Våra folkvalda måste se till att Sverige får en institution som övervakar våra internationella MR-åtaganden, skriver Aleksander Gabelic i Jönköpings-Posten inför MR-dagarna som startar på torsdagen.

I Jönköping inleds i dag ett av årets viktigaste arrangemang för alla som är intresserade av mänskliga rättigheter. Företrädare för frivilligorganisationer, ministrar och myndigheter samlas under MR-dagarna för att diskutera hur vi ska stärka rättigheterna för människor som bor i Sverige.

I Sverige respekteras människors rättigheter i hög grad men även här finns problem. Svenska regeringar har fått kritik från FN för bland annat förekomsten av hatbrott och våld mot kvinnor och för att personer har hotats med avvisning till länder där de riskerar att utsättas för tortyr. FN har i sin kritik mot Sverige också tagit fasta på diskriminering mot personer med utländsk bakgrund och personer med funktionsnedsättning.

FN kritiserar inte bara utan erbjuder också medlemsländerna stöd i arbetet för att förbättra mänskliga rättigheter. En aktuell fråga är inrättandet av en oberoende nationell institution som skulle kunna stärka arbetet med mänskliga rättigheter i Sverige. Sådana institutioner finns i en tredjedel av världens länder och i sjutton EU-länder.

Sveriges utrikesminister Margot Wallström och demokratiminister Alice Bah Kuhnke meddelade sommaren 2015 att man avser att inrätta en oberoende MR-institution. Frågan har sedan dess bollats mellan regering och riksdag. Den ligger nu hos konstitutionsutskottet som har regeringens uppdrag att arbeta vidare med frågan.

Argumenten för en oberoende nationell MR-institution är många. En rad frågor rörande Sveriges MR-åtaganden behöver sakkunnig expertkunskap och vägledning. Anställda i kommuner och landsting får bättre förutsättningar att göra ett gott arbete om de vet hur beslut påverkar individers rättigheter. Dessutom finns ett behov hos myndigheter och domstolar att få stöd i tolkningen av svensk lagstiftning utifrån internationella konventioner för mänskliga rättigheter.

Svenska FN-förbundet har tillsammans med andra frivilligorganisationer länge påtalat behovet av en nationell institution, inte minst i vår rapportering till FN:s kontor för mänskliga rättigheter. Flera frågor måste lösas för att en ny institution ska få genomslag.

En institution för mänskliga rättigheter behöver tydliga direktiv och ett uttalat ansvarsområde. Den måste utformas så att den konkret bidrar till att skydda och försvara människors rättigheter och ges möjlighet att granska kränkningar. För allt detta krävs tillräckliga personella och ekonomiska resurser. Verkligt oberoende från uppdragsgivaren kräver också att myndigheten görs självständig och fristående.

De svenska frivilligorganisationer som samlas till MR-dagarna i Jönköping har stor kompetens i frågor som rör mänskliga rättigheter. Denna kompetens är bland annat avgörande när FN granskar MR-situationen i Sverige på en rad områden. Våra rapporter bidrar till en mer heltäckande bild av MR-läget och är en förutsättning för att FN-experterna ska kunna göra sina utlåtanden. Enligt de vägledande FN-principerna från 1993 ska civilsamhället involveras också i processen inför inrättandet av en nationell MR-institution.

Sverige är en aktiv FN-medlem som håller hög internationell profil i frågor som rör mänskliga rättigheter. Det är nu våra folkvaldas ansvar att se till att vi också på hemmaplan får tillräckliga resurser, större kompetens och samlad övervakning av Sveriges internationella åtaganden på MR-området. Vi ser fram emot fortsatt dialog i en viktig fråga.

Aleksander Gabelic
Ordförande i Svenska FN-förbundet

Läs artikeln på Jönköpings-Postens webbplats.