Efter tre veckor i Dar Es Salaam gör jag numera vissa saker på automatik. Utan större eftertanke hälsar jag på kiswahili när jag möter någon på gatan, beställer en trehjuling (bajaji) till kontoret på morgonen eller sväljer min malariatablett på kvällen innan jag går och lägger mig innanför mitt myggnät. Vissa saker är dock svårare att anamma som självklara, såsom de tanzaniska matvanorna och den ständigt tryckande värmen, men framförallt – kontrasterna mellan extrem rikedom och fattigdom, som sällan är längre bort än ett ögonkast.

Inne på kontoret på min nya praktikplats på andra sidan ekvatorn pågår arbetet för att införliva de globala hållbarhetsmålen, och därmed utrota orättvisor, för fullt. Mina kollegor arbetar målmedvetet med olika hållbarhetsprojekt. Alla med siktet inställt på att införliva Agenda 2030 i Tanzania inom de återstående åtta åren. Ett oerhört viktigt arbete som jag ser fram emot att bidra till under de kommande månaderna!

En grundbult i FN-förbundet i Tanzanias (UNAT) arbete kretsar kring att sprida kunskap om de globala målen, och ge människor praktiska verktyg, för att möjliggöra ett brett inflytande och deltagande i genomförandet av Agenda 2030. Arbetet riktar sig till nationella civilsamhälleorganisationer, unga, som utgör en särskilt viktig målgrupp med tanke på att 75% av befolkningen är under 35 år, likväl som politiker och makthavare. Till skillnad från milleniemålen, globala målens föregångare, slår de globala målen vakt om att ingen ska lämnas utanför i samhällsutvecklingen. Just den aspekten menar Judith Urio, min nyvunna kollega och vän, är avgörande för förändring över tid.

“Alla samhällsgrupper behöver vara med i utvecklingen, därför arbetar vi extra mycket med kvinnor, ungdomar och människor med funktionsnedsättningar. Om alla ges verktyg att agera lokalt så påverkar det globalt, i det långa loppet”, säger Judith.

Vi fortsätter samtalet i de röda fåtöljerna inne på kontoret. Fläkten surrar krampaktigt bakgrunden och pulvermjölken löser långsamt upp sig med kaffet i min kopp. Judith berättar att mål nummer fem i Agenda 2030 (jämställdhet mellan könen) är ett av de viktigaste för henne som kvinna, men att arbetet för jämställdhet går långsamt i landet. Att fler flickor och kvinnor vågar ta plats i de offentliga rummen och organiserar sig är dock en framgång i sig.

“Att ens vissa frågor som rör flickor och kvinnors rättigheter diskuteras vid maktens bord är ett tecken på att arbetet, om än långsamt, går åt rätt håll”, menar Judith.

Vissa konkreta förändringar har dock skett under de senaste åren på jämställdhetsfronten: policyn som förbjöd gravida flickor att gå i skolan, samt att återvända till skolan efter förlossningen, hävdes bland annat efter att Samia Suluhu Hassan tog över presidentposten i fjol, vilket har lett till att fler flickor går i skolan längre. 

”Trots framgångarna är utmaningarna för att de globala målen ska bli verklighet många. Det krävs mer resurser, att fler organiserar sig och att utmaningarna tas på allvar av landets politiker och makthavare”, menar Judith.

Efter vårt samtal blir jag smärtsamt medveten om hur lätt vi tar våra rättigheter för givna. ​​Och det understryker hur viktigt UNAT:s arbete fortfarande är. Födelsedagen för de globala målen[1] såväl som andra dagar!

Moa Leppämäki, Internationell praktikant, Tanzania

[1] Den 25 september var det globala målens födelsedag. De globala målen antogs av FN:s generalförsamling år 2015.