Debattartikel av FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic och företrädare för FN-rörelsen i hela landet.

FN-hösten 2016 är för svenskt vidkommande den mest spännande på länge. Efter 70 år som FN-medlem tar Sverige vid årsskiftet för fjärde gången plats i FN:s säkerhetsråd. Samtidigt får världsorganisationen en ny generalsekreterare i form av António Guterres.

Till FN:s svåraste utmaningar hör Syrienkonflikten. De krav som den svenska FN-rörelsen ställde redan för fem år sedan på eldupphör, humanitära korridorer och flygförbudszoner diskuteras fortfarande, men i dag i skuggan av hänsynslösa bombanfall mot civila. När nu säkerhetsrådet är förlamat bör FN:s generalförsamling samlas och inrätta en krigsförbrytartribunal som kan åtala och döma företrädare för parterna för misstänkta krigsbrott.

Konflikter och brott mot de mänskliga rättigheterna pågår även i bland annat Ukraina, Sydsudan, Burundi och Centralafrikanska republiken. I Demokratiska republiken Kongo fortsätter efter 20 år stridigheter och övergrepp trots den största FN-insatsen någonsin. FN måste få medlemsstaternas stöd att arbeta mer effektivt i dessa och andra konflikter. Sverige ger ett värdefullt bidrag till FN-insatsen i Mali men generellt saknas västvärldens personal, materiel och kunnande i FN:s fredsinsatser.

Omdömena om Ban Ki-moons tio år som generalsekreterare går isär. Ban har utnämnt en rad kvinnor på chefspositioner och satt utvecklingsfrågorna på dagordningen genom millenniemålen och de nya globala målen. Att FN under det senaste decenniet inte varit lika framgångsrikt på säkerhetsområdet förklaras delvis av att antalet konflikter, humanitära kriser och flyktingkriser har ökat.

Som ny FN-chef har portugisen António Guterres en viktig uppgift att fortsätta det rättighetsarbete för till exempel hbtq-personer som Ban Ki-moon har bedrivit. Guterres, som är den nionde mannen i följd som FN-chef, måste också fortsätta ansträngningarna för att fler kvinnor ska finnas på topposter i FN-systemet.

Sverige inleder sin rådssejour genom att vara ordförande i januari månad. Förra gången man satt i rådet, 1997-1998, noterades en rad framgångar som inrättandet av flera FN-poliser, åtal mot krigsförbrytare på Balkan och stöd till fredsprocesser i Afrika. Den här gången är bland annat konfliktförebyggande, jämställdhet och FN-reformering angelägna svenska frågor. Att bidra till att dödläget i Syrien kan brytas måste också ligga högt på dagordningen.

Rådskampanjen och omröstningen, där Sverige fick stöd av över två tredjedelar av FN:s medlemsländer, har bidragit till att FN-frågorna åter diskuteras brett i det svenska samhället. När enskilda, organisationer och företag engagerar sig stärks den folkliga förankring som FN-medlemskapet måste vila på. Vi ser fram emot fortsatt aktiv debatt och aktiv svensk FN-politik under de kommande åren.