner skog i Amazonas begär vi till exempel att Sverige ska ta upp frågan om regnskogen i samband med EU:s förhandlingar om ett frihandelsavtal med Brasilien, Argentina, Uruguay och Paraguay.

Coronapandemin har förstärkt redan existerande klyftor, konstaterar Måns Molander. Till exempel har 1,5 miljarder barn i världen drabbats av skolstängningar och det är de fattigaste barnen som riskerar att inte komma tillbaka. Hälften av jordens befolkning saknar fortfarande uppkoppling på nätet. Även avseende detta har covid-19 förstärkt befintliga tendenser, i det här fallet att auktoritära regimer använder digitaliseringen för att övervaka medborgare i allmänhet och det civila samhället i synnerhet.   

– I Ryssland finns mobilappar som redovisar var personer befinner sig. De som vill åka någonstans måste skaffa ett godkännande först. I Moskva finns även övervakningskameror med ansiktsigenkänning. Med hjälp av dem har polisen kunnat gripa flera hundra personer.

I Kina spåras också invånare med hjälp av appar som ger myndigheterna tillgång till såväl medicinska uppgifter som platsinformation.

En viktig vindflöjel

Civil Rights Defenders (CRD) grundades för 40 år sedan och arbetar främst med grupper och nätverk i det civila samhället som saknar formella strukturer eller har bräckliga sådana.

– Det är ofta de som drabbas först. De är en viktig vindflöjel, säger Marcin de Kaminski, chef för avdelningen för skydd och säkerhet.

– Min avdelning har ansvaret för snabba och flexibla insatser till stöd för försvarare av mänskliga rättigheter. För att ge stöd till våra partner kan vi inte agera utan att sätta säkerhet i främsta rummet.

CRD erbjuder säkerhetsträning – fysisk och digital – och psykosocialt stöd. Många av partnerorganisationernas anställda är pressade och behöver stöd för att hantera en allt tuffare situation. CRD jobbar också reaktivt, till exempel med att hjälpa hotade personer så att de kan fortsätta arbeta för mänskliga rättigheter från säkrare platser.

– Våra partner var utsatta innan, coronakrisen har gjort det ännu svårare. Risken ökar om det finns begränsningar för hur de kan förflytta sig. När samhällen är nedstängda är det därför ännu viktigare att bygga starka, lokala nätverk, säger Marcin de Kaminski.

I det så kallade Natalia-projektet får hotade aktivister träning och utrustas sedan med ett överfallslarm. Med det kan de larma CRD och sitt lokala nätverk om de hamnar i en farlig situation.

– I Venezuela följde vi med hjälp av GPS en partner som förflyttade sig mellan två platser, i Kenya kunde en våldsam situation avstyras genom snabb mobilisering och i Belarus kunde vi se att en person förts till en specifik polisstation.

Katt-och-råtta-lek

Digitaliseringen är viktig för att organisationerna ska kunna nå ut med sina budskap. Samtidigt ligger de auktoritära regimerna långt framme när det gäller övervakning och censur:

– Det är en katt-och-råtta-lek. Vi måste vara innovativa och flexibla. Sådant som var spetsteknologi för tio år sedan är nu en del av den vanliga verktygslådan. Insyn i internettrafiken sker regelmässigt idag, säger Marcin de Kaminski.

Sedan ett par år tillbaka har CRD även börjat få förfrågningar från svenska organisationer som utsätts för hot och hat på nätet och är oroliga för sin säkerhet. Problemen är inte helt olika de som organisationen arbetar med i andra delar av världen.

Agneta Gunnarsson, frilansskribent

————

Denna text är hämtad från Svenska FN-förbundets tidning Världshorisont (nr 4 2020).

Bli medlem eller prenumerera för att få Världshorisont i brevlådan! Tidningen ingår som förmån för FN-förbundets medlemmar. För prenumeration (250 kr per år) kontakta redaktör AnnaLena Karlsson Andrews.