Under hösten kulminerar firandet av FN:s 75-årsjubileum. Vi presenterar milstolpar från de gångna decennierna och drar paralleller till situationen i dag. Det tredje avsnittet handlar om 1960-talet då FN bland mycket annat stärkte skyddet för mänskliga rättigheter.

Nittonhundrasextiotalet var en omvälvande tid med populärmusikkulturens breda genombrott, krav på sociala reformer och, som avslutning, människans första besök på månen. Åren 1960-1970 var också FN:s första decennium för utvecklingsfrågor.

Som framgick av det föregående avsnittet i den här artikelserien omkom Dag Hammarskjöld den 18 september 1961 på medlingsuppdrag i före detta Belgiska Kongo. Den svenske FN-chefen hedrades postumt för sina insatser genom att tilldelas Nobels fredspris samma år. Hammarskjöld efterträddes på posten som FN-chef av U Thant från Burma.

Den antirasistiska rörelsen växte efter införandet av rasåtskillnadspolitiken, apartheid, i Sydafrika och genom den allt mer aktiva medborgarrättsrörelsen i USA under ledning av Martin Luther King. Också bland FN:s medlemmar växte kritiken mot decennier av rasförtryck. Säkerhetsrådet beslutade 1963 om frivilligt vapenembargo mot Sydafrika. FN stödde aktivt frigörelserörelserna i Afrika och Asien. I takt med att fler länder avkolonialiserades och blev självständiga växte också antalet medlemmar i världsorganisationen.

Den beskrivna utvecklingen återspeglades också i FN:s arbete för stärkta mänskliga rättigheter. Generalförsamlingen antog 1965 konventionen för avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Det skulle dock dröja till 1969 innan konventionen trädde i kraft. I dag är konventionen, tillsammans med den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, ett kraftfullt instrument i den globala kamp som fortfarande pågår, bland annat i Black lives matter-rörelsen, mot rasism och diskriminering. I Sverige granskar Svenska FN-förbundet hur rasdiskrimineringskonventionen efterlevs och rapporterar till den ansvariga FN-kommittén i Genève.

Förvaltarskapsrådet, som var det FN-organ som ansvarade för avkolonialiseringsfrågor, har i hög grad spelat ut sin roll. Kolonialismen fortsätter dock in i våra dagar att kasta sin skugga över samhällsutvecklingen. Auktoritära regimer ersattes på flera håll av nya odemokratiska ledare och i Palestina och på Västbanken pågår fortfarande folkrättsvidriga ockupationer. FN:s resolution 242 från 1967 är fortfarande rättesnöret för en tvåstatslösning med fredliga och säkra gränser mellan Israel och Palestina.

Flera viktiga FN-organ såg dagens ljus under 1960-talet. Världslivsmedelsprogrammet WFP bildades 1961 och FN:s utvecklingsprogram skapades genom ett beslut i generalförsamlingen 1965. Svenska FN-förbundet samarbetar nära med WFP dels genom projektet Skolmat, dels genom en katastrofinsamling till det krigshärjade Syrien.

Icke-spridningsavtalet mot kärnvapen antogs den 12 juni 1968. Senare försök att stoppa kapprustningen har haft begränsad framgång och stormakterna bygger ännu i dag sina säkerhetspolitiska doktriner på de livsfarliga vapnen. FN-avtalet om förbud mot kärnvapen från 2017 har, trots uppmaningar till medlemmarna från FN-chefen António Guterres, hittills godkänts av endast 44 stater.