Omkring 40 organisationer skriver ett öppet brev till statsminister Ulf Kristersson om framtiden för Institutet för mänskliga rättigheter. Läs brevet här!

Bäste Ulf Kristersson,

Världens länder har tillsammans, genom FN, skapat en omfattande katalog över mänskliga rättigheter. Sverige har anslutit sig till de flesta MR-konventionerna och har därmed en förpliktelse att också efterleva regelverket. Det nya Institutet för mänskliga rättigheter har en viktig uppgift att se till att Sverige på allvar och konkret främjar, respekterar och skyddar de mänskliga rättigheterna. 

Sveriges regering arrangerade den 20-21 april en internationell konferens om mänskliga rättigheter i kristider. Flera besökare gav vårt land beröm för arbetet med mänskliga rättigheter inklusive inrättandet – genom lag 2021:642 – av Institutet för mänskliga rättigheter. Inrättandet av en sådan myndighet har rekommenderats av flera granskningskommittéer och grundar sig på Parisprinciperna, antagna av FN:s generalförsamling 1993. 

Institutet för mänskliga rättigheter, som inledde sin verksamhet i januari 2022, är en strategisk satsning för ett långsiktigt arbete för mänskliga rättigheter. Detta arbete följer av internationella åtaganden och ska inte vara beroende av regeringars sammansättning eller prioriteringar. Vi, undertecknade organisationer, förväntar oss att Sveriges regering följer dessa åtaganden, avsätter nödvändiga medel samt verkar för att MR-institutet ges grundlagsskydd.

Institutet för mänskliga rättigheter har ett brett mandat att främja säkerställandet av mänskliga rättigheter. Institutet är inte en myndighet bland andra, utan en oberoende institution som kompletterar staten och civilsamhället i granskningen och förverkligandet av mänskliga rättigheter. Enligt lag ska institutet också fullgöra de uppgifter som följer av artikel 33 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, det vill säga att främja, skydda och övervaka Sveriges genomförande av samma konvention. En sådan mekanism har Sverige åtagit sig att etablera i samband med ratificeringen. 

Under sitt ordförandeskap i EU har Sverige tagit ställning för att varje medlemsland ska:

•  inrätta en institution i enlighet med FN:s Parisprinciper
• anta ett regelverk som gör det möjligt för institutionen att agera oberoende av landets regering
• förse institutionen med ett lämpligt uppdrag och tillräckliga medel för att utföra sina uppgifter effektivt

Det är ett viktigt ställningstagande som naturligtvis gäller även för medlemslandet Sverige. Som ordförandeland har Sverige också på ett förtjänstfullt sätt identifierat demokratiska värden och rättsstatens principer som ett prioriterat område.

Inom ramen för utrikespolitik och utvecklingssamarbete har Sverige under lång tid tagit stort ansvar för att stärka arbetet med mänskliga rättigheter i andra länder. Regeringen har uttalat ambitionen att mänskliga rättigheter även fortsatt ska vara grundläggande för utrikespolitiken. Det är av stor vikt för Sveriges trovärdighet att regeringen fortsätter att ha höga ambitioner för människorättsarbetet också i Sverige.

Vid konferensen om mänskliga rättigheter i kris konstaterades att det i dag, i tider av ökat ifrågasättande av rättsstatens principer, demokratisk tillbakagång och intolerans är viktigare än någonsin att slå vakt om de rättigheter som garanterar individens okränkbarhet, frihet och värdighet. Fler människor utsätts för kränkningar av grundläggande fri- och rättigheter, framför allt i samband med kriser. En viktig slutsats av konferensen är att oberoende nationella institutioner för mänskliga rättigheter är ett verktyg för att motverka denna utveckling.

I år fyller FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna 75 år. Regeringens arbete för att stärka demokratin måste bygga på värnandet av de grundläggande fri- och rättigheterna. I ett sådant arbete spelar en nationell människorättsinstitution i linje med internationella krav och FN:s Parisprinciper en central roll. Institutet står för ett nödvändigt helhetsperspektiv och erbjuder stöd för att höja kunskapsnivån hos myndigheter och andra relevanta samhällsaktörer om vad de mänskliga fri-och rättigheterna innebär i praktiken. MR-institutionen är ett unikt verktyg som samordnat kan främja olika rättighetsområden som lyfts fram i regeringsförklaringen.

Vi efterlyser ett tydligt ställningstagande och besked från statsministern om att Institutet för mänskliga rättigheter i nuvarande form och med oförminskade resurser kommer att kunna fortsätta sitt viktiga arbete.

Hälsningar,

Per Hydén, verksamhetschef Agera Värmland
Erik Törnlund, ordförande Amnesty Sápmi 
Jannie Lehman, jurist och verksamhetsansvarig Antidiskrimineringsbyrån Norra Skåne
Annika Heikkinen, verksamhetsledare Antidiskrimineringsbyrån Stockholm Norr 
Olivia Novotny Bill, verksamhetsledare Antidiskrimineringsbyrån Uppsala (ADU)
Annika Lindström, verksamhetschef Antidiskrimineringsbyrån Väst
Sandra Isaksson, ordförande Byrån mot diskriminering i Östergötland
Caroline Isaksson, ordförande CISV Sweden
Anders Pettersson, exekutiv chef Civil Rights Defenders
Åsa Strahlemo, förbundsordförande DHR – Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet
Maja Sköld, verksamhetsledare Diskrimineringsbyrån Gävleborg
Amélie Poletti Lundström, verksamhetsansvarig Diskrimineringsbyrån Humanitas
Catarina Antikainen, ordförande FIAN Sverige – FIAN Sweden
Ulrika Strand, generalsekreterare Fonden för mänskliga rättigheter
Jessica Smaaland, ordförande FQ – Kvinnor och Funktionshinder
Nicklas Mårtensson, generalsekreterare Funktionsrätt Sverige
Klas Nelfelt, förbundsordförande Förbundet Sveriges Dövblinda
Måns Molander, sverigechef Human Rights Watch
Jamie Bolling, director Independent Living Institute
Malin Nilsson, generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF)
Johanna Davén, generalsekreterare IOGT-NTO Movement
Hannah Laustiola, generalsekreterare Läkare i världen
Anneli Philipsson, ordförande Malmö mot Diskriminering
Anna Wigenmark, generalsekreterare Ordfront
Prudence Woodford-Berger, ordförande PRO Global/Pensionärer utan gränser
Morten Kjaerum, director Raoul Wallenberg Institute
Peter Sidlund Ponkala, tf förbundsordförande RFSL 
Christina Heilborn, förbundssekreterare Riksförbundet FUB
Michel Demetri, ordförande Romers rättigheter i samhället rf
Ulrika Wiborg, verksamhetsledare Rättighetscentrum Dalarna
Sofie Johansson, verksamhetsledare Rättighetscentrum Halland
Stina Carlsson, verksamhetsledare Rättighetscentrum Norrbotten
Jenny Saba Persson, verksamhetsledare Rättighetscentrum Västerbotten
Elaine Lindblom, verksamhetschef Sociala Missionen
Stellan Gärde, Maryam Arfaoui, ordföranden Svenska Avd. av Internationella Juristkommissionen 
Annelie Börjesson, ordförande Svenska FN-förbundet
Åsa Henningsson, förbundsordförande Sveriges dövas riksförbund
Marcela Kovacsova, ordförande Trajosko Drom
Pernilla Baralt, generalsekreterare Unicef Sverige
Ann-Katrin Sundman, Lilian Eriksson och Anna Hartmann, Äldreupproret
Caroline Daly, verksamhetsansvarig Örebro Rättighetscenter