Viktigast i regeringens proposition om genomförandet av Agenda 2030 är förslaget om ett riksdagsbundet mål för genomförandet av agendan. Uppföljning bör dock ske oftare än vad regeringen föreslår.

Regeringen presenterade den 17 juni sin proposition för Sveriges genomförande av Agenda 2030. Kärnan i förslaget är ett riksdagsbundet mål för genomförandet av agendan genom en samstämmig politik nationellt och internationellt. Genomförandet ska präglas av agendans princip om att ingen ska lämnas utanför. Regeringen slår vidare fast att svenskt utvecklingssamarbete ska fokusera på fattigdomsbekämpning. Verksamheter som spänner över flera områden, som vatten, energi, livsmedel, klimat, hav och biologisk mångfald, bör i högre utsträckning prioriteras av FN, enligt propositionen.

– Förslaget överensstämmer i stor utsträckning med tankarna i Svenska FN-förbundets remissvar på Agenda 2030-delegationens betänkande. Det är också positivt att regeringen vill stärka sin dialog med civilsamhället, säger FN-förbundets ordförande Annelie Börjesson.

Svenska FN-förbundet önskade i sitt remissvar en långsiktig parlamentariskt förankrad handlingsplan för genomförandet av Agenda 2030 med tydligare skrivningar om vad uppfyllandet av Agenda 2030 innebär för Sveriges del, vem som gör bedömningen samt vilka åtgärder som behöver vidtas.

– Coronapandemin gör att Agenda 2030-arbetet försvåras och att utvecklingen på flera områden går åt fel håll. Att inte vara öppen för att göra ytterligare ekonomiska satsningar som långsiktigt bidrar till ett mer hållbart Sverige och en mer hållbar värld är därför kortsiktigt och ohållbart. Vi ansluter oss till de som ser behovet av att bygga tillbaka bättre och mer hållbart efter pandemin. Världen behöver göra stora satsningar på omställning, säger Annelie Börjesson.

I sitt remissvar föreslog FN-förbundet att regeringen vartannat år skulle göra en särskild skrivelse till riksdagen om genomförandet av Agenda 2030 inklusive en bedömning av tänkbara mål- och intressekonflikter. Att regeringen föreslår att genomförandet ska rapporteras minst en gång per mandatperiod kan innebära en försämring jämfört med politiken för global utveckling (PGU) som har rapporterats vartannat år. Hur redovisningen av det nationella genomförandet påverkar andra länders möjlighet att nå målen preciseras heller inte i propositionen.

– När projektet Glokala Sverige ställer frågan vad hållbarhet innebär för förtroendevalda och ledande förvaltningsrepresentanter i kommuner och regioner hamnar ordet långsiktighet oftast på första plats. Insikten om vikten av långsiktighet verkar alltså finnas på lokal och regional nivå. Vår förhoppning är att den finns även hos riksdagen som nu har att hantera regeringens proposition under hösten 2020, avslutar Annelie Börjesson.