Jag går igenom kalendern för hösten och konstaterar att det är många evenemang runt internationella dagen för de mänskliga rättigheterna även i år. Jag läser ett par timmar senare att Säpo varnar för att främlingsfientliga och radikalnationalistiska strömningar fortsätter att öka i Sverige. Rasism och hatbrott, inte minst på nätet, är uttryck för detta.

Jag har ibland riktigt ryggat tillbaka. Vad är det för människor som beter sig så här illa? På ena sidan skärmen skriver en människa som ofta inte träffat mottagaren de mest ofattbara saker. På andra sidan skärmen sitter en människa, en medmänniska med känslor, som liksom avsändaren till den hårda kommentaren kanske också dricker kaffe på morgonen, oroar sig för sitt tandläkarbesök och behöver handla en present till någon när och kär. Hur går detta ihop?

Jag läser också att HBTQ-personer mår sämre och lider av psykisk ohälsa i större utsträckning än vårt lands befolkning i stort. Det manar till eftertanke och reflektion. Dessa människor förtjänar liksom alla andra respekt för sin identitet, och återigen tänker jag på att vi alla ju är människor. Vi har så mycket som förenar oss. Ändå väljer vissa att stirra sig blinda på det som skiljer oss åt. Frågan återkommer – hur går detta ihop?

Jag dricker en kopp kaffe och klurar lite, även över mitt kommande tandläkarbesök. Läser vidare och skiner upp – regeringen ska nu dra igång den största satsningen hittills mot rasism, och detsamma gäller för HBTQ-personers lika rättigheter. En välkommen och mycket bra satsning! Svenska FN-förbundet arbetar sedan länge med att driva på i dessa frågor, inte minst genom den rapport som vi nyligen har skrivit tillsammans med andra civilsamhällesorganisationer. I januari ska Sverige granskas igen i Genève i FN:s allmänna ländergranskning. Varje gång får vårt land en mängd rekommendationer om vad vi behöver förbättra för att bättre efterleva de mänskliga rättigheterna. Den satsning som nu görs är väl spenderade medel. Den behövs dessvärre, och jag hoppas att den ger effekt. Här har vi alla ett ansvar – att markera och säga ifrån när vi ser och hör att någon handlar på ett sätt som inte är ok. Ja – stå upp för mänskliga rättigheter, tänker jag.

Annelie Börjesson
Ordförande Svenska FN-förbundet